Carolina Gynning, känd från Big Brother är en framgångsrik konstnär och entreprenör. Hon är en businesskvinna inom konst och design och äger idag egna vinstdrivande bolag med god tillväxt och bra avkastning. Vad många inte vet är att hon började sälja tavlor långt innan hon uppmärksammades i dokusåpesammanhang.
Från att ha målat och skapat designartiklar har hon på senare tid vid sidan om sitt konstnärskap gjort succé med sin ”Smyckeskollektion Gynning Jewelry”. Carolina blev utsedd till ”Årets kvinnliga Entreprenör 2015”. ”Hon är en person som syns och hörs där hon befinner sig och utgör ett föredöme för många kvinnor”, lyder motiveringen bland annat.
Vad tror du finns hos dig som inspirerar andra människor och utgår ett föredöme?
– Jag har otroligt många följare på min blogg och i andra sociala medier. De säger till mig att eftersom Carolina Gynning vågar, så har de också vågat. Det räcker för mig. Har jag bara inspirerat några stycken, så har jag redan där skapat en god anledning för mig att göra karriär. Jag tror att det beror på att jag har väldigt lätt för att ta för mig. Jag har alltid stuckit ut hakan och efteråt tänkt att oj så här kan man visst också göra! Jag är konstnär så klart, men jag har aldrig varit rädd för att också sälja och faktiskt tjäna pengar på det. På något sätt är det första anhalten till jämställdhet, att vi kvinnor också våga stå för det och öppet erkänna att vi både vill och kan göra business. Det är inget fult med det. Det är kul att få en utmärkelse på grund av att jag tänker affärsmässigt med min konst och att jag även kan inspirera andra tjejer att till exempel starta företag, säger Carolina.
När började du sälja tavlor?
– Det gjorde jag när jag var femton år gammal. Jag hade en utställning med min mamma som är skulptör och jag har i princip vuxit upp i hennes ateljé. Men folk intresserar sig inte så mycket för det. De säger att där ju hon som är känd från Big Brother. Men jag var formad som konstnär långt innan dess.
Du är en vinnare på flera sätt, vi minns när du tog hem segern i Big Brother. Kan det vara så att med en viss ärlighet och grundtrygghet tar man hem priset?
– Ja, jag är och har alltid varit genuin som människa. Det tror jag många kan se även efter en så lång tid som har gått sedan dess. Speciellt i en sådan värld som Big Brother. Där ser man ju direkt vilka som är människor som är fejk och vilka som är äkta, menar Carolina. Det går inte att läsa en bok och bli som jag, det är något man föds med. Jag är aldrig rädd för att se vad som händer längre fram utan lever nästan konsekvent i nuet. Jag menar, folk tänker så himla mycket. Nu har jag i och för sig blivit lite mer försiktigare efter att jag har fått barn. De där ”åh, vad-kan-komma-atthända-nu-känslorna” kan komma krypande. Men innan dess hade jag inga spärrar som kan verka hämmande. Det är säkert det draget som folk överlag har uppmärksammat hos mig och tyckt varit häftigt och kul.
Din konst är väldigt explosiv, med färgstarka självporträtt med mycket färg och känslor. Utifrån samma motivbilder började du utveckla din egen design. Hur gick det till?
– Jo, det var så att mina tavlor började stiga i pris helt enkelt. För varje år höjde vi priserna och det var liksom inga problem att göra det. Idag ligger en 120×120 på cirka 55000 kronor. Men det var många, till exempel ungdomar och andra som inte har råd att köpa så dyra verk. Då tänkte jag att jag ville jag hitta på något annat som gemene man skulle kunna ha råd med. Så jag tog fram idén att göra kuddfodral, brickor och muggar med mina egna motiv från tavlorna. Det var en ren chansning från början, jag lade ut några av kuddarna på min blogg och sedan var karusellen igång. Direkt var det 3000 pers som beställde. Pang sa det bara och där satt jag och skickade kuddfodral som jag satt hemma och själv packade och försökte förstå vad som plötsligt hänt! Bygg från grunden och gör det mesta du kan själv, det är då man tjänar pengar. Jag gör allt från att både att sitta och packa varor till att åka runt och göra pr för mig själv för att sedan gå in i ateljén och måla tavlor. Jag är som en cirkus hela jag, skrattar Carolina.
Du har även skapat en smyckeskollektion – Gynning Jewelry. Hur gick det till från idé till färdig produkt?
– Jag sätter alltid fjärilar på mina målningar. Det har blivit mitt signum, sätter jag den inte framme i tavlan återfinns den i stället på baksidan. Den är alltid med mig som symbol, berättar Carolina.
Fjärilen är tänkt att bringa tur med sig åt den som köper tavlan. Jag letade febrilt efter små fjärilssmycken i silver men hittade inga precis som jag ville ha dem. Det var då jag gjorde mitt första lilla silversmycke. Flush, så såldes de med en gång, lite som med kuddarna faktiskt!
Just då jobbade jag med min mamma, men hon tyckte hon hade fullt upp med sin egen karriär och hon rådde mig att skaffa någon som kunde hjälpa mig framåt med smyckena. På ödets vägar fick jag nys om att Efva Attlings förra VD hade slutat hos henne. Jag visste att hon var jätteduktig och hade drivit det bolaget från 0 till 87 miljoner. Det sa klick direkt, hon pushade mig och idag är hon VD i mitt bolag. Gynning Jewelry är fristående från Gynning Design, men jag är otroligt tacksam över att det fungerade så bra.
Hur vill du beskriva dina smycken?
– Jag har gjort om några klassiker och kombinerat med ett nytänkande som är min egen stil. Det känns som om jag fått ihop en bra blandning från något av en hippiegirl till businesswoman. Jag är själv en blandning av detta som person. Det måste finnas en stil för varje occasion liksom. Ibland är jag på möten och sitter i en strikt suit, ibland lever jag ut som hippie på Ibiza, mitt favoritställe på jorden där jag finner jättemycket inspiration till många av mina verk.
När du har byggt upp ett så väl fungerande varumärke som Gynning Design och Gynning Jewelry, kan du tänka dig att sälja vad som helst, finns det någon limit?
– Ja, det gör det nog. Just nu räcker det och jag vill inte hålla på med något annat. Sedan i framtiden vet man aldrig vad som händer. Men det är viktigt för mig att jag når mina mål rent ekonomiskt. Men det är dessa två genrer som är min grej, avslutar Carolina Gynning.
Text: Gunilla Strömberg
Foto: Beata Holmgren/Studio Emma Svensson
