Med mina nu fyllda 18 år har jag enligt mig äntligen rätt till att dra den heliga frasen! Är ni redo?
”När jag var liteeen…” Känns riktigt gött och helt rätt 😛 (sa hon samtidigt som hon använde en barnslig smiley). I alla fall, nog om mig och mitt vuxenliv!
När jag var liten var jag helt säker på att vuxna var lika heliga som kossorna i Indien, de visste allt, hade aldrig fel och var alltid rationella. Kanske inte så konstigt när man dagligen fick höra ”När du blir vuxen kommer du förstå”, ”Jag får göra så för att jag är vuxen”, ”Jag är vuxen, jag bestämmer” och, så, vidare… Men njaaa, jag vet i fasen alltså, nu under det senaste året har jag börjat få lite skevare uppfattning av vuxenlivet. Men det är bara skoj! Den uppmålade bilden av vuxna idag verkar rätt trist ändå.
Jag har jobbat mycket nattklubb nu på senaste och även mycket privata fester vilket har gett mig en bra inblick i hur vuxna festar samt hur de beter sig jämfört med oss ”ungdomar”, (som 18åring får man passa sig för att kalla sig själv ungdom).
När folk får i sig alkohol finns det många paralleller att dra mellan vuxna och unga. Vi börjar lite lugnt med att man rätt enkelt kan se vem som inte är så sugen på att sova ensam, både genom klädsel samt genom aktiviteten på dansgolvet. Sen har vi de som springer in på toaletten tillsammans, några sitter gråtandes i hörnen och några slåss. För att förtydliga beskrev jag inte en ungdomsfest här.
Om vi ska analysera vid ett mer nyktert tillfälle så kan jag berätta
en sak som chockerade mig; vuxna pratar asmycket skit.
Om vi ska analysera vid ett mer nyktert tillfälle så kan jag berätta en sak som chockerade mig; vuxna pratar asmycket skit. Vänta va? Alla vuxna har alltid lärt mig att inte snacka bakom andras ryggar, eller att ljuga och stöta ut folk. Men ändå sitter dom där med sina små chattar och interna skämt om andra! Inte förväntat kan jag meddela!!!
Känns som att jag blivit helt radikal på senaste, först säger jag att ni ska låta era ungdomar dricka och nu spyr jag galla på att vuxna är barnsliga och får barn att tro att de ej ska lyssna på sina föräldrar. Vilken förebild!
En annan detalj är bekräftelsebehovet. Barn behöver jättemycket uppmärksamhet och bekräftelse när de är små för att stärka deras självkänsla och sen kan man tycka att detta borde avta med åren men inte enligt vuxnas sociala medier. ”CHECK! Ett 4 timmars pass idag med bästa PT Ove!!!” , ”Egengjord pasta enligt mitt specialrecept som barnen bara ÄLSKAR”, ”Calle levererade 3 mål på matchen idag, timmarna i trädgården gjorde nytta ;)”.
Vad jag egentligen vill säga med detta är att vi alla är ganska lika efter en viss ålder. Jag tror att trappsteget mellan vuxna och unga är lite obefogat och överdrivet, det sätter press på äldre att leva upp till och förminskar ungas tankar och åsikter. Självklart spelar erfarenhet en stor del av visdom men den måste inte vara i kausalitet med ålder. Låt oss alla vara heliga kossor. Låt oss rankas efter erfarenhet och presentationer, inte ålder.
KRAM
