I början av september anmälde jag mig och betalade in de 650 kronor som det kostar att ställa upp i Båstad Marathon den 27 juni nästa år. Beslutet att springa tog jag någon månad tidigare. Jag har bestämt mig för att genomföra loppet och jag är ingen novis när det gäller marathon, faktum är att jag genomfört fyra upplagor av Stockholmsvarianten. Plus en gång varit tvungen att bryta efter halva och det råkade vara just det året min lilla mamma hade tagit sig upp till huvudstaden, bl a för att se sin äldste son genomföra detta elddop. Jag hade lovat henne ”inga problem morsan, det räcker att du vinkar till mig andra varvet, gå du och käka långlunch med kusin Sofia så länge”. Hon blev rätt snopen när jag istället dök upp på restaurangen de satt, omklädd och klar och förklarade att det inte funnits någon möjlighet för mig att fullfölja. När jag kom till Valhallavägen (där jag bor) efter första varvet kändes det som hela Sitting Bulls indianarmé hade återvänt från det döda och suttit och skjutit prick med giftpilar rakt in i min högra höft i två timmar. Jag hade så ont att inte ens faktumet att morsan satt på en uteservering på Birger Jarlsgatan förmådde mig fortsätta.
De fyra gånger jag genomförde loppen fick jag medalj och alla ligger på hedersplats i min bokhylla. Jag reser mig upp och tittar på dem och konstaterar att de är från 1986, 88, 89 och år 2000. Vilket lustigt nog inte riktigt stämde in med min minnesbild, jag hade trott att jag sprang allihop under samma era, men kommer nu ihåg att jag sprang också 2000. Mitt personliga är 4 timmar och 15 minuter och det beror främst på att jag inte tränat tillräckligt. Långt därifrån.
Men nu ska det bli andra bullar. Förberedelserna är redan i full gång. I förrförra veckan var Sami Säppinen, som tillsammans med hustrun Krisztina är två av eldsjälarna bakom arrangemanget (härliga människor bägge två), uppe i Stockholm och då passade vi på att testa min fysiska status, han tog blodprov, mätte mjölksyra, tog pulsen och hade sig medan jag i splendid isolation flög fram över löparbanan på anrika Stockholms Stadion, där de olympiska spelen ägde rum 1912. Just den eftermiddagstimmen i konditionens tjänst är en av mina bästa idrottsrelaterade upplevelser alla kategorier, då har jag ändå sett både Blåvitt spela fotboll och Frölunda lira hockey…..
Några dagar efteråt fick jag mina värden inprickade på ett diagram och ett förslag till träningsprogram. Dagen innan dessa rader skrivs hämtade jag ut en dyrbar pulsklocka på posten så nu kommer jag snart att försöka skriva ett seriöst träningsschema, det ska löpa ända fram till 20 juni, man måste ha en träningsfri vecka just innan loppet, säger Sami. ”Löpa” ända fram till 20 juni!
Jag kommer från och till att vistas i Båstad veckovis ända fram tills dess. På kombinerat tränings- och arbetsläger. Disciplin och fokus. Om jag skulle råka passera förbi Pepe´s Bodega till exempel kommer jag bara att tänka på att det är härifrån starten går och hit man kommer i mål i Båstad Marathon. Ingenting annat….
Vi är max 400 personer som kommer att ta oss runt från Pepe´s via Sinarp till Grevie och Rammsjö, därifrån vidare genom Torekov bort mot Kattvik och sedan tillbaka till Båstad. 
Den vackra bansträckningen gör mig nästan benägen att kalla loppet för en skönhetstävling. Och när jag läser att vi förutom nygräddade våfflor i Kattvik även kommer få stoppa i oss vatten, bananer, kanelbullar, saltgurka, tomater, jordgubbar, energidrinkar och bars känner jag att detta blir en dag fylld av fest. Kanske även på Pepe´s senare på kvällen. Det är då odjuret får ta över.
Claes Kanold
Krönikör
