Orden fälldes av Sten Broman – legendarisk profil från Lund, musikkritiker, kompositör och programledare i TV-programmet ”Musikfrågan – Kontrapunkt”.
I dagarna infaller Siste November, som tillsammans med Siste April är de tillfällen då man framför de stora studentspexen i Lund. Sten Broman var mycket engagerad i Lunds spextradition och grundade t ex Uarda-Akademien (uppkallad efter spexet ”Uarda”, det mest kända Lundaspexet tillsammans med ”Djingis Khan”) vars syfte är att bl a ”… verka för den lundensiska spextraditionens bevarande”. Akademien genomför då och då en ”bragd” präglad av lundensisk humor. Exempelvis företogs 1965 ”Den första landstigningen i Lund”, varvid Uarda-Akademien representerad av Broman och två akademiledamöter rodde uppför Höje å i en eka, steg iland och reste ett monument över denna historiska händelse.
Sten Broman är inte minst känd för sina citat (rubriken utgör ett exempel) och här har jag valt ett blygsamt axplock, som i någon mån får representera hans formuleringskonst:
”Ni vet väl att det heter Rammlösa och inte Raaamlösa, som dom där språkimbecillerna i Stockholm inbillar sig. Men dom säger väl saaamlag också!”
”Mänskligheten indelas i fyra kategorier: Banditer, lymlar, fähundar och idioter. Själv är jag idiot.”
”Sjötunga påminner för mycket om mat. Den är en trivial ’havets kanslist’, i tråkighet enbart mätande sig med kalkonen – denna ointressanta flygande kalvstek.”
”Det värsta man kan servera mig är isvatten. Vatten är giftigt. Det visste redan Jesus. Han förvandlade vatten till vin så fort han fick syn på det.”
Lika färgstarka som citaten är de skrönor – helt sanna eller lite mindre sanna – som berättas om Sten. En av de mer kända är den om den danska snapsen. Den finns i ett par olika versioner, men här är den berättad av en som var med när det hände:
Tillsammans med några vänner hamnade Sten Broman på en restaurang i Köbenhavn. Man beställde in en snaps till smörrebröden. Det blir ett litet glas med en liten, liten snaps. En dansk ”lille en” kort sagt. Sten Broman häller ut skvätten på handens översida och luktar på den som på parfym. Efter att ha tagit del av doften säger han avgörande till kyparen:
– Den tar vi!
Sten Broman höll hårt på sina rutiner. Han lyssnade alltid på radions ”Dagens dikt” med efterföljande musikstycke, för att anta utmaningen om vilket verk och vilken kompositör det rörde sig om. Han åt ärtsoppa på Akademiska Föreningen varje torsdag och en gång i veckan intog han pytt i panna på den legendariska restaurangen ”Åke Hans” i Lund. Vid ett tillfälle har den alltid närvarande kocken fått hastigt förhinder och ersatts av en vikarie. Sten beställer ”det vanliga” av servitören, som mycket väl känner till hur Broman vill ha sin pytt, dvs med två råa äggulor i sina skal stående i pytten. Den informationen når inte köket, så in kommer efter en stund en pytt med ETT VÄNDSTEKT ägg! Sten Broman blir omväxlande likblek och högröd i ansiktet, slänger servetten på bordet och utbrister:
– För Höge Farao! Vad ska detta betyda? Hälsa köket att om en fransk kock hade gjort något liknande, då hade han omgående och frivilligt sökt inträde i Främlingslegionen!
Fritiof Nilsson Piraten och Sten Broman var goda vänner och umgicks en hel del. Vid ett tillfälle är Sten på besök hos Piraten i dennes hus i Kivik. De sitter i stilla samspråk med var sin förfriskning när det plötsligt hörs uppståndelse från gatan. Sten undrar vad det är frågan om och Piraten lutar sig ut genom fönstret för att undersöka saken, varpå han lugnt återvänder till sin fåtölj. Sten undrar, vad det är som står på. Piraten svarar, att uppenbarligen är det grannens hus som brinner. Sten Broman frågar förfärad om det inte är något han själv och Piraten kan hjälpa till med.
– Jo, vi kan påkalla brandberedskap numero ett, säger Piraten lugnt.
– Jaha och vad är det? undrar Sten.
– Det betyder inget vatten i groggarna förrän elden är under kontroll!
Keep Swinging!
Fritte Friberg
Krönikör
