Efter en lång väntan så kom den äntligen, våren! Varje år är den lika efterlängtad och välkommen men efter denna utdragna vinter som aldrig verkade vilja ta slut så är det extra härligt. Den mörka och kalla tiden glömmer jag fort. Hjärnan ställs in på sommarläge. Vintern är glömd och borta för denna gången.
Själv har jag under vintern flyttat till ett gammalt men för mig nytt hus och är verkligen nyfiken på hur sommaren kommer att bli. Var i trädgården är det härligt att sitta i solen? Vilka blommor kommer var? Hur gröna och stora kommer buskarna och träden att bli? Kommer det vara olidligt varm i sovrummet på nätterna? Hur blir det i området när de sommarboende kommer på plats? Mycket kul att se fram mot!
Valborg närmar sig och det brukar vara sommarens avstamp i Båstad. Båtarna brukar ha kommit i vattnet. Sommarkrogarna öppnar så smått och Båstad blomstrar ut. Alla vill vara ute, parkbänkarna och uteserveringarna är fulla av soldyrkande människor. Nu har vi någon månad på oss att njuta av Bjäre innan det blir för mycket köer på vägarna och till glasskiosken och det blir svårt att parkera. Det är nu vi Bjärebor får njuta och ha vår halvö lite för oss själva ett tag. Sommarveckorna innan och efter högsäsongen är den tiden då vi kan njuta lite extra över allt vi har. Jag tycker nästan det är den bästa tiden.
Som en liten tradition har jag tidigare år alltid köpt färskpotatis från en gårdsbutik på Bjäre till min flickväns födelsedag den 6 maj. Det har varit en härlig försmak på sommaren som tyvärr får vänta lite längre denna gång med tanke på den kalla våren. Till Pärans dag den 1 juni får vi väl hoppas att vi ska få njuta av Bjäres stolthet. Det ser jag fram emot!
Nu tar jag fram Monicas cykel.
För ett antal år sedan köpte jag några begagnade cyklar av ett par i Rammsjöstrand. Den ena cykeln var en vit damcykel av modellen Crescent White Lady. Riktig åttiotalshoj, helt vit och riktigt ostadig men säkert trendig på sin tid. Den ger mig nu så mycket glädje för det räcker med en enkel gammal cykel så ser jag så mycket mer av Bjäre när jag är på väg någonstans. På cykelnyckeln sitter en liten platta där det står ”Monica” och cykeln har helt enkelt fått fortsätta bära namnet ”Monicas cykel”. Monica var förra ägaren och troligen var det hon som hade cykeln som ny. När jag cyklar på den tänker jag ibland på vad denna cykel gav Monica för minnen och hur glad hon var när hon cyklade på den för första gången. Om ni som sålde cykeln till mig bor kvar på Bjäre och känner igen historien så vet ni nu att den lever och gör ett utmärkt jobb som cykel fortfarande.
Nu är vinterjackan undanhängd och shortsen framtagna!
Vi ses på uteserveringarna och i glasskön!
Peter Jakobson
Krönikör
