Ibland när jag lagt ner lång tid på att planera, handla råvaror och sen laga en, för mig, avancerad middag får jag kommentaren ”Vill inte ha, det var äckligt!” från min drygt fyraåriga dotter. Hon som hellre hade velat ha ICA-köttbullar och makaroner. Visst kan det kännas trist men jag uppskattar ärligheten i ett barns kommentarer. Barn är oftast ärliga och säger vad de verkligen tycker och gör det som de verkligen vill för stunden. En vuxen som inte tyckte om min mat skulle möjligtvis säga ”Mmm, det var gott men det skulle kanske varit lite mer krydda” om de är vågade, annars hade de bara sagt att det var gott för att sedan efteråt berätta för andra att det minsann inte var gott.
När jag var liten så bodde det en man på andra sidan gatan från vårt hus som inte var som alla andra. Så snart det började närma sig sommar så var hans klädsel endast short och bar överkropp, nästan oavsett väder. Det hade han sen på sig tills det blev höst. Han var medelålders, ganska tjock och oftast rödbränd av solen så man kunde inte missa honom. Hans intresse var sedan att gå fram och tillbaka på gatan och liksom ett barn stanna och glo på de andra grannarnas hus och trädgårdar. Ganska ofta fick vi och de andra grannarna höra kommentarer likt ”Ska du verkligen ha de där blommorna där” eller när min pappa kom hem med nya bilen ”Jaha, du tycker den bilen är bra, det tycker inte jag därför att…”. De flesta på gatan tyckte han var lite konstig. Men egentligen så var det ju så att han inte skämdes för sig, utan gjorde och sa vad han ville. Lite som ett barn.
Någonstans mellan barndomen och vuxenlivet så rättar de flesta in sig i ledet och uppträder hövligt genom att inte sticka ut för mycket. Du hittar dina jämlika och inom den gruppen bör man inte sticka ut för mycket, det är ju enklare så. Sen tycker de flesta att de personer som vågar vara sig själva är imponerande. De som vågar ha flera eller annorlunda stilar, gå sin egen väg, säga vad de tycker.
Jag är inte den bästa på att gå min egen väg och att alltid göra det jag verkligen vill. Det är lätt att bara flyta med ibland. Jag försöker dock följa mitt hjärta och ska bli ännu bättre på det. Jag tycker de flesta borde tänka efter vad de egentligen vill och sedan följa den känslan. Kanske är det att ha andra kläder, byta jobb, sälja allt och ge sig ut på en resa. Att följa sina drömmar helt enkelt. Eller varför inte börja med några små steg först för att se att det faktiskt kan vara riktigt uppfriskande att ha fredagsmyset på en tisdag.
På Bjäre finns det en del som tagit några av dessa steg och försökt förverkliga sina drömmar. Kanske är det att göra om en gammal lada till en ateljé och skapa konst samtidigt som du blickar ut över det vackra bjärelandskapet.
Nu på sommaren i Båstad blir det dock så tydligt hur många som verkar leva ett liv utefter vad andra ska tycka om dem. Det är mycket yta men jag undrar om de verkligen gör det av livet som de helst av allt vill. Har du rättat in dig i ledet eller gör du det som du verkligen vill av livet?
Peter Jakobsson
Tänkande krönikör
