Fy för kattsingen!

”Vägarna på Bjäre inbjuder till fortkörning. De är farliga!”

Orden är Lennart Öjestens. Han var Expressens riksbekante motorskribent och till hälften Bjäre-bo med hus i Kattvik. Öjesten menade att Bjärehalvöns vägnät utgjordes av å ena sidan bra, asfalterade vägar som å andra sidan var för smala. Det kan ligga något i det. I alla fall fick jag själv erfara det i december 1969. Bilen var min första, en SAAB 96 V4. Vintern var snörik, så särskilt fort gick det inte. Vi körde vägen upp från Kattvik och en bit upp i backen pekade plötsligt en av mina passagerare mot vägen från Troentorp och utbrast: ”Är det inte Öjesten som kommer där borta?” Alla i bilen riktade blickarna mot vänster. Diket till höger var snötäckt. Men ganska djupt. Ögonblicket därpå satt fem tonåringar och starrbligade åt vänster upp i himlen. Vi fick klättra ur bilen. Men den framhjulsdrivna SAAB:en kunde lätt backas upp på vägen igen. Bjäres vägar är lömska. Även för den som inte kör fort…

Min bil klarade sig utan en skråma. Det gör inte alla bilar. En händelse som till och med samlade publik utspelade sig på Esso under Nisse på Tappen’s tid. Nisse fick flera gånger pris för Sveriges mest välskötta Esso station. Men en dag i början på 1970-talet blev macken ett mera svårskött pastorat. En Peugeot 404 skulle underredsbehandlas. Bilen var uppallad på träklotsar och befann sig på utomhusliften framför Leif Kristianssons verkstad och 2 meter upp i luften. Det småregnade. Klotsarna blev hala och underredet började glida av liften. Esso-gubben, som stod under ekipaget, försökte under halvkvävda rop mota den kantrande bilen, men förgäves. Bilen gled ner i slow motion och hamnade på taket, som med pikanta ljudeffekter gav vika. Alla rutor flög ur karossen och den franska skönheten hade förvandlats till en stor skiva Skogaholmslimpa. Publiken skockades runt vraket. Strax därpå anlände bilens ägare och hävde sig på tå för att få en skymt med repliken: ”Vad är det för fin bil ni beundrar?” Samtidigt fick Nisse på Tappen syn på olyckan och utbrast i det som var Nisses värsta svordom: ”Fy för kattsingen!”

Vi tonårspojkar tittade också mycket på bilar under 50- och 60-talen. Det hände att man satt på Bergs trappa vid Torget i korsningen Köpmansgatan-Hamngatan bara för att ”titta på trafiken”! Nöjena var enkla och billiga. Det var till och med gratis att se folk köra motorcykel upp till kyrkklockorna. Egendomligt? Jo, det var det. Men sant. En grupp akrobater (Oskani Truppe – de är fortfarande aktiva: googla!) spände en vajer från marken på Torget upp till Mariakyrkans högsta punkt. Och under ett antal balansakter körde man motorcykel fram och tillbaka upp till kyrktuppen! Torget var fullpackat med publik som ville se denna bisarra himlafärd. Det var roligare förr!

Och bättre! På den tiden var vi lyckligt ovetande om vägbulor. Hur kunde vi klara oss utan sådana? Först bygger man en fin väg. Sen förser man den med bulor. Överfört till gastronomins värld, är det som att tillreda en fantastisk Sjötunga Walewska och strax före serveringen slänga på några surströmmingar! Jag är glad att jag fått uppleva Ängelholmsvägen utan vägbulor. Enligt uppgift ska dessa bulor bort. Det är inte en fråga om OM, det är en fråga om NÄR. Bra. Enligt min mening är vägbulor en styggelse. De irriterar, distraherar och ökar utsläpp och buller. Men snart har vi väl vägbulor på motorvägarna också…

Motorvägar, ja. Stellan Sundahl berättade hur han och hans far skulle premiärköra Sveriges första motorväg, ”Autostradan” mellan Malmö och Lund 1953. De åkte ner från Helsingborg i familjens Volkswagen. Pappa Sundahl ville testa Folkans fartresurser och göra något unikt: en omkörning! Han segade sig upp till 100 km/tim, ”fällde ut pilen” och påbörjade omkörningen. Då: PLONK! Där rök pilen. Färdriktningsvisaren försvann sorgset visslande bakom Folkan. Och Volkswagen att gick över till blinkers.

Och på tal om pilar, så påminner jag mig en incident från Höllviken på den tiden jag bodde i Skanör. Polisen genomförde kontroller för att få bukt med rattonykterheten. Man stoppade en bilist som kört på fel sida om en trafikdelare. fritte180Innan föraren fick blåsa frågade polismannen: ”Såg du inte pilarna?” Mannen bakom ratten svarade med korslagda ögon: ”Vilka pilar? Jag så ju inte ens indianerna!”

Keep swinging!

Fritte Friberg
Krönikör