Rensa hemma

Det var en upptäckt i somras som startade mitt eget arbete med att rensa i mitt hem. När jag städar ut det röriga linneskåpet hittar jag inte mindre än 19 örngott. Alla kuddar i huset har självklart redan ett örngott var. Trots det finns 19 rena örngott redo på hyllan. Jag kan inte ens börja analysera hur det blev så här. Men, det är startskottet för att jag ska börja titta mig runt i mitt hem och fundera på vad jag egentligen behöver för att fortsätta ha ett bra liv. Men, framförallt: vad kan jag göra mig av med?

När linneskåpet är städat och nu med en tom hylla där överflöd av lakan, örngott och handdukar legat, vänder jag mitt fokus mot bokhyllan. Här trängs de senaste årens julklappsböcker, som jag ännu funderar på om jag ska läsa, med böcker jag läste i mina ungdomsår. Jag har ju redan läst några av de senare mer än en gång. Så jag funderar över om jag kommer att läsa de gamla böckerna igen, och om de nya böckerna någonsin kommer att locka mig till att läsa ens en gång. Till min stora glädje är det flera hyllor som töms, och jag räknar till inte mindre än fem kassar med böcker som jag tar med mig till den lokala loppisbutiken, som drivs av ortens idrottslag.

Vinyl- och CD-skivor

Nästa steg är musik. Både raden av gamla vinylskivor och hyllorna med CD-skivor är tämligen omfattande. Jag minns inte när jag spelade en CD-skiva senast. Spotify har effektivt förändrat sättet jag konsumerar musik. Här tvekar jag dock lite mer än vid böckerna. Det är något visst att sitta och bläddra i de små häften som följer med en CD-skiva. Några av utgåvorna är dessutom ambitiöst utsmyckade, med en stor bok bifogad. Och nostalgi-mätaren slår i taket när jag bläddrar bland vinylskivorna. Jag hittar bland annat min allra första skiva. Kan jag göra mig av med den?

Det är inte bara den första skivan som ställer till med bekymmer. Det är en betydande mängd skivor som får stå kvar i hyllan, av någon form av nostalgiska skäl. Helena Von Zweigbergk undersöker vårt förhållande till saker mer djupgående i sin bok Grejen med saker, som kom i februari i år. Helena låter i boken en fotograf komma hem till henne och hon måste förklara, framförallt för sig själv, varför hon har sparat vissa saker. Hon beskriver där hur saker är laddade med historia, skam och tröst. Jag vet inte om jag vill analysera mig själv så noga. Jag märker dock att det är lite lättare att göra en första sortering först och sedan vänta. Ett par dagar senare återvänder jag till skivsamlingen och nu blir det fler som hamnar i kassarna som ska ut ur huset.

Kläder och skor

Jag tror på förhand att jag inte äger så mycket kläder, men efter några minuters rotande i garderober och skohyllor så blir jag nästan lite nedstämd när jag inser sanningen. Bara antalet skor är speciellt häpnadsväckande. Med stövlar, sandaler, fotbolls-, inne-, vinter-, promenad- och finskor är hallen full. I garderobshyllorna ligger mina tröjor och byxor i högar. Sällan tar jag någon annan tröja än den som ligger överst. Innan jag når botten, så har jag tvättat på nytt och de rena tröjorna hamnar överst i högen. Det gör att det finns en mängd kläder jag i stort sett aldrig använder.

I köket finns ytterligare tecken på överflöd. Här finns på tok för många osthyvlar, smörknivar, kastruller och olika typer av tallrikar. Här finns också en uppsättning av köksmaskiner, som troligen verkade som ett bra inköp en gång i tiden. Hushållsassistent, elvisp, brödrost, smörgåsgrill, juicecentrifug, stavmixer och våffeljärn. Jag ägnar en stund åt att försöka minnas när jag centrifugerade juice senast. Man skulle kunna tro att jag planerar att laga mat åt en av kommunens skolor. Lådan med tomma burkar och dess lock är sällan något annat än en salig röra. Och hur många lunchlådor jag än lyckas fylla med rester av helgens lasagne, tycks burklådan ständigt vara överfull.

Garaget

Garaget är, som väntat, husets sorgebarn. Här finns så mycket saker att jag inte vågar nämna allt. Förutom julgransfötter (ja, mer än en), ännu ej monterade fasadlampor, blomkrukor, golfbagar (ingen i familjen spelar golf) och flera trasiga cyklar, finns här en massa byggmaterial. Varje gång jag gjort ett ingrepp i huset, blir det alltid något över – kakelplattor, målarfärgsburkar, tapetrullar och en massa virke. Känslan är att jag skulle kunna agera filial till NP Nilsson. Här trängs naturligtvis också den självklara uppsättningen vinter- och sommardäck, gräsklippare och övriga trädgårdsredskap.

Så här fortsätter jag. Inte allt på en gång, naturligtvis. Men, ett område eller ett rum i taget, gör att jag mäktar med. När jag var drygt tjugo år och saknade fast bostad, ägde jag en säng, en fåtölj och min stereohylla. Jag var ständigt beredd att flytta med kort varsel till en ny tillfällig lägenhet. Det jag ägde fick utan problem plats på ett hyrsläp. Jag ser tillbaka på den tiden med viss längtan. Visst var det enklare, vill jag säga mig själv. Alla böcker, skivor, rullskridskor och juicecentrifuger har väl inte förbättrat mitt liv? När jag sitter och går igenom kartongen med VHS-band känns det tvärt om som en belastning, något som tar upp timmar av arbete och kval. Men, när jag äntligen kan bära ut ännu en sopsäck av överflöd, med adress återvinningen i Svenstorp, övergår känslan i lättnad. Den mentala resa jag just är mitt uppe i är absolut en positiv upplevelse.