I skrivande stund ligger jag nerbäddad sängen, fullt påklädd och med värsta duntäcket. Trots detta så fryser jag. Bredvid mig hittar jag herr influensa, som gjort mig sällskap under täcket.
Trots jobbande bättre hälft, så klarar jag mig relativt bra. Tack vare ”stora” barn, smärtstillande, febernedsättande men framförallt SVT Play. Jag tänker inte hymla med det. Jag ÄLSKAR public service och SVT. Deras variation och kvalitet (med vissa undantag naturligtvis) på program gör mig glad och rent av hoppfull för hela mänskligheten.
Jag har under dagen plöjt igenom fem avsnitt av ”När livet vänder”, där Anja Kontor möter människor som tagit sig igenom svåra händelser i sina liv. Jag blundar och lyssnar och fulgråter. Men när hulkningarna och tårarna har lagt sig, så tar jag mig tid att reflektera.
Program som dessa gör en starkt medveten om det uttryck (och sinnesstämning) som går under det samlade och numera lätt slitna uttrycket, mindfulness. Men i rätt kontext så tror jag personligen på det. För ett antal år sedan så bestämde jag mig för att det inte ska behövas en personlig tragedi, varken för mig, eller mina närstående, för att jag ska leva livet. Leva i nuet.
För att jag ska kunna leva i nuet, handlar det (för mig) om att göra aktiva val och att kunna stå bakom de val jag gör. Jag har blivit medveten om att mina val gör att det finns en risk/chans att folk upplever mig på ett, eller annat sätt (ibland med mer eller mindre smickrande rubricering). Men det är just det. Jag gör inte några val utifrån vad andra kommer att tycka om dem, jag gör dem utifrån vad jag vill. Med detta har jag kunnat kasta folks förväntningar överbord. Vad svärmor, pappa, grannar eller kollegor tror om mig, är totalt irrelevant, mina val och beslut tar jag utifrån mig själv.
En ytterligare sak som hjälper mig att leva i nuet är att inte jämföra mig med andra. Jag kan tillåtas att inspireras, med aldrig jämföra. Jämförelse måste vara djävulens påfund. Ett säkert sätt att tappa bort sig själv och vad man själv vill, och istället springa efter det som någon annan vill.
Med dessa små riktlinjer så har mitt liv blivit så mycket enklare. Jag behöver bara gå till mig själv för att ta reda på vad jag vill. Svaret finns där, lättillgängligt om jag bara vågar lyssna. Den som vill kan ifrågasätta om det är så lätt. Nja, naturligtvis måste även jag ta hänsyn till de närmsta familjemedlemmarna och till viss mån annat löst folk runtomkring mig. Men det handlar ju inte om att gå över lik för att få det man vill. Det handlar om att våga lyssna på sig själv och vad man egentligen vill. När man vågar det, så är jag övertygad om att man kan njuta av stunden här och nu.
Om du inte provat förr, så börja idag.
Louise Dock
Krönikör
1 Trackback / Pingback
Kommentarerna är stängda.