Båstads historia som rekreations– och nöjesmetropol inleddes på allvar när Alfred Nobels brorson Ludvig hittade hit i början av 1900-talet. Han insåg snart traktens potential och bestämde sig för att investera stora delar av sin ärvda förmögenhet på orten. Ludvig Nobel byggde fashionabla sommarresidens, anlade golf- och tennisbanor, uppförde hotell och verkade aktivt för att den tidens societet skulle komma till Båstad och roa sig. Mycket champagne har flödat sedan dess, men vi tror ändå att den framsynte entreprenören i viss mån skulle känt igen sig om han kunnat återvända till sitt kära Båstad så här mer än hundra år efteråt.
Någon exposé ända tillbaka till förra sekelskiftets stekarfästen som Pershög, Strand och gästgiveriet Viktoria uppe vid torget hade vi inte tänkt att släpa med läsekretsen på. Inte heller har vi för avsikt att fördjupa oss i sextio- och sjuttiotalets hetaste hotspots Crazy Horse, Krogen Krogen, Spettet, Studio One, Madison och Boogie Club, allihop jämnt utspridda utefter Köpmansgatan. Nixpix, vi nöjer oss med att blicka tillbaka till 1983, sommaren då nattlivet i byn ganska otippat förflyttades från det man med lite god vilja kan kalla centrum ner till det dittills om kvällarna ödsliga hamnområdet. Mycket tack vare en ung dalmas, som hade visat sig vara betydligt bättre på att hitta på nattklubbsbus än att steka lövbiff och pommes frites. Niklas Bergström minns själv hur det gick till:
– Jag hade några år tidigare fått sommarjobb som á la carte-kock uppe på Madisons restaurang. Men de riktiga kockarna insåg snart att jag var helt värdelös i köket, däremot tyckte de jag var trevlig att festa med så jag fick börja jobba på nattklubben istället.
Det blev några makalöst roliga nattklubbssomrar med ett växande ansvar för den då strax över tjugoårige Morakillen. Sedan fick Niklas ett telefonsamtal från Grand Hotel i Stockholm.
– De hade tagit över Hotell Skansen och undrade om jag hade lust att jobba i baren. Det gjorde jag i lite mer än en vecka innan jag förstod att det inte skulle funka. Det var för tråkigt, rena pensionärsmatsalen. Så den andra
bartendern, Sussie Ivarsson, och jag började fundera. Här skulle man ju kunna öppna discotek istället. Vi fick gehör för våra idéer och ledningen gav oss tio dagar att organisera allt. Namnet fick vi hitta på i all hast. Det blev Grand Slam.
– Innan premiären hade alla våra vänner lite hånfullt önskat oss lycka till. Vadå, öppna nattklubb nere i hamnen, där var ju stendött efter klockan sex på kvällen liksom. Det enda som fanns var Skansens matsal och nedanför den en restaurang som hette Fiskbiten (nuvarande Papas, reds anm.).
När premiärkvällen väl infann sig, fredagen efter midsommar, visade det sig att olyckskorparna kraxat förgäves. Långt innan öppning stod de förväntansfulla gästerna i tredubbla led utanför entrén. Det blev snabbt smockfullt i baren. DJ:n, som hellre spelade hårdrock än glitterdisco, hade valt rätt musik, även dansgolvet belamrades av festglada människor. Ingen tycktes bry sig om den aningen bedagade hotellmatsalsinredningen eller att de skrangliga trädgårdsmöblerna ute på den stenlagda lutande verandan knappt gick att sitta på utan att tappa balansen. Det var helt galet. Likadant kvällen därpå och resten av sommaren. En ny epok inom svenskt sommarnöjesliv var född.
– Jag kommer ihåg att min dåvarande flickväns lillebror och hans bästa kompis i samma veva hade fått tillstånd av ägaren till Fiskbiten, Torbjörn Nobel, att öppna nattcafé i hans lokaler. De kallade den för Nattbiten och dit gick många av våra gäster efter vi hade stängt, fortsätter Niklas Bergström, som idag är framgångsrik reklammakare i Stockholm och som med blandade känslor betraktar utvecklingen av nöjeslivet i sina gamla sommartrakter:
– Det har hänt väldigt mycket. När vi öppnade Grand Slam började Båstad bli en hit igen på allvar, folk kom från hela Sverige och så är det väl fortfarande. Jag är inte längre där under tennisen, men av vad jag hör så kanske festandet har gått till överdrift. Att hälla ut sprit för tiotusentals kronor är bara dumt.
En som hängt med nästan alla år Båstads nattlivet varit koncentrerat kring hamnen är f.d tennisproffset Nisse Holm.
– När jag började gå ut i byn handlade allt om ”Slammet” – som Grand Slam kallades för av Mikael Pernfors, Lars-Anders Wahlgren och alla oss andra tennisgrabbar.
I flera somrar hade just Pernfors ett långbord reserverat på Grand Slam hela tennisveckan, runt kring vilket det samlades både tennisspelare och partymänniskor. När vi ber Nisse berätta något kul från den tiden blir det dock ett spelarminne han plockar fram.
– Ett år när jag själv spelade Swedish Open blev jag tilldelad rum 113 på dåvarande Villa Zeta. Rummet var precis så stort att min utrustning fick plats. Micke Pernfors hade välförtjänt fått det största rummet och det var han inte sen att påpeka varje gång vi sågs.
Nisse Holm tycker att de senaste sex-sju år inneburit stora förändringar i Båstad. Det har blivit mycket mer inriktat mot företag med olika seminarier på dagarna och efterföljande cocktailpartyn och lanseringsfester på
kvällarna.
– De s.k bratsen har väl inte försvunnit helt, men det känns som det blivit mer vuxet, avslutar Nisse, som önskar sig en sommar med bra tennistävlingar, gärna med inslag av svenska skrällar. Sedan är det naturligtvis trevligt med alla partyn runt omkring. Framför allt ser jag fram emot det egna lilla vattenhål vi på Solsidan Low Carb kommer att ha nere på Badkrukan, vid stranden.
Sedan 1990-talets första hälft har nöjesjournalisten Hans Shimoda för tidningen Hänt Extra:s räkning noterat vilka kändisar som vimlar runt i Båstadsnatten.
– De första femton åren var helt fantastiska, säger han till Bjäreliv. Båstad gick spikrakt uppåt och det var hausse på kändisbörsen. Jag har förstås många härliga minnen därifrån. Särskilt från Hjorten, där vi alltid bott och alltid ätit middag i restaurangen. Dit kom ju såväl tennisstjärnorna som alla andra. Ändå är det man kanske kommer ihåg bäst stjärnan som aldrig kom. Ett år gick det ju väldiga rykten om att David Beckham var på väg till Båstad. Han och Sven–Göran Eriksson skulle ha blivit goda vänner under Svennis tid som förbundskapten för engelska fotbollslandslaget och nu hade svensken bjudit hit sin nyfunne vän. Det blev rätt så hysteriskt och till och med jag inbillade mig att jag hade sett honom.
De senaste åren har Båstad och Tennisveckan dock tappat lite av sin dragningskraft, menar Hans Shimoda.
– De första åren vi kom hit kändes allt lite mer gulligt och avslappnat. VIP-rummet på Pepe’s Bodega bestod av några loppslitna soffor, där Fredrik Ljungberg kunde sitta och hångla i ett hörn Nu har allting blivit så välorganiserat och ”stockholmigt” och Pepe’s ser ut som Sturecompagniet. Det är inget fel i det, men alls inte lika charmigt.
Att det var bättre förr håller Fredrik ”Fegge” Olofson inte riktigt med om. Det var han som var Niklas Bergströms flickväns kompis sommaren 1983 och startade nattcafét Nattbiten i nuvarande restaurang Papas, som idag är en del av Pepe’s Bodega. Som ”Fegge” var med att sätta igång anno 1991, då en lite bar på 19 m2, idag ett helt hus i tre våningar fyllt av barer, restauranger och nattklubbar. Hängde ni med? Ambitionen från allra första början var att skapa en chartersemesterstämning på hemmaplan. Sedan dess har det verkligen blivit resa av och den resan är långt ifrån slut.
– Nej då, svarar Fredrik Olofson. Visionen här i hamnområdet är att bredda säsongen och skapa fler både nationella och internationella events även under juni och augusti. Vi siktar också på att ha öppet fler helger under höst och vår. Tittar man på Båstad i stort är det förstås positivt för utbudet att Norrvikens trädgårdar åter har slagit upp portarna och att det så småningom kommer att hända något med Hotell Riviera borta vid Malen. På sikt kommer vi att få resurser att gemensamt erbjuda större och intressantare evenemang. Innan Fegge breder ut sig och blir alltför affärsmässig avbryter vi honom med vår sista fråga: vad tror du om nattlivet i nöjesmetropolen Båstad sommaren 2013?
– Båstad kommer att få fler internationella gäster än någonsin. Det är ett stort tryck efter boende och en jättehausse inför tennisen. Allt ser riktigt bra ut.
Text: Claes Kanold
Foto: Pepe’s arkiv
