Jag vill ju inte påstå att jag vet vad alla andra har gjort. Jag har dock, vid mer än ett tillfälle, dagdrömt om vad jag skulle gjort om jag vunnit en större (alltså åtminstone ett par, tre miljoner, men oftast mycket, mycket mer) summa pengar. Så, även om jag inte vet att alla har gjort det, så vet jag att jag inte är ensam om att göra det.
Detta vet jag eftersom jag diskuterat ämnet med några kollegor. Vi har alla olika drömmar med vad vi gör med pengarna. Vissa hade köpt lägenheter i jordens alla hörn, med tillhörande privatflygplan för att ta sig till alla hemmen. Medan andra menar att det är mer förnuftigt att lägga pengarna på riktigt schyssta hotellrum och förstaklassbiljetter. Vi har ju ändå skolplikt i Sverige, så barnen måste ju gå i skolan och hur mycket kommer man då hinna vara i alla sina hem… Det kallar jag drömma men ha en fot, eller båda, kvar på marken och i vardagen.
Nåväl, en sak har vi gemensamt, vi hade sagt upp oss. På studs. Många som man säger detta till säger: ”Nej, jag behöver det sociala, jag behöver göra något.” Då säger jag: ”Jag lovar jag kommer att ha massor att göra. Men att utan att för den delen infinna mig på ett kontor klockan 08.00 varje dag i resten av mitt liv*”.
Själv har jag alltid haft drömmen om den där hästgården på åsen, överblickades hela Laholmsbukten. En lagom stor, men riktigt modern gård där mitt ungdomsintresse för hästar kunde återupptas. Eftersom jag inte behöver jobba så funkar ju det superbra. Jag kommer att ha tid för hästar, alla sysslor som de för med sig, men samtidigt ha tid att lämna och hämta på alla träningar och fotbollscuper som barnen har. Att mannen är lätt allergisk blir ett problem man får tar tag i då. Ni vet, den dagen, den sorgen…
Av någon anledning så har min inre bild av gården alltid varit att den skulle ligga någonstans i Lyatrakten. Jag vet inte varför, men det är den utsikten jag sett jag tittat ut från mina vardagsrumsfönster. Men för någon månads tid sedan. 
Ja, ni vet då, när åtminstone 75 procent av Sveriges befolkning önskade att de var en medelåldersman ifrån Norrköping, så hittade jag platsen. Jag var på väg ut till vänner i Kattvik och pga av det arbetet som utförs där så hade trafiken lagts om upp över Övre Kattvik och Troentorp. Och när jag återvände hem så hittade jag den. Tomten. Den låg där och överblickade Laholmsbukten från ett helt annat håll. Där ska jag ha min hästgård.
Så, nu är det bara att övertyga markägare, kommun och maken. Ja, och sen ta hem en storvinst också.
Louise Dock
Krönikör
*Jag jobbar inte fulltid på Bjäreliv, i så fall hade jag naturligtvis inte sagt upp mig.
