Jag bor på ett zoo -

Eller i alla fall nästan i ett naturreservat. Till och med djurlivet runt husknuten är så rikt, att om man flyttar blicken från fönstret till TV-rutan, så framstår ”Mitt i naturen” som ett storstadsreportage.

Låt mig vara tydlig: jag tycker mycket om djur och natur. Som barn var jag medlem i Fågelklubben Dvärgmåsen i Båstad. (Jodå, fråga en av mina kusiner i Radioaffären!) Jag bor dessutom i ett område fullt av vägar med fågelnamn! Och nu ser jag fram emot att i trädgården hitta allt från glada kamrater som igelkottar, grodor, paddor, gräshoppor, sländor, koltrastar och gärdsmyg till subversiva element som mullvadar, sorkar, hästflugor, sniglar, getingar, fästingar, mygg, skator och duvor.

Duvor vet inte mycket. De begriper inte när en bil är nytvättad. Spindlar och svartmyror, däremot, är mycket läraktiga. Trodde jag, i alla fall en tid. Först försökte jag dressera spindlar. Tama spindlar skulle vara bra att ha, eftersom mina vänner påstod att närvaron av spindlar betyder att huset är friskt. Greve Dracula måste med andra ord ha haft ett mycket friskt hus…

Myrorna ville jag domesticera genom att ge dem namn. Jag började prata med dem: ”Hallå, Nisse! Läget, Bertil? På återseende, Lisa!” Men så utbröt myrornas krig när alla som hette Pelle ville vara Nisse istället. Då sa jag: ”Ska ni slåss, får ni gå ut!” Och så gjorde de det.

Tidigt på morgonen står det ofta ett eller flera rådjur ett par meter från mitt fönster. De är vackra. Men inte populära i alla trädgårdar. Det vore på sin plats att hojta: ”Ta bort fötterna från bordet!” De är ju faktiskt uppe och trampar i sitt smörgåsbord: tulpanlökar, granskott, rosenknoppar och annat smaskens som villaägarna generöst serverar år ut och år in. Rådjuren är oförskämt oblyga och man kan nog till och med – på sikt – vänja dem vid både sadel och grimma.

Nej, djur ska nog få vara vilda. Utom hundar då, förstås. Jag bor i en kennel också, kan man säga. Rivieraområdet är hundtätt. Det är mycket populärt att rasta människans bästa vän på stranden eller på stigarna bland klitterna. Nu vet jag inte exakt hur det är här, men det kan vara värt att kolla upp vad man har att rätta sig efter: ofta är det hundförbud på Bjäres stränder från den 15 maj till den 15 september och i naturreservat gäller kopplingstvång året runt. För någon vecka sedan besökte jag ett naturreservat på Bjäre. Tydliga skyltar finns med upplysning om kopplingstvång. Trots det mötte jag en dam med sin lösspringande hund. Jag påminde vänligt om vad som stod på skyltarna. Hon svarade: ”Åh, men han är såååå lydig, sååå!” Det ska erkännas att jag inombords gav upp ett flatskratt: Ja, hunden var kanske lydig. Men uppenbarligen inte matte…

Det sägs ”Sådan herre, sådan hund”. Men i exemplet ovan hittar vi i så fall ett undantag som bekräftar regeln. Eller så gäller regeln bara ”herrar”, alltså hussar och inte mattar. Men, handen på hjärtat, visst stämmer det att det finns en viss korrelation mellan hundens och hundägarens personligheter, eller hur? (Därmed inte sagt, att den som avstår från att ha hund också helt saknar personlighet.) Kommer ni till exempel ihåg TV-serien med Nisse Ahlroth som fastighetsskötaren N.P. Möller? Minns ni hans hund, som hette Kalle? Ja, inte var det en rysk vinthund i alla fall! Föreställ er att Rin Tin Tin varit en mops, att Baskervilles hund varit en chihuahua! Eller att Fantomen hade haft en pekingeser! Nä, just det: sådan herre, sådan varg!

Det för tankarna till djur som kan vara aggressiva. De värsta därvidlag äro getingarna! För några somrar sedan hade en stor getingfamilj slagit ned sina bopålar under vår villas takpannor och vi förstod att här krävdes en professionell insats. Mr Wasp Buster anlände med sina bästa och farligaste vapen. Han klädde sig i klassisk skyddshatt med nät och tog sin giftspruta i högsta hugg. Men Mr Wasp Buster var rädd för getingar! Och höjdrädd! Uppe på taket skakade han som ett febrigt asplöv. Mr Wasp Buster förlorade fotfästet och kasade med ett hjärtskärande ”Oj! Oj! Oj!” snabbt ner från taket. Jag såg honom komma och förstod att han måste få något mjukt att landa på. Jag valde mig själv, tyvärr. Mr Wasp Buster var kraftigt byggd. Det var som att släppa en knubbsäl på en kanariefågel. Men getingboet flyttade. Själv kunde jag inte röra mig på en vecka…