Efter en härlig och solig sommar i Båstad var jag iväg på en resa med ett gäng gamla vänner till ett närliggande östeuropeiskt land där vi återförenade gamla vänskaper under en helg med galna upptåg och mycket skratt. Det var där en situation fick mig att tänka på hur nedtryckta i skorna vi som svenskar blivit under lång tid.
På denna resa är vi 16 grabbar (gubbar i vissas ögon) som har tagit oss till en gokartbana en bit utanför stan och ska mäta våra kunskaper i en typisk manlig uppgörelse i vem som kör snabbast runt en bana i en övermotoriserad leksak helt utan skydd. Alla kör som om det inte finns en morgondag. Otränade i sporten blir vi helt utslagna efter körningen och får in varsin stor kall öl från baren som tillhör eventanläggningen. Svettiga och trötta tänker vi att det skulle vara otrolig skönt att ta med ölen ut och lägga sig i skuggan på gräsmattan och pusta ut. Det är då vi ställer frågan: Får vi ta med ölen ut? Personen i baren förstår knappt frågan och svarar: Det är din öl, drick den var du vill! Det var då jag insåg hur hunsade av regler vi varit under lång tid vilket fick oss att ställa frågan. Under en lång tid har regler präglat oss i Sverige och fått oss att tro att vi inte kan bestämma själva vad vi får göra eller var vi får dricka vår öl. Vi präglas av tidens tand och rättar in oss i ledet.
När jag var bebis la mina föräldrar mig sovandes i en barnvagnskorg i baksätet på bilen och körde dit vi skulle. Själv kommer jag ihåg att jag och min bror lekte i baksätet på långresorna och bråkade om vem som skulle få stå mellan framsätena och titta framåt. Bälten hade vi tydligen inte. Nu kommer jag inte från stenåldern utan det var på sjuttiotalet som jag var barn. Om jag gjorde det nu med mitt barn skulle jag klassas som en galning enligt dagens värderingar.
Nu undrar jag vad mina barn kommer göra med sina barn som samhället fått de till att tycka är helt normalt? Hjälm när man går på trottoaren? Förbjudet att cykla innan du är myndig?
Visst är det väl fysiskt tryggt och säkert att sitta vid en dator och spela spel som många av dagens barn gör, men det ger inte så mycket riktiga erfarenheter inför vuxenlivet. Inte tror jag att framtiden kommer vara ett samhälle utan personliga kontakter, tvärt om! Då måste vi alla kunna ta beslut om vad vi gör och jag vill verkligen inte att mina barn ska leva i en skyddad verkstad där storebror redan har stakat ut deras resa i livet.
Nu finns det ju saker som är väldigt bra med vårt sätt att se på saker. Vi får visserligen inte dricka vårt öl eller vin var vi vill men vi får i alla fall välja själva vem vi älskar och leva ut den kärleken till skillnad från vissa trångsynta länders nya idéer. Ni som följer medierna vet vad jag menar. Och det är väl trots allt viktigare att få vara vem man vill än att få ta med sig ölen ut.
Peter Jakobsson
Krönikör
