För mig räcker det med att granen åker ut. Och hos oss gör den det tidigt, i alla fall med traditionella mått mätt. Det är just i den stunden när granen åker ut och adventsstjärnorna åker ner, som tulpaner och framtidsplaner åker in. Det är liksom ingen hejd på dem, alla vårkänslorna är här.
Rent krasst är början av januari alldeles för tidigt för vårkänslor. Vi befinner oss i ett land, beläget i den norra hemisfären och våren kommer inte att komma (hur gärna vi än vill) i februari (har vi riktigt otur kan den dröja ända till mitten på april). Så egentligen borde man hålla på sig. Men det är svårt.
Förr i tiden, när jag var ung, så kom våren med påsken. När ”Contan” premiäröppnade och jag, helt informellt naturligtvis, trumfade sommargästerna. Att från uteserveringen, längs med Köpmansgatan, betrakta de inrullande sommargästerna som kom ner för första gången för säsongen för att öppna upp och vädra ut, medan jag, som bofast, kunde sitta där i vårsolen och bara njuta. Njuta av tekakan och bryggkaffet. För som bofast var jag liksom redan här.
Samtidigt som jag skriver detta har det blivit klart att båda systrarna Williams kommer till Swedish Open och Båstad i sommar. Nu är jag tragiskt lite intresserad av tennis som sport men desto mer intresserad av vilka framtida planer tennisen och dess stjärnor möjliggör för
bygden.
Mina egna planer för våren och sommaren (ja, för hela resten av året faktiskt) finns i ett presentationsprogram. Överskådligt och digitalt på pränt, mer för att kommas ihåg, än att kontrolleras och bockas av. Planerna handlar mycket om familjen och hemmet. Men även om hälsan. Jag blev på min fruhippa utmanad att ta mig igenom Båstad halvmara i juni. Även om anmälan inte är betald ännu så kommer den genomföras och med den, en mängd träning för att lyckas.
Så, efter denna riktiga vinter (ja, vintrar ska innehålla kyla och massor av snö även i södra Sverige) så kräver jag inte så mycket just nu. Det hade det räckt med små saker, såsom fågelkvitter, ljusa morgnar (ska sanning fram så märker man faktiskt redan nu att morgnarna har blivit ljusare, men fortfarande inte tillräckligt tidigt) och en veckas frostfritt både för att slippa skrapa bilrutor och för att löpstigarna ska bli helt isfria.
Med dessa tecken kommer vetskapen och därmed ett inre lugn om att sommaren är i annalkande också i år. Och så småningom blir det åter möjligt för mig att, en helt vanlig jobbeonsdag, sitta och njuta av morgonkaffet på ett av trappstegen på min altan. Vad drömmer du om att göra i sommar?
Louise Dock
Krönikör
