Peter Wahlbeck om makt & konst

peter1

Allkonstnären Peter Wahlbeck är mer aktuell än någonsin här hemma. Utöver galleriet Wahlbecks Livs han har precis avverkat en rad föreställningar på Halmstad Teater och nu i dagarna invigs hans nya utställning ”Makthavare” på Halmstads Konsthall.

Varför just Makthavare?
– Jag tycker det är intressant med makthavare, de finns överallt. Det behöver inte handla om politisk eller militär makt, man har som förälder exempelvis makt i familjen. Det handlar också om att hela samhället har makt över barnen, eftersom vi har ansvar över dem. Jag tycker att barn idag är så utsatta, tempot i samhället har ökat, det blir mer och mer teknik och mycket av leken har försvunnit, det är vuxna som skapar leksakerna och som säljer fantasin paketerad till barnen.

Är det viktigt med makt?
– Det viktiga är att inse att man är makthavare över sitt eget liv, att man har sin fria vilja att göra vad man vill. Vad man sedan väljer att göra är upp till var och en. Någon kanske säljer allt de äger och ger sig ut i världen, en annan kanske stannar kvar hemma i Halmstad och låter livet rulla på, det är ok vilket som, bara man inser att det är man själv som har makten.

Du har valt att göra en rumsinstallation, varför?
– Konstutställningar är ofta introverta, men här vill jag visa hur jag tycker att en konstutställning på ett bibliotek ska vara. Jag ville inte komma med kommersiella målningar utan istället använda konsthallen till att väcka diskussion kring barnen, nutiden och vår samtid. Här finns saker att leka med och tavlorna är medvetet barnsliga. Det här är min lek som konstnär, en konstruerad, kommersiell lek. Utställningen är filosofisk och ska väcka tankar, men barnen ska integreras och få lov att leka mitt upp i alltihop.

Vad är det som driver dig?
– Min drivkraft är först och främst att överleva, för konst handlar om pengar. Det sägs ofta att konst handlar om idéer och fantasi, men för mig handlar det bara om pengar. Man måste ha pengar för att ha råd att realisera sina idéer. Som den här utställningen, den betalar jag själv. Det handlar om ca 150.000 kr, hälften betalar jag själv och hälften har jag fått hjälp med via sponsorer. Denna gång har jag fått finansiell hjälp av Anders Berling och Cyrus Daneshmir och av Sennans Snickeri som ställer upp med arbetstimmar. Utan sponsorerna hade utställningen inte varit möjlig, det är så det ser ut idag.

Den inre drivkraften handlar mer om en slags kärlek till människorna och samhället. Vi har det så jäkla bra i Sverige, jag tycker att Sverige är världens bästa land. Det handlar om att jag vill samhället väl och vill hjälpa till att förändra det till något bättre.

Vad kan du som konstnär göra för att påverka samhället?
– Jag ser mig som en intellektuell kulturarbetare som skapar kultur med de möjligheter och medel jag har och jag försöker också föra fram min övertygelse i allt jag gör. Jag är vegetarian av hälsoskäl, jag är reinkarnist och vill sprida budskapet om många jordeliv och har en andlig grundsyn som ligger bortom tro.

För att vara lite mer konkret: Vi har till exempel problem med maten i västvärlden, vi äter fel och förbrukar resurser i rasande takt. Det är absurt att sjukvårdskostnaderna bara ökar trots all den kunskap vi har. Jag tycker det är en oerhört viktig fråga och försöker då väcka den frågan och få till en rörelse mot en mer hälsosam kost. Och då kommer vi tillbaka till det där med makthavare, vi är makthavare över våra barn och kan påverka deras val. Vi måste inse att vår värsta fiende idag är våra dåliga vanor

Du har precis haft föreställningar på Halmstad teater, hur är det att uppträda hemma?
– Det är roligt och mysigt, men lite konstigt. Det är rätt mycket folk man känner i publiken och på något sätt gör det mig lite hämmad, man tar inte i på samma sätt utan håller igen. Men det har varit jätteroligt och jag hoppas att vi kan få till en fortsättning, men jag siktar på lördagar nästa höst och då lite mer som en krogshow.
Målet är att få folk från städerna runt omkring att ta sig hit, man kollar på krogshow och går sen vidare ut. Man kanske bor på hotell och dagen efter kan man gå och se en konstutställning, gå och shoppa eller gå och titta på något på biblioteket.

Hur är det då Peter, kan man bli profet i sin egen hemstad?
– Nej, här är man förknippad med så mycket åsikter, man har kanske gjort bort sig och det går inte att reparera. Men man ska ändå inte ångra någonting, eller man har rätt att ångra sig, och man ska ångra sig, men jag har aldrig gjort bort mig så illa att det behövs, det har varit på en mer oskyldig nivå

Namn: Peter Wahlbeck
Ålder: 51 år
Familj: Särbo
Bor: Fastarp.

Text: Martina Lindh-Lidberg
Foto: Jens Borg