Min vana trogen sitter jag hemma i vinterförvaret och skissar på upplägget inför sommarens sejour i Båstad. Schemat är ambitiöst och fyllt av aktiviteter. Jag har verkligen inte tänkt att slösa bort tiden genom att ligga i en solstol på stranden hela dagarna. Jomen tjenare. Den har man hört förr. Hur som helst, så här ungefär tänker jag mig att ett genomsnittligt sommardygn kommer att se ut:
Eftersom jag sover med öppet fönster och oneddragna rullgardiner har jag ingen väckarklocka utan vaknar istället när morgonens första solstråle försiktigt letar sig in genom mina slutna ögonlock. Från en gren i det ledbrutna plommonträdet ute i trädgården hörs en lärka kvittra en pigg trudelutt och jag studsar upp ur sängen. Slänger på mig slitna shorts och en slarvig tshirt, hoppar upp på cykeln och trampar iväg till Malens Havsbad, där jag raskt avverkar ett par kilometer frisim i bassängen innan klockan ens hunnit bli sju. På vägen tillbaka hem blir det ett stopp vid Knut Jöns för att handla en påse färska frallor och ett par oemotståndligt doftande wienerbröd. Jag sätter kaffebryggarens timer på trekvart, lagom tid för att hinna promenera ner till badpiren för dagens första dopp i havet. Sitter kvar och filosoferar en stund med resten av de hurtiga morgonbadarna, fattas bara annat.
När frukosten är avklarad är det bokat en timme tennis, idag med stenhård coach, nätspelet behöver nämligen slipas. Det tuffa träningspasset rundas av med en lätt joggingtur Kattvik fram och tillbaka. Passar där på att köpa med mig färsk makrill från en av de små charmiga fiskebåtarna i den pittoreska hamnen och tar sedan på stående fot en nygräddad våffla med jordgubbssylt i caféet med de lutande borden. Väl tillbaka i Båstad unnar jag mig en stund på stranden och ännu ett bad innan det är dags för lunch. Valet står mellan att halstra de nyinköpta makrillarna hemma i trädgården eller finlunch på Hotell Skansen med ett avslutande glas rosé uppe på centercourtens havsläktare, är det tennisvecka så är det. Det blir makrillarna som får vänta.
Mätt och belåten efter utsökt mat och tennisglimt strosar jag en stund utefter Agardsgatan och skyndar mig att ta en glass innan det är dags att vara uppe på golfklubben. Jag har nyss fått mitt gröna kort så jag spelar så ofta jag kan. På sjunde hålet lyckas jag göra veckans andra hole-in-one och tvingas på nytt bjuda de övriga i fyrbollen på champagne i baren efter avklarad runda. Ska det vara så här vet jag inte riktigt om jag har råd att fortsätta spela golf, men det är väl högst osannolikt att man får uppleva två hole-in-one i samma vecka en gång till?
Uppmuntrad av de lyckade golfslagen bestämmer jag mig för att i eftermiddag är det undertecknad som är King of Swing: mot Pepe´s veranda där Swedish House Maffia återuppstått för ännu en galen After Beach. Beställer in ett dussin flaskor Cristal som jag diskret skvätter ut på dansgolvet innan jag sliter av mig på bara överkroppen och dansar på borden som vore jag fyrtiotvå igen. När musiken upphör känner jag att det krävs en stunds vederkvickelse, alltså styrs kosan mot Kallbadhusets bastu och bubbelpool, där jag tillbringar en timme. Snart går solen ner så det börjar bli bråttom om jag ska hinna upp till stallet uppe på åsen där min favorithäst väntar för en stilla månskensritt innan det är dags för sen middag med havsutsikt nere i hamnen. Äter och dricker gott i goda vänners lag och tar en nattklubbssväng strax före stängningsdags. Då natten ännu känns ung fortsätter vi med nachspiel på en av yachterna i den trånga hamnbassängen. Där lyckas jag låna nyckeln till en av de snabba RIB-båtarna och lockar med ett glatt gäng på en hisklig färd ut till Hallands Väderö där vi avslutar natten/börjar dagen med ett gemensamt dopp. 
Som kronan på verket trollar jag fram de där makrillarna från Kattvik. Vi halstrar dem över öppen eld på stranden och bestämmer oss för att vi visserligen har det trevligt, men att det ju är en dag i morgon också. Så vi susar tillbaka till Båstad, lämnar igen båtnycklarna och somnar lyckligt huller om buller i en hög solstolar som någon lämnat kvar nedanför Badkrukan. När jag vaknar igen är klockan några minuter i sex på kvällen. Har jag trots allt tillbringat hela dagen på stranden? Och bara drömt? Nej, jag kollar igenom planerna jag gjorde upp i vintras. Det var precis så här jag hade tänkt att sommardagarna i Båstad skulle bli. Eller drömt.
Claes Kanold
