Johan Lindeberg har landat mitt i Torekov

Han byggde upp jeansmärket Diesel i Sverige och därefter dess kampanjer över hela världen. Med sitt egenbetitlade J Lindeberg lyfte han med sin stilkänsla en hel golfvärld samtidigt som han skapade kollektioner som älskades av en hel modeindustri. Han har aldrig förstått det här med nationsgränser utan ser sig som en form av världsmedborgare, mitt i världen och numera mitt i Torekov. Bjäreliv har träffat ikonen Johan Lindeberg på Torekov Pizzeria.

Att vi ses här är ingen slump. Mellan projekten i New York och runtom i världen har han tagit sig an att inreda och konceptutveckla Yakan Selims pizzeria, något som egentligen kom till efter en missad middag en sen kväll i vintras.
– Jag hade jobbat hela dagen med huset hemma och ville äta så jag åkte ner till hotellet här i Torekov för att käka och fick där beskedet att de enbart serverade hotellets gäster denna kväll, hur jag än bad dem så gick det inte att lösa och eftersom klockan var strax efter nio på kvällen var även pizzerian stängd så det resulterade i en räkmacka på Sand inne i Båstad. När jag sedan lärde kännas killarna här på pizzerian kände jag att jag ville se om jag kunde bidra med det jag kan, design och koncept, och på den vägen är det. För mig har detta blivit ett integrationsprojekt som jag gör utan någon som helst betalning, mitt mål är att inspirera till att göra entreprenörsprojekt tillsammans med de som kommer till Sverige från andra kulturer. Vi har mycket att lära av varandra.

Johan Lindeberg föddes och växte upp i det akademiska Lund och påbörjade en framgångsrik karriär inom Bahco innan han en dag fick nog, sade upp sig och tog bilen ner till Alperna för att, som han själv beskrev det i ett sommarprat 2009, det gjorde ont i hela kroppen och han visste att han måste göra något annat. Under en tur till Köpenhamn sprang han på jeansvarumärket Diesel och resten är svensk mode- och reklamhistoria. Tillsammans med den senare nästan ikoniska reklambyrån Paradiset kom Johan Lindeberg att skapa kampanjer som för alltid skrivit in sig i såväl reklam- som jeanshistorien. Men all tid har sin tid och en dag kände han att det var dags att göra något annat, kroppen sa ifrån igen och resultatet kom att bli J Lindeberg.

Men åter till pizzerian. Från att ha varit en klassisk svensk pizzeria med vinylmatta och träinslag är det en helt annan miljö som idag möter gästerna. Betonggolvet har fått komma fram efter att ha dolts av lager av mattor och därefter lackats. Väggarna är svarta och det som tidigare bara var en lucka in till köket är numera öppet så att kockarna har full kontakt med restaurangen.
– Jag ska erkänna att det är första gången jag designar en pizzeria, erkänner Johan. Men jag har ritat och byggt otaliga butiker genom åren och det är nog lite av det jag tagit med mig hit. Det ska kännas bohemiskt och skönt att vara här helt enkelt. Vi har lite detaljer kvar, bland annat ska det byggas en väggfast soffa och menyn ska upp på väggen.


Johan Lindeberg och Yakan

På en av väggarna ska Johan hänga ett urval av sina egna bilder och han beskriver det som en integrationsvägg där han vill visa en mångfald av kvinnor från hela världen, bilder han plåtat i olika sammanhang bland annat till Vogue Italia. De andra väggarna kommer att få bilder från Torekov och Bjärehalvön.
– Jag och min dotter Blue har alltid haft Torekov som vårt semesterparadis, min syster bor här och kompisar som Jonas Åkerlund och Johan Renck har hus här och är här på somrarna. Så en dag kände jag att det var dags att lämna New York så då köpte jag ett hus här som jag nu jobbar med. Här är min bas idag, allt jag äger har skeppats hit och jag har bara en liten lägenhet kvar i New York eftersom Blue går i skolan där.

Man kan tycka att Torekov ligger långt från den stora världen men Johan håller inte med. Han menar hur man flyger in till Köpenhamn, tar tåget en och en halv timme och sedan är du framme. Han berättar om hur han nyligen var på Oscarsgalan och fick frågan var han bor numera, svaret var naturligtvis Torekov. Inte Sverige utan Torekov.

Det märks att jobbet med att hjälpa Yakan med inredningen i pizzerian inte är något vanligt jobb utan detta görs med hjärtat. Under intervjun återkommer vi flera gånger till frågor som rör integration, mångfald och hur olika kulturer möts. Johan berättar att han nyligen var hembjuden till Yakans mamma på middag med klassiska kurdiska rätter.
– Jag älskar den maten och jag tjatar om att han ska ta in den på menyn här också, den hade uppskattats det är jag säker på. Pizzamenyn kommer att förändras och det kommer att bli en del nyheter som Yakan jobbar med just nu, tror det blir en del med chevré och lite annat så Stockholmarna kommer nog att bli förvånade om de hittar hit till sommaren.

Borden i restaurangen är numera utbytta mot långbord och bänkar. Borden byggdes ursprungligen till Johans 60-årsfest men fick nytt liv när pizzerian skulle inredas. Bänkarna är byggda av Torekovbon Ulla Belfrage som berättar att hon snickrat men att det är Johan som ansvarat för färgsättningen. Tanken med borden är att det ska bli en mer social mötesplats.
– Jag gillar det här stället och jag gillar killarna som jobbar här. Detta är det enda stället som är öppet hela året och eftersom jag rest väldigt mycket i Mellanöstern genom åren känner jag mycket för den kulturen. Jag älskar olika kulturer och tror inte på gränser, i New York är min bästa vän sik och min före detta fästmö muslim, utan det som står över allt annat är kärleken till varandra.

Johan Lindeberg är en inspirerande person att prata med och lyssna på. Här på pizzerian som börjar fyllas med lunchgäster, rör han sig lika naturligt som han med all säkerhet gjorde på Oscarsgalan för några veckor sedan eller på eventet med Daniel Eks, grundare av Spotify, Briiliant Minds som han i skrivande stund är på väg till.
Innan vi skiljs åt utanför restaurangen hinner han med att utlova fler överraskningar i framtiden.
– Här på uteserveringen ska vi också skapa något nytt, det är inte klart än men tänk här kan jag ta hit mina musikvänner så kan vi spela på parkeringen utanför, det kan bli fantastiskt.

TEXT & FOTO: JOAKIM ORMSMARCK