
När det hektiska livet i huvudstaden – fyllt av roliga mediajobb – nått någon slags kulmen följde hon sin inre kompass, tog nödvändigaste pick&pack till Båstad, hittade hus, träffade kärlek, öppnade först butik sedan restaurang, skapade bokverk. Sagan om hur Kullahalvödottern Lena Mölder återvände till ”fel” nordvästskånska halvö är en studie i ett livsexperiment fyllt av lyckliga komponenter.
Egentligen träffas vi för att prata om ”Lycklig i alla sina dagar” – den charmant egensinniga bok hon varsamt mejslat fram ur de senaste elva åren av sitt liv. Men det låter sig förstås inte göras utan att vi hamnar i Nötte Backe, på Bistro Lycklig, där hon bor, filosoferar och lagar mat till dem som reserverat bord i den cirka 50 sittplatser stora restaurangen.
– Numera har vi ordnat det så att vi bara tar emot beställningar för sällskap på minst 12 personer. Då vet jag vad jag har att jobba med och får tid att pyssla om mina gäster, välja porslin med omsorg och samtidigt umgås. I sommar gör vi undantag bara de två sista lördagskvällarna i juli och håller öppet för mer spontana besök, då kan man komma ensam om man vill. Men det är allt bäst att boka plats, det brukar snabbt bli fullt.
Rätterna på menyn bestäms inte förrän tidigast två dagar i förväg. Det är sådan Lena är. Pasta är hon hemskt förtjust i så det kan hända att det blir. Med tomatås som fått stå och puttra på spisen i nästan en evighet.
– Jag rör mig gärna med mellanrätter, varken för stora eller för små. Många av råvarorna kommer från granngårdarna. Om jag tvingades döpa mitt köksmanér skulle jag väl kalla ”sydländsk bonnamat med touche”.
Lena Mölder föddes på Kullahalvön, flyttade till Stockholm, började jobba inom restaurang, sadlade om och gjorde karriär inom media; reklambyrå, TV och tidningar. Med dekor, som stylist, inredningsredaktör och frilansande skribent.
– Jag hade haft massor av fantastiska jobb och mött många underbara människor, men så sa det liksom stopp och jag kände att nu fick det vara bra. Det behövdes inte mer bekräftelse. Jag längtade tillbaka till havet, till lugnet och bestämde mig för att skala ner mitt liv.
Ursprungsplanen var att återvända till barndomens Kullahalvön, men väninnan och Bjärefantasten Bittan övertygade henne om att Bjärhalvön skulle passa mycket bättre.
– Inte bara det, Bittan matchade dessutom ihop mig med den man som jag nu levt ihop med i drygt tio år.
Lena sålde allt bohag, tog med det viktigaste och checkade in på det lilla Båstad-pensionat som blev hennes hem tills hon efter ett halvårs målmedvetet letande hittade huset några kilometer bort på Ängelholmsvägen, just innan järnvägsövergången. Grannskapet är på gränsen till obeskrivligt vackert. En vandringstur genom intilliggande Sinarpsdalen har balsameffekt även i de mest fridfulla själar. Till huset Lena skaffat hörde en stor lada och med uppmuntrande ord från viktigaste vännerna bestämde hon sig för att öppna det ställe hon själv saknat.
– Då hade jag drivit en liten present- och inredningsbutik inne i centrala Båstad och märkt att de flesta av dem som kom dit oftast hellre ville prata än handla. Så då kunde jag ju lika gärna öppna någonting där jag fick ägna mig åt det jag älskar och är bäst på: att laga mat och att ”babbla” med folk!
Bistro Lycklig blev en omedelbar succé. I det lilla köket trollade Lena fram rätter ofta födda ur ögonblickets inspiration. Gästerna stormtrivdes, trots att kocken kanske inte alltid fick tid att ägna dem all den personliga uppmärksamhet hon så gärna hade önskat.
– Och alla hade så många frågor. Till slut bestämde jag mig för att jag måste skriva en bok och förklara.
Det tog några år att färdigställa underverket, allt i enighet med Lena och fotografen Anna Aatolas inställning att det är bäst att skynda långsamt och att allt måste stämma för att det ska bli perfekt.
Boken heter ”Lycklig i alla sina dagar” och är knepig att beskriva, t o m för upphovskvinnan själv ”man måste hålla den i handen och känna på den”. När Bjäreliv föreslår att den känns som vyssanlull för både kroppen och knoppen håller hon med. Trots att den till stor del handlar om att laga mat är det ingen kokbok, mer ett ting fyllt av vackra bilder, kittlande recept och en betraktelse över hur livet kan levas om bara man vågar.
– Meningen är att den ska vara både samtida och framtida. Jag vill också inspirera till att våga höfta mera, man behöver inte vara så rädd att prova sig fram.
Frågan om hon har funnit receptet på lycka märks det att hon fått många gånger så svaret blir enkelt:
– Att kunna se det stora i det lilla. Se på allt du har och ta vara på det. Man kan, som jag, visst uppskatta lyxiga saker och miljöer, men man behöver för den skull inte äga dem.
För Lena Mölder kan lycka vara något så enkelt som en soltorkad tomat, en stor knippe bladpersilja, några klyftor vitlök, en god olivolja, salt, vitkål, skirat smör. När vi trycker på ”lyckliga-råvaror-knappen” säger hon att det är något hon kan prata om i timmar. När vi undrar vad hon tycker om dieter och koster brinner det till i hennes ögon och upprördheten går inte att ta miste på.
– Hur svårt kan det vara? Det är ju mat. Ta bort sockret. Ät mindre kött. Mer fisk. Mer grönsaker, nötter och frön. Blir man sugen på något gott är det ett bra tips att ägna en stund åt att förbereda t ex morotsstänger, melonskivor doppade i fänkålsfrön eller vad man nu tycker om och ha dem stående färdigt i kylen.
Man skulle kunna sitta och prata mat med Lena Mölder hur länge som helst. Hon poängterar att hon inte är sträng utan bara råkar älska nyttig mat.
– Man ska lyssna på sin mage och äta det man vill när man känner för det.
Där tyckte vi ändå att Lena summerade ett av bokens huvudbudskap väl. Och att hon lyckats förmedla vad hon vill ha sagt framgår tydligt av läsarnas reaktioner.
– Det är så roligt att hundra procent faktiskt säger att den är fantastisk, vacker, rogivande och fylld av matpoesi.
Bjäreliv håller med, till hundra procent…
Text: Claes Kanold Foto: Anna Aatola