VEJBYSTRAND. Alla som kommer till Vejbystrand frapperas av den gamla vackra sanatoriebyggnaden från 1903. Det är denna verksamhet som är ursprunget för bygden. Det var doktor Ernst Lindahl som efter sin doktorsexamen brann för att hjälpa tuberkulospatienter, främst barn. Han reste runt i Europa för att få inspiration och svaret han hittade var sol, frisk luft, salta bad och näringsrik mat och platsen för hans verksamhet blev Vejby vid Skälderviken. I dag är sanatoriet ombyggt till ett äldreboende och en av byggnaderna innehåller museet.
– Samtidigt som sanatoriet byggdes upp gav också Doktor Lindahl människor arbete. Här behövdes trädgårdsmästare, vaktmästare och framförallt kvinnor som tvätterskor, baderskor, kokerskor, sjuksköterskor, en hel värld i vitt. Här arbetade som mest 150 personer, berättar Gun Wendelbo-Hansson och Gunilla Neumann, guider på KVS-Muséet.
Det innebar att många kunde stanna kvar i bygden, få ett arbete och inte behöva utvandra till Amerika. De flesta gårdarna på Bjäre kunde bara försörja ett hushåll. Nu, med det nya sanatoriet, gavs nya möjligheter. Sanatoriet hette från början KVK, Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium, efter kung Gustav Vs fru, för att sedan bli KVS, Kronprinsessan Victorias Sjukhus.
Museet påbörjades 2003 i samband med 100-årsjubilet av sanatoriet. Man trodde då att det bara skulle bli en utställning som varade över året, men engagemanget och intresset har gjort att museet successivt har utvecklats.
– Vi började verksamheten med att ha fokus på byggnaden och trädgården, de har varit viktiga att beskriva, berättar Gun Wendelbo-Hansson. Men från i år har vi också valt ett annat fokus genom att beskriva människorna i bygden. De som har varit viktiga och har satt Vejbystrand på kartan samt också de som arbetade och vistades här som patienter på sanatoriet.
Det finns många känslosamma berättelser. Marianne Nyhlén är ett barn från Lidköping som kom hit vid ett och ett halvt års ålder. Hon hade TBC i skelettet och fick ligga i gipsvagga i tre år. Föräldrarna hade bara råd att besöka henne en gång om året. Det blev syster Tyra som blev hennes ställföreträdande mamma. Flickan blev frisk och kom tillbaka till sitt föräldrahem när hon var åtta år. Då hade hon aldrig sett ett vanligt hem och aldrig själv ägt en leksak. Den docka hon fick av bygdens sjuksköterska vid hemkomsten har hon lämnat till museet, en mycket kär leksak. Man kan också i museet beskåda Marianne Nyhléns gripande målningar från hennes barndom.
Syster Tyra är en av de viktiga personer som man har velat lyfta fram i årets utställning. Hon kom till sanatoriet när hon var 27 år som färdigutbildad sjuksköterska och ägnade sitt liv åt barnen på sanatoriet. Hon gick bort när hon var över 90 år, ville aldrig egentligen gå i pension och ryckte gärna in så fort det behövdes. Det finns en tveeggad uppfattning om syster Tyra. Hon älskade barnen, de var hennes. Men hon undanhöll också brev som föräldrarna skickade till sina barn. Hon var också mycket sträng mot de underlydande helt enligt dåtida tidsanda. Många av barnen trivdes dock så bra och vissa hade svårt att lämna sanatoriet och ville gärna återkomma. Därför bildades en patientförening.
– Med ett bidrag från Stiftelsen Gripen har en arbetsgrupp skapat en utställning om fotografen Lennart Jönsson, berättar Gun Wendelbo-Hansson och Gunilla Neumann. Han var brevbärare i Vejbystrand och kallades för Lolla. Han bar först ut tidningar tidigt på morgonen, fortsatte med att bära ut post för att sedan ägna resten av dagen till fotografering. Hans pappa var trädgårdsarbetare vid sanatoriet och flera av hans släktingar arbetade här.
Lennart tillverkade sin första kamera som tolvåring. Hans stora intresse var djur och natur, vilket vi får uppleva genom utställningen. Hans bilder höll en så stor klass att de publicerades i de flesta stora svenska dagstidningar och även i den internationellt berömda tidningen Life Magazine. Hans systerdöttrar har hjälpt till med att få fram en mängd av de fantastiska fotografierna. Tyvärr fick han ett intensivt men kort liv och gick bort bara 37 år gammal i en hjärntumör.
Doktor Ernst Lindahl, som grundade sanatoriet, lyfts fram genom en föreläsning den 31 juli under rubriken ”Drömmen om ett sanatorium vid havet”.
En modell av hela sanatorieområdet har byggts upp under ledning av Åke Dahl, tillsammans med andra entusiaster. Nu är det bara ett hus som återstår, barnpaviljongen med många fönster och glasverandor, alltså det mest komplicerade huset att återskapa.
Fram till den 19 augusti är museet öppet dagligen kl 14.00 – 17.00. Ett 50-tal ideella värdar ställer upp för museet och det är också fri entré. Då museet ligger utmed Kattegattleden är det populärt för cyklister att stanna vid museet där man även kan ta en kaffepaus.
För mer information gå gärna in på
