När ålamörkret sänker sig över Bjäre, då har man lust att dra ett täcke över huvudet och sova förbi hela eländet. Men det är väl knappast realistiskt, förstås. Så, vad göra för att hålla ut tills det börjar kvittra i buskarna? Jo, det gäller att tänka positivt, att se saker och ting från sin ljusa sida. Det finns tre sätt att tänka på:
1) ”Nu kan det inte bli värre!”
2) ”Det finns alltid någon som har det värre!”
3) ”Det ska inte vara för lätt!”
Låt oss titta lite närmre på dessa förhållningssätt!
1) ”Nu kan det inte bli värre!”
– Det här betyder, att det redan är precis så förfärligt som det över huvud taget kan bli. Kanske kan det bli bättre, det är inte säkert. Men det kan i alla fall inte bli värre.
2) ”Det finns alltid någon som har det värre!”
– Här kan man tala om något av en Lars Norén-inställning. Natten är dagens mor. Kanske det. Men i så fall känner jag mig som far till natten. Lite egocentriskt, kanske. Men det är då man måste inse att det finns de som har det värre.
3) ”Det ska inte vara för lätt!”
– Utmaningar och prövningar äro danande och personlighetsutvecklande. ”En snyting om dagen håller hakan ovanför kragen” heter det ju. Och det inte bara heter så, det är så!
Summan av dess tre attityder utgör också kvintessensen av vad ett kåseri eller en krönika kan gå ut på: att lyfta fram det pikanta i tillvaron, att skänka tålamod med existensens hugskott och att vara en guide i tillvarons irrgångar. Kort sagt: att plocka fram det roliga när det känns som tradigast.
Nu närmar vi oss en fråga jag ofta får: Kan man skämta om vad som helst? Svar: ja. Det är förstås en fråga om rätt tidpunkt, rätt forum och rätt publik, i bästa fall alla samtidigt. Låt oss ta ett exempel: det vore malplacerat att berätta en rolig historia om ebola i en sjukhussal full med patienter allvarligt sjuka med just den diagnosen. Men att idag berätta en anekdot om digerdöden för en atlet i en hälsokostaffär, det kan man nog göra riskfritt.
Att se ljuset mitt i svärtan är för de flesta av oss ett direkt livsvillkor. Jag tänker på en sådan dag då man vaknar för sent, väckarklockan är trasig, man rusar upp ur sängen, bryter lilltån mot ett stolsben, hinner inte äta frukost, det blir bara en slät kopp svart kaffe, kaffefiltret spricker och muggen blir full med sump, skosnöret går av, man bryter nyckeln i ytterdörren och är redan 20 minuter sen men bilrutorna är belagda med ispansar och när man väl kommer in i bilen och får den att starta, då ser man att bensintanken är nästan tom. Och det är första dagen på det nya jobbet! Det är just då det gäller att utbrista: ”Tänk vad livet ändå är härligt!”
Mae West lär ha sagt: ”Av två onda ting väljer jag alltid det som jag inte prövat tidigare!” Det måste väl anses vara ett prov på positivt och frisinnat tänkande. Och den spanske filosofen George Santayana har mycket klarsynt sagt ”Svårigheten i livet består inte så mycket i valet mellan gott och ont som i valet mellan två goda ting.” Hoppingivande.
Men det är bra om man inte uteslutande tillägnar sig goda ting. Det kan också vara mycket roligt att giva istället för att taga. En god vän till mig besökte polarforskaren Roald Amundsens museum i Norge. Där fanns Amundsens arbetsrum återuppbyggt med alla instrument och böcker utplacerade som vid vetenskapsmannens bortgång 1928. Min gode vän upptäckte då, att han i byxfickan hade en kvarglömd golfboll. Han lade golfbollen mycket prydligt bredvid Amundsens skrivdon. På skrivbordet fanns nämligen en liten skylt, som förbjöd besökarna att avlägsna ting från rummet. Men inte ett ord om förbud mot att tillföra något …
Alltså: verkligheten är aldrig så bra att den inte kan göras ännu bättre! Osökt infinner sig en ordväxling från ljugarbänken i Båstad hamn:
Olsson: ”Hörde att Persson gått och dött. Vad dog han av?”
Nilsson: ”Lunginflammation.”
Olsson: ”Jasså, inget värre.”
Nilsson: ”Men den var dubbelsidig.”
Olsson: ”Jo, jag tackar!”
Keep Swinging!
Fritte Friberg
Krönikör
