Låt mig börja med att klargöra att jag vet hur lyckligt lottad jag är. Under mitt snart 40-åriga liv har jag än så länge aldrig varit utan något. Inte familj, vänner, kärlek, mat eller saker. Några av de attribut som, under julen, kan bli väldigt påtagliga att man saknar.
Jag skulle tro att december månad troligtvis är den månad som flest människor mår som sämst. Den månad som ska handla om frid, värme och gemenskap istället ofta handlar om bråk, stress och utanförskap.
Jag börjar med att tänka på alla dem, framförallt barn; som i vårt avlånga land (och jag sätter gränsen till Sverige för att det faktiskt blir mer realistiskt och inte alltför ointagligt) faktiskt inte får fira någon jul med de tre ovan nämnda ingredienserna.
Barn som känner allt annat än ”underbart” att jullovet närmar sig. Att det inte är varma sängar, sovmorgnar och läxfria dagar står framför dem. Eftersom hemmet inte är en sådan plats. För att inte tala om sista dagen på jullovet, då de snart måste återvända till skola och fritidshem för att möta en rå och kritisk miljö om vem som har haft det bäst, gjort mest och fått flest, där mäts och bedöms de obönhörligen. Något som de är medvetna om redan innan jullovet börjar.
Om vi strutar i de barn som faktiskt inte har ett fysiskt hem att gå till och istället skänker en tanke på de barn de barn med föräldrar och släktingar som inte mår bra och kväver detta genom ex. överkonsumtion av sprit, presenter (och gärna dyra sådana, för då är man ju lite bättre lite, lite mer framgångsrik, ja, inte för du bryr dig, men ja du vet barnen vill…) och/eller stress, stress och åter stress.
Vi bor på en av de mest vackra och välmående platserna på jorden. En plats som har gott rykte och där vi, om vi iallafall inte skrapar för mycket på ytan, generellt kan upplevas att vi har det bättre (om man jämför alltså). Just därför kan dessa saker kännas ännu mer avlägsna. Men jag undrar…
Så vad kan vi då göra åt det faktum att folk slår sina barn och andra familjemedlemmar, super och inte har råda att köpa det tredje (!) Skylandersspelet, senaste Acne jeansen eller ens någon julklapp alls. Det är ju faktiskt inte vårt fel.
Nej, det är det verkligen inte. Men det vi kan göra med denna påminnelse (för vi visste redan om det eller hur?), är att tänka på Michael Jackson. På hans låt ”Man in the mirror”. Där han uppmanar oss att använda oss själva för att åstadkomma en förändring. Välja att inte stressa, att inte döva det dåliga samvetet med överkonsumtion i varken saker eller sprit. Välja att ge vår egen familj en lite lugnare och mer fridfullare jul.
Nej, troligtvis förändrar vi inte för de barn som inte har det särskilt bra. Men det vi gör är att visa våra egna barn vad som är viktigt här livet. En förhoppningsvis mer långsiktig förändring. Och om vi vill, så skänker vi pengarna, som skulle gått till den tredje versionen av Skylandersspelet, till en av de frivilligorganisationer som finns där för att hjälpa.
Jag önskar er och era kära en riktigt, riktigt god jul!
Louise Dock
Krönikör
