Sommaren är nästan slut. Det regnar utanför fönstret och jag börjar rota bland höstkläderna. Pikétröjorna som gjort mig sällskap i några månader flyttas ner i källaren och skjortorna lyfts fram igen. I sällskap med kavajerna och rugbytröjorna. Jag konstaterar att jag är relativt bra rustad inför den stundande hösten. Jag till och med ser fram emot att börja klä mig lite mer propert igen efter shortsen, t-tröjorna och strandskorna.
Men säg den lycka som varar. Alla skjortor hade krympt i garderoben, knapparna stramade över magen och byxorna gjorde kraftigt motstånd när de skulle knäppas. Vad hade hänt? Med oron ringade i öronen gick jag mot badrummet för att leta reda på den där badrumsvågen som står och dammar under skåpet. I min felsökning av situationen kändes det som en vettig start.
Fyrsiffrigt resultat, med en decimal. Aldrig under mina dryga trettio år, okej jag är trettiotre, har detta hänt. Jag känner paniken längs ryggraden. Hur kunde det bli så här? Tvingar mig själv till rannsakan.
Det blev en del öl i sommar, det var väldigt varmt. Kanske även lite godis och glass, kall läsk är gott. Jag älskar läsk. Vid i stort sett varje resa längs E6 hade jag stannat vid något av snabbmatspalatsen… Ofta med lite extra av det mesta.
När jag ser tillbaka på min sommar inser jag att det inte alls är konstigt att vågen skenat, att kläderna stramar och att jag blir andfådd av att springa och jaga Bella. Dessutom är jag inte tjugo längre, vilket en trevlig kund påpekade häromdagen.
Det var där, mellan vågen och garderoben, som jag bestämde mig för att en gång för alla ta tag i min kost, min motion och allt det andra som hör till. Jag vill inte bli trött av att jaga Bella, jag vill inte bli sjuk av att äta fel och framförallt vill jag kunna skutta precis hur mycket jag vill utan att det känns som att jag ska falla ihop som en hög skräp utanför McDonalds. Nu är det nyttig mat som gäller. Riktig mat. Läsk och godis är historia. Kaffet är min enda drog, den släpper jag aldrig. Motionen har utökats, vardagsmotionen har blivit rutin. Promenader med Greta med P3 dokumentär i öronen är en njutning och sakta men säkert känner jag hur jag mår bättre och bättre. Jag orkar mer på jobbet, jag är inte lika trött längre och jag skuttar igen. Underbart. Jag är absolut inget helgon. Jag dricker gott rödvin på helgerna och min motion och träning är fortfarande begränsad. Men jag har tagit mig förbi en viktig tröskel, jag har bestämt mig för att sluta förstöra min kropp!
Jag lever i övertygelsen kring att vi alla klarar det vi bestämmer oss för. Det handlar bara om att bestämma sig. I det här numret av Bjäreliv träffar du ett antal personer som klarat saker som jag själv bara drömmer om, Eva och Benedicte har skrivit varsin bok, Tommy har etablerat sig som konstnär och så vidare. Det finns många olika mål i livet och det viktiga är att man hittar sina egna. För mig är hälsan ett delmål innan jag tar tag i alla andra drömmar. Tänk att någon gång få starta ett kafferosteri på Bjäre, bila genom USA, springa maraton och allt det andra. En sak i taget så ska det nog bli bra! Njut av livet så hörs vi om en månad!
Joakim Ormsmarck
Redaktör
