Annons:

Aktuella profiler som haft bostad i Båstad del 1

Med denna artikel inleder vi en serie intervjuer med aktuella profiler som under någon period i sitt liv bott eller bor på Bjärehalvön. Först i raden är terrorforskaren Magnus Ranstorp, som varit både sommarboende och permanent invånare i Båstad kommun.

– Somrarna spenderade vi på Italienska Vägen, i ett hus med halmtak som en gång i tiden tjänstgjort som Ludvig Nobels jaktstuga. En skogsdunge därifrån ligger Solbackens Våffelstuga, vilket var fantastiskt.

Det var fram till de första tonåren familjen disponerade sommarstugan, strax därefter blev man permanent boende under en period: Magnus far hade nämligen blivit utsedd till socialchef i Båstad, vilket gjorde att man flyttade in närmare centrum.
– Jag var medlem i Båstad Båt & Segelsällskap och hade en optimistjolle.

Ingen tennis?
– Jodå, jag var aspirerande tennisstjärna. Men spelade min sista tävlingsmatch som femtonåring. Fick stryk med 6-0, 6-1. Då hade jag ändå haft en av Stefan Edbergs gamla tränare och när inte ens det hjälpte insåg jag att det var dags att lägga av. Några av mina tydligaste minnen är när jag lyckades få se Björn Borg träna med Lennart Bergelin inför Swedish Open.

Kommer du fortfarande hit ibland?
– Vi kommer sporadiskt en gång om året. Jag hade gärna varit mer i Båstad. Jag är gift med en danska så vi har lägenhet i Köpenhamn. Vill gärna introducera våra barn (7 och 11 år) ordentligt till mitt sommarparadis.

När ni kommer; vilka smultronställen visar du upp?
– Vi går förstås ner till hamnen och tittar på båtarna. Tar en glass och fika hos min gamle kompis Lasse Bengtsson på Badkrukan och så bokar jag in dem på en tennislektion. Sedan försöker vi hinna med våfflor på mitt gamla favoritställe Solbacken.

Att kalla Magnus Ranstorp ständigt aktuell är närmast en underdrift. Tyvärr skulle man nästan kunna lägga till. Inte på grund av att han är den han är förstås, utan varför. Magnus är en av världens ledande experter på terrorism och förekommer frekvent i media, i Sverige och utomlands. Hans intresse för området föddes när han i slutet av 1970-talet bodde i USA.

– Det var i samband med den iranska revolutionen, de utövade påtryckningar genom terroraktioner mot västvärlden. Jag ställde mig den enkla frågan: varför förstår inte stater och varför kan de inte hantera terrorgrupper. 1983 sprängdes 241 amerikanska soldater till döds genom en bilbomb i Beirut. Då hade jag studerat färdigt och återvände till Sverige för att tjänstgöra på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm. Sommaren därpå vikarierade jag som ledarskribent på Dagens Nyheter.

Sedan dess har det varit en resa med säkerhetsbältet på. Magnus flyttade till Skottland för att doktorera.
– Jag hamnade i den skarpa elden praktiskt taget direkt. Det var på en konferens i London. IRA hade utsett evenemanget till ett mål och placerat en 1,5-kilos sprängladdning under talarstolen. Bomben upptäckes av en slump av en ljudtekniker. Vi hade precis kommit in i möteslokalen när polisen stormade in och skrek att vi måste utrymma. Det var med en halvtimmes marginal jag undkom att sprängas i luften.

Efter att ha avlagt sin doktorsexamen fortsatte resan som skulle komma att leda Magnus vidare till konfliktzoner och oroshärdar, främst i Mellanöstern. Han har genom att träffa terrorgrupper, extremister och säkerhetstjänster samlat på sig en kunskap av stor dignitet. I början av tragikdrabbade 2000-talet anlitades han som expertkommentator av amerikanska nyhetskanalen CNN. Han har i omgångar medverkat som mellanhand vid fångutväxling mellan Israel och Hisbollah. För drygt tio år sedan gick flyttpålarna till Stockholm, där han idag delar sin tid mellan att leda terrorforskningen vid Försvarshögskolan och att vara kvalitetsansvarig för EU:s antiradikaliseringsnätverk – Radicalisation Awarness Network.
– Nätverket består av praktiker, alltså människor som jobbar längst ut i linan. 2 500 personer över hela Europa. Min främsta uppgift är att navigera dem och skapa vetenskaplig förankring.

Din kunskap och analysförmåga har inte alltid fallit i god jord?
– Mycket kritik kom i samband med Rosengårdsrapporten 2009. Tittar man på den idag – det var en lägesbild och ingen forskningsprodukt – så har egentligen allt vi visade implementerats. Eftersom ingenting gjordes då sitter vi nu med sju förlorade år. Vi gjorde samma sak i andra parallella områden i Stockholm och Göteborg. En regeringsrapport på 200 sidor där vi rekommenderade en nationell samordnare och andra åtgärder. Vi var tidigt ute med att varna för utvecklingen när det handlar om radikalisering, mitt intresse har aldrig varit att vara alarmistisk.

Går det över huvud taget att ha någon förståelse för terrorism?
– Terror är en metod och inte någon ideologi. Det var kanske lite lättare att förstå perspektiven när det gällde grupper i Mellanöstern, de hade någon slags förankring hos folket och sysslade inte enbart med terror utan hade en social och politisk agenda. Nu är det svårare med IS – där handlar det om en bestialitet och brutalitet utan någon som helst humanitet. Vi studerar väldigt noga vad de gör och jag har träffat rekryter och pratat med dem om vad som driver dem och så vidare. Men det har varit viktigt för mig att aldrig ta ställning, det jag gör är att försöka förstå och analysera processerna kring det som sker.

På Bjärehalvön rör det sig många människor med makt och inflytande – har du några visdomsord att dela med dig till dem (och alla oss andra som också hänger i trakterna)?
– Simma lugnt. Båstad är en skyddad vik i en stormig värld och det är viktigt att ta tillvara på Bjärehalvön och alla dess möjligheter till möten mellan makthavare och andra. Terrorn kommer inte till Båstad. Jag tycker också att folk i allmänhet ska ha respekt för polis och säkerhetstjänst. De kan aldrig riktigt svara på den kritik, ibland obefogad, de får. De är duktiga på det de gör.

Text: Claes Kanold
Foto: Tor Johnsson

Relaterade artiklar

X