För många av oss är sommaren 1994 ett oförglömligt minne. Det var varmt, det var solsken och hela Sverige hade VM-feber. Människor som aldrig tidigare sett en hel match ställde klockan på ringning mitt i natten för att inte missa en minut av dramatiken. Ravelli räddade straffar, Brolin snurrade och Henrik Larsson presenterade sig på allvar för världen. Oleg Salenko och Hristo Stoitjkov vann skytteligan men på delad andraplats kom en svensk. En gänglig yngling från Eskilstuna dominerade luftrummet och stänkte in inte mindre än fem mål, lika många som brassen Romario, och gjorde lika många målgester, när han drog pistolerna från höften. Vi pratar så klart om Kennet Andersson.
Tjugo år har gått sedan Sverige hade VM-feber och den 29 juni är det återträff för laget, och alla fans, på Örebäcksvallen i Båstad. Bjäreliv har pratat med Kennet Andersson för att känna av hur stämningen är i laget inför matchen.
En klassisk sportjournalistfråga, hur känns det?
– Det känns jättebra! Vi fick en förfrågan om vi var intresserade och efter att alla i laget hade sagt sitt så var det bara att köra. Nu laddar vi inför matchen för fullt!
Vilket är ditt starkaste minne från sommaren i USA?
– Det är helheten med alla känslorna. Jag har en varm och bra känsla från hela turneringen och den är större än de enskilda matcherna.
Hur medvetna var ni om hysterin hemma i Sverige?
– Vi fick fax utskrivna dagligen så vi visste vad som skrivits i tidningarna, i alla falla relativt uppdaterat. Sedan efter en match fick vi höra att vi skulle firas på Sergels Torg och det kändes ju kul, man hade sett Tre Kronor firas där efter sina guld. Sedan fick vi höra att Sergels Torg inte skulle räcka till så att man letade större ytor, då förstod vi att detta var stort…
Var bronset höjdpunkten i din karriär?
– Det är svårt att jämföra klubbspel och landslagsspel men det måste jag nog säga att det var, den absolut största framgången med landslaget är det ju absolut, ha ha.
Du blev delad tvåa i skytteligan i USA, vem tror du står för målen i Båstad i sommar?
– Det blir förmodligen någon av ungtupparna som står för det, Henke eller Jesper förmodligen. Juniorerna!
Hur är formen?
– Den är väl som den är men den kommer nog att räcka!
Har du annars mycket kontakt med de andra spelarna?
– Vi har träffats ganska regelbundet genom åren, många av oss håller fortfarande på med fotboll på olika sätt. Men vist ska det bli kul att träffa alla och spela ihop igen!
Lycka till så ses vi på Örebäcksvallen Kennet!
