Jag bor på landet. Det luktar dynga. Tofsvipor fladdrar över åkrarna, tussilagon blommar i dikeskanten och MAMILs flockas i stimm på vägarna, blockerar trafiken lika effektivt som en traktor med dubbelmontage.
Låt oss stanna upp och uppehålla oss vid dessa MAMILs, vilka är de? Var kommer de ifrån? Vi börjar med namnet som är en akronym; MAMIL: Middle Age Men In Lycra. På Svenska: medelålders män i glatta träningskläder och smärtingsko, med allt för mycket pengar att investera i allt för komplicerad träningsutrustning, fritt översatt. För det är ju på materialet det hänger. Det vet ju alla! Det sista är ett citat taget från min käre svärfar som under en lång karriär inom den gröna verkstan (Försvarsmakten) som köldexpert bland annat fått prova ut materiel och kläder åt FMV (Försvarets materielverk), sagt, inte utan ett visst mått av ironi.
Idag finns det hur många motionslopp som helst; halvmaror, marathons, ulramaror, äventyrslopp, cykellopp och skidlopp. Däribland vår egen stolthet, Sveriges vackraste löpning; Båstad marathon. Ja, listan kan göras lång. För tjugo år sedan tog jag bilen upp till sälen, sov på parkeringen, köpte biljett till Vasaloppet på morgonen och skidade mina nio mil glad i hågen, men det går inte idag. Allt är slutsålt på direkten när platserna till Vasaloppet släpps i augusti. Inte bara till själva Vasaloppet utan även till de Öppna spår som går söndag och måndag veckan innan det egentliga loppet. Allt är slutsålt! Direkt! Vätternrundan, Lidingöloppet och Vansbrosimmet likaså.
Det relativt nya loppet Kullamannen100miles med start i Båstad och mål i Mölle på Kullahalvön har i år fått öka sina startplatser från det satta taket på 300 deltagare till 400 men det kommer att släppas fler platser så jag blir inte förvånad om det kommer 500 startande till Allahelgonahelgen när det är dags. Då ska dessa, inklusive undertecknad, springa 160 kilometer inklusive 4000 höjdmeter meter på max 36 timmar.
Men varför!? Varifrån kommer rastlösheten? Varifrån kommer drivet? Varifrån kommer viljan att utsätta sig för ledan, utmattningen och smärtan som det innebär att ta sig igenom ett långlopp. Är det en jakt på nästa kick? Är det en jakt på fler ”likes” på sociala medier? Är det frågan om någon form av självuppfyllelse? Jag vet inte, jag sitter inte inne på svaren. Jag vet bara att jag själv har svepts med i denna tsunami av fysiska utmaningar som sköljer över vårt samhälle idag. Dessutom, precis som många av mina MAMILsbröder, har jag en mental ålder av en nioåring som gillar leksaker. Halvvägs genom livet, med en jobb som genererar pengar kan vi investera i löjligt dyra prylar; cyklar i kolfiber med elektriska växlar och hydraulbromsar, klockor som har GPS, nödsändare och pulsmätare, löparskor med Gore-Tex och dubbar, vätskesystem och kläder som en special forces soldat skulle bli grön av avund för. Den gemene motionären har idag prylar hemma i garderoben som Edmund Hillary hade givit sin högra arm för 1953!
Den brittiske polarforskaren Ernest Shackleton och hans skeppsbrutna besättning tillbringade över sjutton månader på Antarktis i skalkläder i gabardin. Så frågan är var enkelheten tog vägen? Det är ju egentligen bara att ta på sig mjukisbrallan och gympadojan och ge sig ut, bli ett med naturen. Löpning är ju faktiskt den enklaste aktiviteten att utöva. Det bara är att sätta den ena foten framför den andra och upprepa och om du vill komma en längre sträcka, gör det under en längre tidsrymd. Det handlar egentligen bara om mental inställning och om du behöver ett mantra så bjuder jag gärna på mitt, ”Kliv, kliv. Överlev.”
Så ut och njut av våren, skippa musiken i hörlurarna, lyssna på på fåglarnas kvitter och vindens sus i träden, fokusera på nuet, stigen framför dig, det rytmiska ljudet från dina fötter och dina egna rosslande andetag!
