Jag är en stor beundrare av begåvade annonser. Rubriker som med några få ord – ibland räcker det med bara ett enda – genast får oss att ta till oss budskapet och bli så nyfikna att vi vill läsa vidare. Eller får oss att fundera och begrunda. Texter som i några korta meningar får läsaren att reflektera och förhoppningsvis agera.
Två av reklamhistoriens bästa annonser handlar om bilar.
Den ena är amerikansk och skapades av den legendariske Madison Avenue-byrån Doyle Dane Bernbach i slutet av 1950-talet. DDB är för övrigt en av de reklambyråer som stod som förebild till den fantastiska TV-serien Mad Men, vars titel alltså inte bara har någonting med galna karlar att göra utan också anspelar på staden New Yorks reklambyråtätaste gata. Annonsen handlade om den klassiska Volkswagen Beetle, här i Sverige allmänt kallad ”Bubblan.” I all sin enkelhet var annonsbudskapet klockrent. Speciellt betraktat i det kontext som rådde vid den tiden, Bara ett drygt decennium efter andra världskrigets slut skulle man göra reklam för en bil tillverkad i Tyskland. Och det på en marknad där allting gick ut på att ju större någonting är desto bättre och vackrare är det, speciellt när det handlade om bilar. Rubriken på den banbrytande annonsen löd ”Think small.” Resultatet blev en fullständigt oförutsedd försäljningssuccé. Inte bara USA utan i hela världen.
Min (och många andras) andra favorit är svensk. Idégivaren bakom var ett universalgeni som heter Leon Nordin, förmodligen den klokaste och listigaste person den svenska reklambranschen skådat. Denne mytomspunne guru var med och skapade reklam åt jättar som SAS och IKEA, men det var åt ett franskt varumärke han snickrade ihop den annons jag har i åtanke. Bilen hette Renault 4 och annonsrubriken löd SKRYTBILEN. Annonsen såg dagens ljus i mitten av 70-talet och fångade i ett galant maner in det politiska och mentala klimat som härskade i vårt land just då.
Men det är en helt annan annons jag hade i åtanke när jag satte rubrik på den här lilla decemberkrönikan. Jag måste komma in på den nu innan jag fullständigt hamnar i diket.
Mig veterligen var mästerverket i fråga infört vid ett enda tillfälle. I en av de största amerikanska dagstidningarna. På ett helt uppslag. För fyrtio år sedan ungefär. Avsändaren var en känd frikyrka. Tiden för införandet några veckor innan jul. På annonsuppslagets ena sida hade man placerat en bild på jultomten och på den andra Jesus. Och i stor texten över hela uppslaget braskade rubriken ut frågan: Who´s birthday is it anyway?” Nog var det många som fick sig en rejäl tankeställare redan då. Ändå vill jag påstå att kommersialiseringen av den stundade i grund och botten kristna högtiden inte var mycket mer än en mild västanfläkt i jämförelse med den fullständigt sanslösa julhandelsstorm vi ser idag.
Och nu – tada – infinner sig den kvasifilosfiska frågan: hade det inte, med tanke på all den oro som präglar vår värld, varit lugnare om det varit Tomtens födelsedag vi faktiskt firat? Och inte ”Guds sons födelsedag”. Hur hade det sett ut om det inte existerat någon kristendom eller någon religion över huvud taget? Inte sjutton hade det funnits några vettvilliga massmördare som sprängt sina medmänniskor i köttslamsor för att de tror på Tomten? Jultomten är snäll. Han får oss att uppföra oss väl och vara vänliga mot varandra åtminstone några dagar om året. Han kommer med julklappar och på något sätt ser han till att även de flesta han inte hinner träffa personligen får presenter och kanske blir inbjudna på julbord tillsammans med folk de knappast känner. Jultomten får barn att skratta och vuxna att le. Han har yvigt skägg, tjock mage och runda kinder, inte stripigt hår, utmärglad kropp och insjunket ansikte. Och man kan ju föreställa sig hur mycket trevligare det varit om det stått en julgran längst fram i kyrkan istället för ett krucifix och om man sjungit julsånger och inte psalmer och om prästen hojtat nubbevisor istället för att citera ett gammalt evangelium. Eller om man fick dricka julmust vid nattvarden. Ja, tänk om det varit jul hela året runt. Vad allting hade varit annorlunda.
Visst är det märkligt vad en annonsrubrik kan sätta igång för konstiga tankar i en. I varje fall i mig.
God Jul önskar Strandtomten.
Claes Kanold
Krönikör
