Förra sommaren var den bästa sedan jag 1983 började tillbringa mina somrar mer regelbundet här i Båstad. Den skulle bli omöjlig att överträffa. Ack vad jag bedrog mig. Årets juni, juli och augusti har nämligen varit ännu bästare. Ur alla möjliga synvinklar. När det nu är dags att summera sommaren 2017 väljer jag att göra det i form av en topplista, men utan rangordning. Vilken företeelse som ändå hamnar överst får ni gissa själv. Här kommer den.
Sommarens:
Vovve. Matisse, en kolsvart binoche havanes som varje dag charmat oss morgonbadare ute på piren så till den milda grad att vi nästan glömt av att doppa oss.
Hyrcykel. Nummer 97 hos CykelSven. Gänget hos södra Sveriges bästa cykelhandlare gillas skarpt. Eftersom jag råkat ur för tre punkteringar i sommar och därmed toppar besvärliga-kund-listan är det förmodligen inte ömsesidigt. Tänker dock hyra min hoj av dem nästa år igen ändå. Om jag får.
Doft nummer 1. Lavendel. Hyresvärden hade installerat en fiffig klickmojäng (finns på ICA Supermarket i Lukta Gott-hyllan) på min toalett. Luktade så ljuvligt att det blev en ren fröjd att uträtta ”number two”.
Doft nummer 2. Elle. Känner den fortfarande, trots att hon sedan drygt en månad befinner sig femtiofem mil härifrån. Oj. Blev visst lite knasig ordning på doftinläggen. Men nu är det för sent att ändra.
Fotografer. Johan Lotands gillabastad.se förgyller internet och Göran Buhres kameralins är ren och skär magi (eller violett, orange, lila, apelsingul – beroende på vilket humör solnedgången är).
Artister: Veronica Maggio fyllde stranden under Summerburst, Icona Pop var här två gånger och Ola Salo gav järnet på restaurang Sand under en av tennisveckornas trevligaste tillställningar.
Eftersnack. Under Tennisveckan smet vi iväg från de stora balunserna långt innan midnatt och satt hemma vid köksbordet vid levande ljus och pratade, pratade, pratade – ibland ända tills det var dags för mig att cykla ner till morgondoppet.
Tennisupplevelse. Leo Borg blev svensk juniormästare efter en snyggt spelad final och jag var där och tittade. 12 augusti 2017 känns som ett hoppingivande datum för svensk tennis.
Möten. Bara en sådan sak som att jag fått över hundra nya Facebookkompisar vittnar om att det varit en sommar fylld av underbara gränslösa möten. Och märkliga sammanträffanden. Som när jag under Project Playgrounds välgörenhetsmiddag ute på Norrviken presenterade artisten Blossom Tainton för Ndomo från Kapstadens förort Langa. Det var från hennes odling i Sydafrika vinet till middagen hade hämtats. Blossom säger ”Langa? I have my roots there!” Ndomo svarar: ”Do you know X?” Blossom: ”That´s my cousin!” Världen är underbart liten.
Cigarr. Cohiba Maduno 5. Från samma lilla fabrik som levererade direkt till Fidel Castro personligen. Saken blev inte sämre av att den puffades hemma hos Turid och Niklas med vidunderlig utsikt över Laholmsbukten och av att Niklas kunde berätta om sina Båstad-anor så långt tillbaka som till 1500-talet!
Kalas. Får bli mitt eget namnsdagsclaescalaes nere på Badkrukan. Det är som bekant alltid gästerna som gör festerna och det blir extra tydligt i Båstad i juli. Jag får ta tillfället i akt att återigen tacka alla er som kom och speciellt Brasse-Lasse och Karin och Jocke och Niklas och alla ni andra på Krukan som var med och hjälpte till och Göran som tog bilderna och Jocke som kånkade dit det goda vinet. Vi gör om ´et igen nästa år!
Elektriska stöt. När våra fingertoppar råkade snudda vid varann så där i förbifarten. Tio tusen grader. Hundra tusen volt och en miljard hjärtslag i sekunden.
Hyresvärdar. Walter, Arbain, David och Nadja har varit förträffliga och jag har trivts som en jordgubbe i ett berg av vispad grädde.
Leende: Elle. Större hot mot klimatet än den globala uppvärmingen. Tur man inte är ett isberg i Antarktis för då hade jag smält på kortare tid än det tar att säga tjongimedaljongenjagdiggardigjag diggardigjagdiggeligidiggardig.
Stranddag. Lätt. Blev i stort sett bara en. Typ 13 juli. Men vad gör det? Vi bor ju inte i Båstad för vädrets skull. Även om det inte hade skadat med några fler dagar på beachen.
Bröllop: Min gudsyrra Monica och hennes Danne. Jag skrattade oavbrutet från kyrkan tills jag lämnade middagen strax efter midnatt. Vilken gudagåva att ha så många galna, roliga, karismatiska, kloka släktingar och vänner.
Prinsessor: Sofia, Elle och min bedårande fyraåriga granntjej.
Höjdpunkt och guldkant. Utan att överdriva vågar jag påstå att varenda dag sedan jag kom ner i slutet av juni har varit fylld av höjdpunkter och guldkanter. Champagneprovningen hemma hos Emma & Stefan. Enda riktigt sommarväderskvällsgrillen på Kungsbergsvägens mysigaste veranda. Eftermiddagsöltugget med Johan, Janne med fler mer oregelbundet uppdykande gästspelare. Alla intima halvåttahosossmiddagar med bästa kompisarna – ingen nämnd ingen glömd. Hjorten med Elle. Brasseveckan. Alla tidningsjobben för Made in Båstad. Alla morgnar på badpiren. Alla man-to-man-talk-middagar med Lasse B. Alla hejdlösa skratt, barnsliga fniss och hjärterörande stunder. Tack för i sommar. Bjärehalvön har i runda slängar 15 000 invånare. Jag gillar er precis allihop. Och alla er som bara vistas här temporärt också, eller i varje fall de flesta. Särskilt en…
Claes Kanold, krönikör
