I mer än hundra år har G Swensons och Torekov utvecklats, sida vid sida. I en artikelserie under sommaren kommer du att få följa med på resan från 1907 och fram till idag. Mycket har hänt genom åren, såväl på det som idag är krogen som i Torekov och i världen.
Överblicksbild från Torekov från ca 1910, fotograf Albert Ekman.
År 1907 var Torekov ännu en aktiv hamn. Här fanns gott om skeppare, eller sjökaptener om du så vill. Till och med så många att det på vintern inte fanns plats för alla skutor som skulle vinterförvaras utan man fick lägga an ute vid Väderön, eller så långt iväg som i Malmö eller Göteborg.
Det var till denna bygd som smålänningen Gustaf Swenson kom som handelsresande för att senare få anställning i en lanthandel i Slättaröd. I granngården fanns tre döttrar och en av dessa, Ella, fick Gustav på fall och med det började ett nytt kapitel skrivas i Torekov.
Slättaröd ligger inte alltför långt från Torekov och det är inte svårt att tänka sig att Gustaf besökte fiskeläget lite då och då. Här fick han höra hur skepparna på de mindre lastfartyg, som utgick från hamnen, skickade bud med varandra om inköp av förnödenheter i de större städerna runt Kattegatt. Här såg entreprenören i honom en affärsidé och samtidigt visade det sig att en central fastighet var till salu. Gustaf tog mod till sig och gick till sin svärfar för att presentera en plan. Den bestod i att köpa fastigheten och starta skeppsfurnering i Torekov och därmed trygga sin och Ellas framtid.
Svärfaden, som var en klok man och gick under epitetet prästa-Lars, såg potentialen i affärsidén men några pengar till att köpa fastigheten ville han inte låna ut. Istället köpte han den själv och hyrde sedan ut den till svärsonen.
Fastigheten som köptes in var densamma som G. Swensons än idag huserar i. Vid tiden för köpet låg huset i ett konkursbo efter att byns starke man, kapten Johan Emanuel Romare, hjälpt sin något äventyrlige son att starta upp en affärsverksamhet kring ett kolupplag. Idén var god men slutade i förskräckelse. Något som dock gav unge Gustaf Swenson en möjlighet att starta upp sin verksamhet. Huset i sig hade tidigare legat längre upp på Storgatan men legat i vägen för ett magasinbygge och således monterades det ner och byggdes upp på en tom tomt bredvid den gamla kyrkogården. Virke var dyrt och skulle återanvändas om det var möjligt.
Familjefotografiet utanför G. Swensons är taget 1909 På bilden är det Gustaf Swenson, Ruth Nilsson (svägerska) samt Ines Åkesson (minstingen) vän till familjen.
Men tillbaka till verksamheten. Året var alltså 1907 och Gustaf Swenson och hans Ella startade upp sin skeppsfurnering i en tid då i stort sett allt som skulle till Torekov fraktades via havet. Italienska vägen var ännu inte byggd och vägen mellan Båstad och Torekov knappt farbar, havet var den naturliga vägen. Skulle större inköp göra seglade man till Halmstad eller Helsingborg.
Åren gick och 1914, samtidigt som de olycksaliga skotten i Sarajevo satte Europa i brand, köpte så Gustaf och Ella huset och samma år föddes sonen Kjell. Affärerna gick helt okej men antalet skepp minskade för varje år. Järnvägen hade kommit till Bjärehalvön och vägarna hade byggts ut samtidigt som sommargästerna, eller främlingarna som de kallades, började hitta till Torekov. Gustaf och Ella insåg att det gällde att följa med i tiden och så började sakta men säkert verksamheten att ändra inriktning från ren skeppsfurnering till lanthandel. Några år tidigare hade en man vid namn Falk anlänt till byn och renoverat Hotell Kattegatt. Sommarfolket vallfärdade till den lilla byn och med dem behovet av dagliga inköp. Den öppna yta som tidigare varit plats för kyrkan, innan den brann ner tillsammans med halva byn i mitten av 1800-talet, blev en societetspark där man kunde spatsera som det kallades.
Verksamheten var nu en klassisk lanthandel som försörjde såväl de fastboende som främlingarna. År 1931 togs så ett stort steg när den första kiosken byggdes utanför butiken. Här stod Ella och vevade glass och när dottern, Kjells syster Barbro, hunnit bli femton år var det hennes tur att sälja glass och lemonad till traktens ungdomar. Något som uppskattades inte minst av byns unga gentlemän. Somrarna var viktiga i byn. Alla fastboende hade en gårdsstuga eller en källare som de flyttade ner i under några månader, några bodde till och med i fiskebodarna i hamnen, och så hyrdes det vanliga boende ut till sommarfolket.
Gustaf och Ella fick tre barn mellan 1914 och 1932 innan Gustaf hastigt gick bort 1934. Endast 48 år gammal. Det var ingen avundsvärd situation för änkan med en tvååring, en tioåring och så artonåriga Kjell. Byborna visste vad som var det rätta, sälj stället och hitta dig en ny man var rådet men det örat lyssnade inte Ella på. Men vad som hände sedan får du läsa om i nästa nummer.
Text: Joakim Ormsmarck
Foto: G. Swenson
