Svenska Mad var min uppväxts favorittidning. Läste varje nummer och fnissade oavbrutet åt den sjuka humorn och de ibland bisarra skämten. Det var väldigt uppfriskande att inse att vissa vuxna var så barnsliga och att de hade det som inkomstkälla att vara det. Den amerikanska redaktionen låg passande nog på MADison Avenue i New York (snacka om Mad Men) och svensk chefredaktör i många år var den oförliknelige Lasse O ´Månsson. Don Martin, Dave Berg & Co har satt outplånliga spår i min själ. Skojigast av allt tyckte jag var – i benhård konkurrens med de oerhört vältecknade film&teveserie-parodierna – Avdelningen för avsnoppande svar på dumma frågor.
Ni vet frågor som i vissa situationer har ett sånt uppenbart svar att de är helt onödiga att ställa, men man kan ändå inte låta bli. De fyras liksom av av sig själva utan att man hinner stoppa dem. Några exempel: Gör det ont? Fryser du? Var maten för varm? Har du klippt dig? Snöar det ute? Sitter det någon här?
Erkänn att ni många gånger både ställt frågorna och råkat ut för dem! Visst är det tröttsamt och jag vet inte hur det är med er, men själv önskar jag att jag haft det där knivskarpa svaret på tungan just vid frågetillfället och inte, som det brukar, typ två minuter efteråt, när det ändå är alldeles för sent.
Somrarna i Båstad är fyllda av sådana där tillfällen. Särskilt i närheten av havet. Jag blir utsatt för dem jämt. Kommer aldrig på de roliga svaren jag heller. Men nu ska det bli ändring på det. Jag har nämligen börjat förbereda mig inför årets badsäsong. Laddat upp med ett gäng dräpande repliker som jag håller på att försöka lära mig utantill. Och tänker plocka fram när skarpt läge uppstår. Som när jag iklädd badrock och tofflor traskar iväg ut mot piren och passerar bekanta som sitter och antingen äter eller fikar på Hamnkrogen, Fiskekajen eller som jag möter på vägen. Eller när jag genomblöt just stigit upp ur vattnet. Någonting i den här stilen har jag funderat på: Ska du ta ett kvällsdopp?
– Nej, jag flög hit från Tokyo för tolv timmar sedan och är fortfarande jetlaggad så för mig är det närmast ett morgondopp.
– Nej, jag är med i badmodevisningen uppe på Hotell Skansen, men har gått vilse tror jag, du har inte sett till Caroline Winberg, möjligen?
– Nej, jag är spekulant på den här badrocken och är bara ute och provgår en sväng.
– Nej, jag är på väg till maskerad och ska föreställa Rocky Balboa, är jag lik?
– Nej, jag har spelat bort alla mina vanliga plagg på klädpoker, detta är det enda jag har kvar.
Eller: Har du badat?
– Nej, jag sommarjobbar som mänsklig vindruteborstare inne i biltvätten på Statoil och har nyss stämplat ut.
– Nej för sjutton. Det är något fel på mina svettkörtlar så jag blir dyngvåt så fort jag får på mig badbyxor.
– Nej, jag blev avslängd från Helsingborg–Helsingør-färjan eftersom jag glömt köpa biljett och har simmat hit från Öresund.
– Nej, jag jobbar som topless servitör i Dykarbaren. Får det lov att vara en Wet Martini?
Som tur är har jag någon månad på mig att vässa svaren. Testa mig gärna i juni så får vi se om jag lyckats.
Claes Kanold
Krönikör