Den här vintern har jag börjat mina dagar med att ta tåget ifrån Båstad söderut. Man hinner fundera en del när man står där och väntar. Som att det är rätt mäktigt att stationshuset står där än idag även om det kanske sett sina bästa dagar. Efter lite efterforskningar på bastadmalen.se får jag reda på att stationen i Båstad invigdes 1877.
Det är mycket i Båstad som alltid varit sig likt. Sommar betyder högsäsong och turister, idag som då, ekipagen med häst och vagn som hämtade badgästerna förr är dock utbytta mot taxibilar och bada är väl inte det primära turisterna kommer hit för. Av de gamla fina kurorterna finns inte mycket kvar. Hotell Skansen har också 1877 som byggnadsår men var då inte alls hotell utan ett sädesmagasin.
När jag nyligen skulle förklara för en nyinflyttad bekant var nyöppnade Victoria ligger uppstod en viss förvirring. Det är mer regel än undantag att man för icke infödda Båstadbor får lägga till ett ” det vid kyrkan” när man pratar om torget för att undvika missförståndet att Lyckantorget skulle vara det jag menade.
Gamla videobutiken var ju inte heller en beskrivning som förstods. Till och med mina barn skakar på huvudet och kan inte minnas att man faktiskt hyrde film där för inte så länge sedan. Det är oftare och oftare jag slås av insikten att min inte behöver gå hundra år tillbaka i tiden för att hitta historia, bara under mina trettio plus några år i Båstad och på Bjäre har det hänt en del.
På semester i Turkiet i början av nittiotalet fick vi höra när vi berättade att vi kom från Båstad – Åh Crazy Horse! Spettet, Titanic, Boogie Club… ja det är en del nöjesställen som har passerat under åren.
En del byggnader som känns självklara i bilden av Båstad idag som Kunskapscentrum har egentligen inte så många år på nacken och en del byggnader som gamla NP–huset finns inte längre alls.
Första gången jag dansade på Pepes var inte på nattklubb utan på Adanda Torells balettskola, cyklar har köpts på Malens Krog, kinamat ätits på Märkesbutiken och någon gång handlade man kläder på Indiska som sen blev en frisersalong för att idag vara bostadsrätter…
När snön ligger på marken nu så är det ju inte skidbacken i Korröd som man besöker och att åka dubbeldäckare ut till Norrviken för att gå på konsert känns idag lång borta…
Och någon dag i framtiden kommer någon titta upp mot stationsterrassen och säga – Där låg den gamla stationen, när de åker ut till de nya delarna av Båstad.
I de kommande nummer av Bjäreliv kommer jag en närmare titt på Båstad – då och nu! Jag kommer att gå tillbaka i tiden både kort och
långt och hoppas framkalla lite nostalgi. I nästa nummer kommer jag besöka Café Continental och gå igenom deras långa historia. Vi ses då!
Text: Jenny Nilsson
Bilder: Kommunhusets bildarkiv
