Lund i slutet av 60- och början av 70-talet. Demonstrationståg, Vietnam och ett enormt samhällsengagemang som genomsyrade i princip allt i den akademiska högborgen. Här växte Johan Lindeberg upp och än idag menar han, trots att livet kom att föra honom ut på en lång resa som ännu i högsta grad pågår, att det är från den här tiden hans värderingar i livet till stor del har sitt ursprung.
Han lanserade Diesel i Sverige och ompositionerade varumärket över hela världen. Med J.Lindeberg bestämde han sig för att låta fashion möta golf och på vägen se till att förvandla golfarnas stil från oversized pikétröjor till slimmat och gärna med färg. Efter att ha lämnat varumärket som bär hans namn skapade han BLK DNM och återknöt samtidigt till uppväxtens politiska år i Lund. Idag är han tillbaka som konsult på J.Lindeberg och döljer inte drömmen att även återkomma till BLK DNM.
Men idag handlar livet inte bara om kollektioner, eller rättare sagt det har det aldrig gjort. För Johan Lindeberg har varumärkena han skapat alltid varit en reaktion på det liv han lever och det samhälle han gör det i och samtidigt kommit att bli en plattform att verka och påverka utifrån. Han menar att ett varumärke ofta kan vara starkare än politiken och därför också kan betyda väldigt mycket för väldigt många och faktiskt göra skillnad.
Vi sitter i den stora soffan, framför den öppna spisen i det som fram tills för ett drygt år sedan var en helt vanlig lada på Bjäres landsbygd. Här har djuren huserat genom åren, höet förvarats över vintern och människor kommit och gått genom seklen. Fram tills den dagen då Johan Lindeberg bestämde sig för att det var dags att förflytta basen från New York till den skånska myllan.
– Att det blev Torekov var egentligen självklart. Min syster hittade hit för drygt femton år sedan och nu har hennes barn också skaffat egna hus här, börjar Johan. Min familj finns här och några av mina allra bästa vänner har sommarhus på Bjäre så när jag hittade det här stället bestämde jag mig för att det var här jag ville bo och här jag ville skapa en plats där kreativiteten kan få fritt spelrum och där mina vänner och de jag arbetar med kan komma för att skapa.
Den öppna spisen i kalksten dominerar det stora rummet. I ett tidigare liv har den värmt upp en slottsal i Frankrike men idag är hemvisten en lada utanför Torekov. Johan berättar att han kvällen innan haft ett gäng vänner på besök och att de då suttit just här hela kvällen, ätit och druckit gott och samtidigt sett solen gå ner över horisonten. En svensk sommarkväll när den är som bäst.
Men att han har flyttat hem till Sverige vill Johan egentligen inte hålla med om. Det här med gränser och nationer menar han är förlegat och när han nyligen, på Oscarsgalan faktiskt, fick frågan var han bor numera var svaret givet, i Torekov såklart. I Europa.
– För mig är det här med nationsgränser, pass och annat så fel. Jag förstår inte hur vi fortfarande kan vara så fokuserade på sådant i det samhälle vi lever i idag. Det är därför jag inte tittar på fotbolls-VM fastän jag älskar fotboll. Att spela mot andra länder för att representera sitt land och sin flagga känns inte rätt enligt de värderingar jag har. Sedan är jag ett stort fan av fotboll och Premier League men det är en helt annan sak, där spelar människor från olika länder och med olika religioner för samma lag.
I direkt anslutning till rummet där vi sitter ligger fotostudion och det är i mångt och mycket här som han idag får ut all den inspiration och kreativitet som hela tiden vill ut. Sedan han i samband med lanseringen BLK DNM bestämde sig för att själv stå bakom kameran har ett nytt kapitel tillkommit i Johan Lindebergs liv och det är ingen tvekan om att han verkligen älskar att arbeta med kameran.
– Design och foto handlar om att uttrycka sig och för mig blir fotograferingen mer direkt där jag kan se det själv genom linsen och det blir djupare. Man kan se det jag gjort genom livet som cykler, från de sex åren med Diesel till att jag grundade J.Lindeberg och sedan BLK DNM. De har alla varit en del av min sökprocess i livet och när jag hittade fotograferingen var det som ett naturligt nytt steg.
Det som slår mig när vi sitter och pratar är passionen. Bakom den världskända designern döljer sig en person med ett djup och en passion som du inte ofta möter i livet. Oavsett om han berättar om uppväxten i Lund, lanseringen av Diesel eller de varumärken han skapat så gör han det med en glöd som liksom kommer inifrån. Han menar själv att han är en romantisk och passionerad person där det inte är ett alternativ att göra något halvvägs.
– Min filosofi och de varumärken jag skapat måste levas hela vägen, det är en del av processen. För mig var Diesel min egen protest mot 80-talsetablissemanget som jag utan att själv vilja det hade blivit en del av, J.Lindeberg var på ett sätt en fortsättning på samma revolt eller protest mot det likriktade i samhället. När jag började fotografera i augusti 2011 hade jag aldrig hållit i en kamera tidigare men jag bara bestämde mig och det är det som jag tycker är så inspirerande med den här tiden, man bara gör saker.
Nu kommer passionen fram igen. Johan berättar hur han kände att han var trött på och stå och förklara över axeln på en fotograf hur han ville att det skulle se ut. Han ville se genom linsen själv.
– Att kunna gestalta mina tankar, mitt perspektiv på världen mer direkt. Jag har haft förmånen att få fotografera många fantastiska kvinnor från hela världen. Jag har aldrig sett det som att jag fotograferat en modell eller urinvånare, utan att jag försöker komma förbi masken och istället fotografera personligheten hos kvinnan. Att söka och gestalta den naturliga kraften. Jag är oerhört inspirerad av att visa en gränslös värld. Att kunna se mänskligheten förbi gränser och religion.
Runtom om oss i rummet där vi sitter står bilder längs väggarna och de har alla en sak gemensamt, det är kvinnor och de har alla en blick som fastnar. Ögonen som talar nästan ett universellt språk och det är detta språk som Johan hela tiden återkommer till under vårt samtal.
– Därför är det oerhört intressant att studera ögon. Ögon ljuger aldrig. Jag har alltid anställt personer genom att titta i ögonen. Examen och utbildning har aldrig varit lika viktigt för mig. För mig handlar det om ögon. Det finns ett djup i ögon som berör. Studera ögonen mellan Gisele som kanske är världens största modell, Marina Abramovic som kanske är världens mest kända konstnär med de fantastiska kvinnor jag träffat i öknen i Colombia eller och bergen i Nepal och Marocko. Det är samma kraft. Samma lugn. Samma övertygelse.
Vi återkommer till kvinnans styrka och hennes roll. Här har Johan i tidigare intervjuer varit tydlig med att han anser att männen fått tillräckligt med chanser nu, det är dags för patriarkatet att kliva åt sidan för kvinnorna. Att han är feminist är en självklarhet men för Johan Lindeberg handlar det inte enbart om jämlikhet utan han är övertygad om att kvinnan är bättre lämpad att få världen på rätt spår igen. Här återkommer han återigen till ögonen.
– Deras ögon skapar respekt och inspirerar utan att ta i. Utan manipulation. De är naturliga ledare. Det är den organiska kraften som jag försöker gestalta i mina foton. Därför är min övertygelse att ingen kan gömma sig längre bakom ett pass eller bakom gränser. Den tiden är förbi. Det är dags att släppa loss den naturliga kraften i världen och den finns överallt. Bortom alla fördomar. Jag tror på en gränslös värld där kvinnor är de naturliga ledarna.
Integration, mångfald och att sudda ut gränser är något som hela tiden återkommer under vårt samtal. Under våren har han engagerat sig i den lokala pizzerian som fått en ny inredning och delvis ny meny, tillsammans med ägaren Yakan har Johan skapat en helt ny mötesplats i byn och samtidigt blivit goda vänner. Ett projekt som Johan själv beskriver som ett integrationsprojekt men som samtidigt står långt ifrån kommunala SFI eller kurser i att integrera sig i samhället.
– Jag älskar att möta olika kulturer, för mig är det så det ska vara. I New York där jag levt en stor del av mitt liv är min bästa vän sik och min före detta fästmö är tunisiska och muslim. Min dotter Blue har en italiensk mamma, svensk pappa och är själv downtown New York-tjej med allt vad det innebär.
Under intervjun har vi rört oss vidare i huset och min blick faller på en bok som ligger på en bord i studion, American Fashion Designers At Home. Men vänta lite, är inte det soffan jag precis lämnade? Johan bekräftar det jag misstänkte, det är hans tidigare hem som fått pryda omslaget på boken som även innehåller bilder från hem tillhörande designers och varumärkesbyggare som Ralph Lauren och Tommy Hilfiger. Helt plötsligt blir världen så liten, här står vi i en gammal lada utanför Torekov och tittar i en bok från en annan tid och ett annat liv men samtidigt precis samma liv som det Johan lever idag, som världsmedborgare med projekt världen över.
– Min dotter går fortfarande i skolan i New York så det är självklart att jag ofta är där, sedan reser jag fortfarande väldigt mycket i de projekt jag är engagerad i, det blir så när man som jag arbetar gränslöst och i en värld där människor hela tiden är i rörelse.
Det som slår mig är hur han egentligen orkar. I trettio år har han levt med de varumärken han arbetat med att skapa och då med en passion som såklart ger energi men som också måste vara krävande i många lägen. Till detta ska adderas motgångar och framgångar och ett liv i offentligheten.
– För mig har den här resan som jag gjort samtidigt inneburit en inre resa som började när jag valde att gå till en psykolog i New York. Det var här jag hittade lilla Johan och den vuxna Johan och den relation som finns mellan dem i livet. Min filosofi är att du föds ren och sedan får du lager på lager på lager och som du därefter ägnar resten av livet åt att försöka bli av med. Jag pratar, och tänker, mycket på den lilla Johan och den vuxna Johan. Eller masken som man som vuxen gömmer sig bakom. Jag försöker förstå hur mycket av denna mask som är skapat av lilla Johan och hur mycket som är fake och skapat för att jag inte litat på min egen styrka.
Jag arbetar med att utmana masken och lilla Johan kommer fram mer och mer i allt jag gör idag.
Johan Lindeberg har aldrig varit rädd för att gå sin egen väg och följa känslan som sprider sig i kroppen, varken värken som kommer när det är dags att bryta upp eller energin och kraften som följer när han återigen hittat rätt. Han är oerhört komplex och samtidigt så enkel, allt på samma gång. Genom de varumärken han skapat, de reklamkampanjer han producerat och nu alla de bilder som omger oss där vi sitter har han hittat egna vägar för att sprida sitt evangelium kring en värld där så mycket fortfarande är ogjort men där vi samtidigt måste skapa förändring för att komma vidare.
– Med mina foton vill jag bidra till att riva gränser. Jag hatar verkligen gränser och tror på en värld där vi arbetar för integration, om det sedan börjar med en pizzeria i Torekov eller mina bilder på kvinnor i Nepal så spelar det ingen roll för allt hänger ihop. Det är en värld och för mig utgår den numera här från min lada men min arbetsplats är hela världen. Om jag lyckas påverka en enda person att ta ett nytt beslut i rätt riktning har jag lyckats.