Det är vår och Bjäre blir grönare. Egentligen kunde jag också ha blivit grön. Som Gröna Jätten. Eller ännu värre: som Hulken! Så illa kunde den ha slutat, min uppväxt i Trädgårdslandet, som i det här fallet bestod av familjeföretagets handelsträdgård på Hagagatan i Båstad. Fem, sex växthus, ett hav av drivbänkar, en gigantisk syrénodling och Sollidens blomsterhandel vid Torget.
Blommor som köps över disk är färskvara (i motsats till vissa livsmedel) och en blomsterhandlares liv är kravfyllt på riktigt. Mina kusiner och jag fick hjälpa till i verksamheten, särskilt före jul. Julen för en blomsterhandlare liknar ingenting som beskrivs i stillsamma julsånger, julen är ett inferno. Vi planterade från tidig morgon till tidig morgon. Dessutom var vi
springpågar och levererade grupper och buketter per cykel, moped och bil – allt efter stigande ålder. Den gamle folkpartiledaren Sven Wedén gav en hel 2-krona i dricks! Det var sådant som ”kept us going”.
Och som om inte det var nog: jag säsongsjobbade på Norrvikens Trädgårdar under fem månader 1971. Här rörde det sig om klippning av gräs och häck. Efter 14 dagar böjd över den decimeterhöga, slingrande häcken i Renässansträdgården krympte man rejält. Så pass, att man fick öppna gylfen när man skulle snyta sig…
Jag hyr ett litet hus i Båstad och marken är en blandning av odlad trädgård och skogstomt. Det hela är en smula mera lättskött än Norrviken. Men det är lätt att förbise detaljer i trädgårdsskötseln. En sådan liten detalj är bevattningen. Att inte komma ihåg att vattna, är bland det lättaste. Som gift var jag vid ett tillfälle gräsänkling under en mycket varm sommarhelg. Vädret var så vackert, att jag glömde bort vattnet. Mycket sol plus vattenfrånvaro är ingen bra kombination för vissa växter, har jag lärt mig. Resultatet märktes tydligt. Och min dåvarande fru var också mycket tydlig när hon kom hem igen. Jag fick en kort intensivkurs (19 sekunder) i Konsten att vattna. Och det var då jag förstod innebörden av begreppet ”gräsänkling”: lämna mig inte ensam med gräset, för då dör det.
Inom specialområdet rabatter, går jag däremot på ren intuition. För mig har orden ”rabatt” och ”luka” alltid gått hand i hand. Rabatt är ett vackert ord, inte bara i ekonomiska sammanhang. Men ordet ”luka” är inte vackert. Det rimmar på ”huka” och ”sjuka”.
Om man själv är novis, då finns det å andra sidan (staketet) alltid sådana som vet. Trädgårdsskötsel är i själva verket en disciplin, som erbjuder enastående tillfällen för den idoge besserwissern till granne. Denne kan ge dig svaren på en lång rad frågor: Ska man klippa gräset? Och i så fall med eller utan samlare? När kan jag beskära min flaggstång? Hur gör jag buxbomsmarmelad? Måste man skotta bort snön innan man sprider blåkorn? Hur mycket sol behöver en solros? Hur mycket vatten behöver en näckros? Kan jag ympa dadlar på fikonträdet? Allt detta kan grannen ge dig svar på!
Åter till rubriken: Vad hände med Fribergs gurkor?
När jag var liten, så förekom det ett talesätt, ett citat som löd ungefär så här: ”Det gick åt h-e, ja som med Fribergs gurkor!” Jag fick alltid lite dåligt samvete och skämdes för denne förmodade släkting, som uppenbarligen slarvat med gurkorna. Men vem denne Friberg var och vad som hände med hans gurkor har alltid varit en väl förborgad hemlighet.
Det spekuleras vilt bland både folklivsforskare och lekmän. Friberg har varit allt från trädgårdsmästare i Finland till gurkodlare i Helsingborg. Och gurkornas öde, då? Här blir man ännu mer förbryllad. De sägs antingen ha farit till Himmelen eller till Helvetet. Båda slutdestinationerna finns i uttryck från finlandssvenska bygder till södra Skåne. Otur med skörden beskrivs oftast med att det gick åt h-e. Himlafärden, å andra sidan, sägs vara kodspråk i krigstid för att gurkorna hade avyttrats på svarta börsen. Välinformerade läsare sitter kanske inne med gåtans lösning? All information mottages tacksamt av Bjärelivs redaktion!
Vi avslutar idag med några tänkvärda rader ur ”En var sin egen professor” av Axel Wallengren, alias Falstaff, fakir. Under uppslagsordet ”Blommor” kan vi läsa: ”När blommor blivit hö, hopsamlas de i stackar. De beklagansvärda människor, som hava detta stackota yrke, kallas stackare.”
Keep swinging!
Fritte Friberg
Krönikör
