Bankmannen som började bada -

”Dunderpenicillin intravenöst tre gånger per dag i en vecka!” Det var doktorns dom och resultatet av en vattenpolomatch mot några miljarder grekiska poolbakterier.

I min förra krönika skrev jag om sommaraktiviteter. Jag har sparat vattensport till det här högsommarnumret av Bjäreliv. Simning var länge min favorit ända tills jag belönades med en ros för mödan. Det låter kanske trevligt. Men det är det inte. Lika lite som ”Min älskling, du är som en bältros” låter trevligt. Rosen jag fick var ungefär som en bältros, en galopperande infektion, men den satt inte i bälteshöjd. Den satt inne i örat. På öronkliniken i Lund och möttes jag av min vän, doktor Karlbergs glada tillrop: ”Du ska veta att förr i tiden gick man under i det här!” Ordination: en veckas penicillindropp. Sport är farligt.

Annars är väl vattensport säkert. Vi ligger ju i vattenredan innan vi föds. Trots det behöver det finnas poolvakter. En sådan var jag sommaren 1968 på Malens Havsbad. Det var som Baywatch, fast på riktigt! Och tjusigt: svenska simmareliten hade på den tiden sina sommarläger i Malens Havsbad. Kring bassängen frotterades (bokstavligen) man med namnkunniga som Birger Buhre och simkunniga som Gunnar Larsson, Peter Feil, Lester Eriksson, Yvonne Brage och Thomas Jonsson. Brage och Jonsson innehade de svenska rekorden på 100 och 200 meter bröst i flera år.

En enda gång fick jag lov att rädda livet på en gäst. Det var en tysk dam i samma viktklass som en pansarkryssare. Hon fick kramp och ropade på hjälp. Jag baxade henne till poolkanten med på-rygg-och-handen-underhakan-greppet. Publiken hjälpte mig att få henne upp på land. I samma ögonblick sjönk vattenytan i poolen en meter…

I Båstad badar man i sjön. Laholmsbuktens vatten heter så. Det är bara importerade badgäster som badar i haaaaaavet. Man går alltså inte ner till havet, man går ner till sjön och badar. Och så badar man förstås på Ön. Hallands Väderö heter så. På Väderöbåtarna kan inte allt hända, men mycket. Tidigt på 1900-talet hände det till exempel att en skomakare fick ett ofrivilligt dopp. Han skulle spotta ut snuset men lutade sig för lång ut och föll överbord. En fiskare från Torekov tittade upp, fick se skomakarens sulor försvinna över relingen, tog pipan ur munnen och sa: ”Jaddu, många skor har du bånnad, skomágare, men här bånnar du min själ ente!”

På Ribban i Malmö har jag aldrig badat. Men det har en god vän till mig gjort. Eller gör, rättare sagt. Han är bankman och badar numera alltid, varje morgon året runt innan han åker vidare till jobbet. Vad fick honom att börja bada dagligen i havsvatten? Jo, han hittade vad han sökt efter i åratal: en tvål som löddrar i kallt saltvatten! En lanthandel i Göinge visade sig ligga på ett parti saltvattentvålar från 50-talet av märket Palmoliv. Han köpte hela lagret (han är bankman, you know). Bankmannen som började bada.

I Skanör har jag däremot både bott och badat. Där kan man än idag se det som förr gällde som regel även i Båstad: en riktig morgonbadare – oavsett könstillhörighet – skall vara iförd en gammaldags mörkblå badrock i tjock frotté. Och likaledes oavsett könstillhörighet skall man cykla till badbryggan på en svart damcykel, gärna av märket Hercules. Och så det viktigaste, om man verkligen vill tillhöra eliten: badrocken måste ha ett tvinnat midjeband i samma kulör och med kultofsar i ändarna! Jo, jo!

Sten Broman hade inte frottébadrock. Den var av siden. Under en av sina många sommarvistelser på Falsterbohus gled han stranden fram i sin sidenbadrock och iförd slippers av samma material. Av en händelse befann sig även revykungen och skriftställaren Kar de Mumma just då på samma strand. Deras vägar korsades för första gången och mötet inleddes med ett par artighetsfraser och bortläggning av titlar. Några ögonblicks avvaktande tystnad följde och Kar de Mumma tänkte bryta den pinsamma tystnaden med några vänliga ord till Sten Broman. Sten var visserligen redan rikskändis, men Kar de Mumma ville ändå påminna om att Sten trots allt var, som det hette, ”från landsorten”. ”Jag har hört”, sa Kar de Mumma, ”att du ska va mycket rolig …”
”Ja, det har jag hört om dig också”, svarade Sten Broman, ”men folk pratar så mycket skit, så det ska du inte bry dig om!”