Understundom drabbas jag som ni kanske redan förstått av akut Bjäre-abstinens. Bästa quickfixet mot detta vämjeliga tillstånd är att gå in på www.webbkameror.se och titta en stund på den rogivande vyn över Båstad hamn och strandpromenad. Till höger ser jag en bit av de nedre tennisbanorna med Sands bakficka i fonden. I kameraögats vänstra fält skymtar Hotell Skansens ödsliga uteservering och lite nedanför den Pepes Bodega-husets ena gavel. Rakt fram visas hur Laholmsbuktens vågor bryts mot den långa piren som leder ut från asfaltsplätten där eventföretaget Stora Blå har sin marina butik. I nittioåtta fall av hundra är det helt folktomt, möjligen står det några enstaka bilar parkerade längs tennisbanorna och utefter muren mittemot. Och jag blir lite glad över att jag inte är där just då. Den värsta längtan är dämpad.
Samtidigt tänker jag att det är lite trist. Undrar stilla för mig själv varför denna undersköna plats på vår planet inte förmår attrahera fler besökare än den i verkligheten gör. Jo, jag vet att Hotell Skansen har ganska gott om konferens & spagäster även under icke-sommarsäsong, men det kan ändå inte röra sig om fler än ett par hundra per dygn. Jag tror mig också veta att de flesta året-runt-boendena är ambivalenta i frågan om man vill ha mer folk i byn. Dels är det skönt att få vara i fred och leva i lugn och ro, dels hade det nog varit både trevligt och positivt för kommunens knackiga ekonomi om turistsäsongen varit en rejäl gnutta längre. Typ elva månader istället för en…
1997 invigdes ett av världens till utseendet mest spektakulära museum i den spanska staden Bilbao. Guggenheimmuseet ritades av den välkände arkitekten amerikanske Frank Gehry och fick såväl konstintresserade som allmänt nyfikna resenärer att vallfärdas till det annars minst sagt intetsägande Bilbao, en stad som åtminstone undertecknad knappt hade hört talas om innan dess. När jag själv besökte museet för några år sedan kunde jag konstatera att byggnaden helt klart inneburit ett estetiskt lyft för delar av staden, samtidigt som jag nog måste erkänna att husets innandöme inte var mycket att hurra för, nej den mest spännande upplevelsen möttes vi av redan utanför entrén.
Jeff Koons gigantiska blomsterskulptur Puppy tillhör förmodligen vår tids mest fotograferade konstverk. Hur som haver: det som Guggenheimmuseet åstadkommit för Bilbao har blivit känt som Bilbaoeffekten och är någonting som lämnat åtskilliga andra städers turistchefer sömnlösa om nätterna medan de grubblat på frågan: hur ska vi kunna uppnå vår alldeles egna Bilbaoeffekt.
Nu tänker jag inte föreslå Båstads kommunledning en sådan enkel åtgärd som att slå en signal till Guggenheim i New York för att höra om de möjligen skulle vara intresserade av att uppföra en filial i nordvästra Skåne. Nixpix. Konstmuseum har vi så det räcker i det här landet (och dessutom är det bara en timme till underbara Lousiana från Båstad).
Däremot finns det märkligt nog inget riktigt designmuseum i Sverige. Märkligt med tanke på hur många fantastiska formgivare vi haft och fortfarande har i det här landet. Från giganterna Carl Malmsten och Bruno Mathsson till vår tids Jonas Bohlin och Mats Theselius för att bara nämna några. Museet skulle ligga längst ute på den där långa piren, placerat halvvägs under havsytan med genomskinliga väggar. Där skulle ligga en restaurang av Michelin-kaliber. 
Man kunde bygga en glastunnel under vattnet bort till Kallbadhuset så finge man ännu en attraktion på köpet. Båstads egen stjärnarkitekt Stellan Pauli fick förstås rita hela härligheten. En handfull av bygdens miljardärer kunde finansiera det hela och samtidigt skapa ett magnifikt monument över sig själva. Och den där sömniga webbkamerabilden över Båstad hamn skulle genast kännas betydligt roligare att titta på.
Claes Kanold
Krönikör
