Annons:

Principer är bland det värsta jag vet. Ändå håller jag mig med ungefär en handfull. Rätt sköna sådana om jag får säga det själv. Och jag försöker hålla på dem så gott det någonsin går. Även om det ibland bär med sig vissa obekväma konsekvenser. Dock är det ”smällar man får ta i branschen”, som dynamitgubben Alfred Nobel brukade säga.

Ett par av ovannämnda ställningstaganden till min livsföring har en mer seriös resonansbotten. Den första – fast utan rangordning – är att jag redan i tonåren bestämde mig för att aldrig ljuga. Allting blir mycket enklare om man håller sig till sanningen. Visst kan det försätta mig i lite knepiga situationer emellanåt; som när någon närstående kvinna undrar om jag tycker att hon passar i den där förfärliga klänningen hon tänkt ha på sig när vi ska ut och äta middag tillsammans. Då får man ta till de diplomatiska knep som vi som är födda i Vågens tecken av universums godhet är begåvade med. En sak som detta mitt beslut har fört med sig är att jag utvecklat en på gränsen till sublim känsla för när andra människor ljuger. Den är nästan fysisk, får mig att må illa, men jag påpekar aldrig för vederbörande vad jag förnimmer och jag bryr mig egentligen inte; vill man hålla på så där och vill någon försöka lura eller bedra mig drabbar det dennes karma och inte mitt.

Andra allvarliga principen jag håller mig med är att alltid försöka göra det bästa jag förmår i varje given situation. Det är inte alltid det blir så himla bra, eftersom det finns vissa saker jag är fullständigt kass på – precis allting som har med teknik att göra och definitivt allting som kräver minsta praktiska handlag. På mitt modersmål göteborgska kallas det för ”fipplig” och jag utgör nog arketypen för detta uttryck. Här kan det dock hända att jag småfuskar ibland, men väldigt sällan. Även denna livsregel har påverkat min inställning till andra människor; jag är allergisk mot folk som inte gör sitt bästa, halvhjärtade insatser klarar jag mig utan.

Nu till de mer tillbakalutade, men ändå för mig betydelsefulla, besluten om vad jag vill att boken om mitt liv ska innehålla:

Jag tänker aldrig bli vuxen. Det verkar så vansinnigt trist. Då menar jag förstås mentalt. Vuxen är jag nog i betydelsen att jag tar ansvar för mina handlingar och att jag försöker behandla andra människor – i alla åldrar och med olika bakgrund – med den respekt de förtjänar. Men jag gillar att bejaka min barnslighet, att vara lekfull, att fnissa och inte ta precis allt så fruktansvärt allvarligt. Livet blir mycket roligare så.

I takt med ovan nämnda princip går min avoga inställning till födelsedagar. Jag celebrerar aldrig min, tycker helt enkelt inte det finns någon anledning att fira att man nått ett år närmare döden. Däremot högtidlighåller jag en annan bemärkelsedag: min namnsdag. Inte för att jag är speciellt förtjust i mitt namn – hade hellre velat heta Nicholaus, faktiskt – utan för att det är så kul att ha Klaskalas. Sjunde juli är det Klasdagen för er som inte vet…. Får se om jag kan ställa till med något trevligt i sommar igen i Båstad. Det har blivit en liten tradition, även om jag av praktiska skäl inte alltid lyckas hålla mig till exakt rätt datum.

Vilket osökt leder in oss på den sista av de principer jag nu anar är på väg att trötta ut Er Kära Läsare:
Jag ska alltid ha sommarlov. Ett av de vackraste orden i den svenska vokabulären om ni frågar mig. Finns det någon enda människa som har negativa associationer till det ordet? Inte jag i varje fall. För mig är det heligt att byta miljö under juli och en bit av augusti. Ända sedan jag var bäbis har Båstad varit en naturlig del av sommaren för undertecknad. Sedan snart 40 år (hjälp) har jag lyckats ordna det så att jag kan tillbringa mitt ”sommarlov” i eller i närheten av denna ljuva ort. Det betyder inte nödvändigtvis att jag måste vara ledig när jag är här. Tvärtom, nästan. Business & Pleasure är också två av de vackraste orden i den svenska vokabulären, höll jag på att skriva, jag menar Nytta & Nöje! I sommar upprepas proceduren. Jag ska jobba en hel del, även om det inte syns när man ser mig. Jag kommer att vara fri som en fågel en hel del, det kommer kanske vara lättare att märka. Så vi ses snart på Bjärehalvön. Trevligt sommarlov och strunta i alla tråkiga principer!

CLAES KANOLD
Krönikör

Relaterade artiklar

X