“Å Nej inte ett till nyårslöfte”

Carmela B Olofson, Bjäreliv

Under den senaste tiden har jag börjat inse mer och mer för varje dag som går hur mycket vi försvårar livet för varandra. Vi begränsar oss själva och sätter ovetandes orimliga normer som vi slaviskt efterlever.

Faktumet att kvinnor sminkar sig betydligt mer frekvent än män är en norm som jag är väldigt trött på. Att kvinnor oftast bär kläder som framhäver kroppsfigur eller hud är en annan norm jag är trött på. Att män ska visa sig starka och känslokalla är en tredje norm jag inte pallar med. Dessa exemplen är en piss i missisippi, det finns tusentals sociala strukturer som begränsar och kontrollerar människors beteende dagligen som egentligen inte krävs för att
kunna upprätthålla ett bra samhälle med kvalitativa medmänniskor.

Något som jag tycker är intressant är faktumet att många skyller på genusgrupperna vad gäller uppfinningen av normer. Till exempel att det är mäns fel att kvinnor känner behovet av att sminka sig. Detta håller jag inte med om för fem öre. Kvinnor triggar varandra genom att exempelvis klä sig i tajta kläder eller att sminka sig vilket gör att fler och fler känner behovet av att göra samma för att kunna konkurrera mot varandra. Män är likadana, de känner press från deras umgängeskretsar att visa sig starka och maskulina och triggar varandra till att bli tuffare och tuffare. Vi alla triggar varandra oavsett kön.

Nuförtiden tänker jag inte ens på att jag bör sminka mig när jag ska på fest eller att jag bör ha på mig kläder med mer sexappeal när jag ska på fest jag gör det per automatik. Vet ni varför? Jo, för att jag tycker det är skitsnyggt nu, jag har blivit så hjärntvättad att detta har blivit en vardag för mig. Det är såhär man “ska” se ut. Det är ganska sjukt egentligen – att samhället påverkar vad man tycker är snyggt och att man är villig att förändra sitt riktiga “jag” bara för att tillfredsställa sociala strukturer.

Tänk om vi bara hade sänkt alla förväntningar som vi har på varandra av denna typen i samhället. Att man inte hade behövt känna att “jag duger inte som jag är”, jag måste sätta på mig smink för att få mitt ansikte att se ut på det sättet som folk tycker är snyggt, inte som det faktiskt är. Tänk om man som kille inte hade behövt känna att “Nu måste jag visa för mina polare att jag inte är feminin, att jag inte bryr mig”. Tänk så skönt?

Mitt nya mål är att bli en bättre medmänniska och tänka på att inte bidra till den pressen vi människor sätter på varandra. För att konkretisera ska jag försöka hitta min egna stil, försöka komma underfund med vad det är jag själv gillar. Jag ska försöka minska ner på smink och försöka att inte använda det när jag känner press för att egentligen använda smink. Den observanta stör sig kanske på att jag skriver “försöka” men det är verkligen det jag ska göra, försöka. Ingen är perfekt, det är så enkelt att skriva i en krönika hur bra medmänniska man ska bli och bla bla bla men det är en helt annan sak att förvandla sina ord till handling vilket är målet. Men att inse att man inte behöver vara perfekt är en del av processen. Jag tror eller
snarare vet, att desto fler människor som agerar på detta viset, desto mer accepterat och normaliserat kommer det bli att inte känna krav och press från dessa onödiga sociala strukturer som inte överhuvudtaget bidrar till ett bättre samhälle. Desto fler tjejer som exempelvis vågar visa att “jag behöver inte sminka mig när jag ska på fest” desto mindre krav kommer komma från samhället.

Tänk hur många personens självbild som hade förbättrats av att dessa normer försvann. Då hade man inte lägre behövt anpassa sig själv för att vara någon annan och det är först då man kan få en bra självbild, när man försöker vara sig själv och ingen annan.

Men eftersom att nyårslöften brukar ha ett hållbarhetsdatum på cirka en månad så kommer jag kalla detta för mitt livslöfte istället.

2020 jag är redo.