När jag var liten ville jag bli konditor. Under en annan period var jag helt säker på att jag skulle bli forskare och arbeta med svensk historia och skriva tjocka böcker som ingen läste. När jag började studera på högskolan insåg jag att det här med kommunikation var kul, jag ville jobba med intern- och externkommunikation i stora företag. Äntligen visste jag vad jag skulle bli. Det enda som störde min studietid egentligen var de här irriterande gratistidningarna som damp ner i lådan varje vecka, trots att jag inte ville ha reklam… Hur kunde någon välja att arbeta med sådant?
Nu sitter jag här och vad har jag jobbat med de senaste tio åren? Gratistidningar! Hur kunde det bli på det här viset och vad hände med alla de ideal och drömmar som jag byggt upp? Svaret är enkelt, de utvecklades. Jag tycker fortfarande att majoriteten av alla gratistidningar som delas ut är skräp, och det står jag för. Det var också det som fick mig och mina kollegor att starta vår första tidning, för att se om vi kunde göra det bättre. Det kunde vi.
När jag för några dagar sedan satt i bilen på väg till skolan med Bella kom vi att prata om det här med vad hon skulle kunna tänka sig att arbeta med när hon blev äldre. Valet för dagen stod mellan kläddesigner, sångerska eller kanske jobba med att göra barntidningar. En annan dag kan det vara helt andra planer som far genom det snart sex år gamla huvudet… Jag kan lite avundas den möjligheten, och förmågan, barn har att se världen som en helt öppen spelplan där allt går att genomföra och där det inte finns några begränsningar.
Samtalet med Bella fick mig att börja fundera på vad jag skulle vilja syssla med om jag var tvungen att göra något helt annat än det jag gör idag. Nu får jag väl redan idag beteckna mig som något av en mångsysslare men om jag helt skulle vara tvungen att välja helt nya vägar så blir det nästa som att hjärnan gör en liten vurpa. Var har alla drömmar och all fantasi tagit vägen? Efter ett tag börjar det dock formas en lista i huvudet…
Att ha ett eget kafferosteri har alltid varit en liten dröm, det hade varit kul att få göra någon från grunden. Att skapa något. Men samtidigt är jag tveksam till om jag har det tålamodet och den möjligheten att koncentrera mig som jag vet det innebär, det är förmodligen bättre att jag fortsätter att köpa mitt kaffe på Slöinge Kafferosteri. Men det här med drycker är kul och intressant och att få utbilda sig till sommelier hade varit fantastiskt, dock mest för husbehov, att jobba med det hade nog inte varit min grej. Kanske skulle jag starta en liten butik, men vad skulle jag sälja där? Genom åren har jag haft både kaffe- och chokladbutik men det innebar mest att jag blev hög på både koffein och socker på samma gång. Kanske jobba med kläder?
Nej det är inte lätt att hitta nya vägar, inte ens om man tvingar hjärnan att verkligen tänka ut sådana. Men samtidigt är det kanske helt onödigt. Förmodligen har jag hittat min väg i livet, på samma sätt som Bella kommer att hitta sin. För min del blev det gratistidningar och magasin, för hennes del kan det bli precis vad som helst. Visst har jag som pappa drömmar för min älskade dotter men det viktigaste är ändå att hon hittar precis det som hon är menad att syssla med. Det ska bli spännande att följa hennes resa.
Välkomna till Bjärelivs oktobernummer.
Ett nummer fyllt av härlig läsning och uppfyllda drömmar.
Vi ses!
Joakim Ormsmarck
