
Länge har Siloë Dagot känt att den skandinaviska kulturen tilltalat henne. När det blev aktuellt att få göra ett utbytesår visste hon var hon ville åka. Finland, Sverige och de Baltiska länderna fanns på önskelistan och när hon fick en värdfamilj i Skåne var lyckan gjord. Som 17 åring packade hon en augustidag ner sitt liv i en stor resväska och satte sig på ett flyg mot Stockholm. Hemma i Frankrike finns hennes stöttande familj och vänner, för Siloë har livet på egen hand börjat.
Genom den internationella föreningen AFS, som står för American Field Service, har ungdomar genom årtionden tagit del av andra kulturer med en grundtanke att verka för en fredligare och mer öppen värld. I år är cirka 50 studenter i gymnasieålder boende runt om i Sverige hos helt vanliga familjer. En av dem är Siloë. Hon går just nu andra året på naturvetenskapliga programmet på Akademi Båstad. Här
trivs hon bra och de första tre månaderna har just passerat. Att lära sig svenska tycker hon är svårt, men skolmiljön ger hon gott betyg.
– Skolan skiljer sig mycket från vad jag är van vid i Frankrike, men allt är till det bättre här. Lärarna är snälla och bryr sig om eleverna och pressen är inte lika stor här, berättar hon.
Taekwondo lockade
På fritiden har hon börjat träna taekwondo på Båstad kampsportcenter och är tacksam att hon fann klubben.
– Först tittade jag en del på dansträning men kände att taekwondo lockade mig mer. Att de sedan visade sig vara så snälla och tar hand om mig genom att prata engelska nästan hela lektionerna är helt fantastiskt.
Som ung i Båstads utkant tycker Siloë att kollektivtrafiken här nästan är magisk. Där hon bor i Frankrike går det tre bussar i veckan till den närmsta stora staden och varje dag behövde hon åka 45 min till skolan med buss.
– De första dagarna här var jag så fascinerad av att det gick bussar hela tiden, jag kände mig så fri, berättar hon.
I Laholm har hon sin närmsta kompis från samma utbytesorganisation, i Halmstad en annan. De har träffats några gånger, byter erfarenheter och stöttar varandra.
– Även om det är jättekul och spännande är det samtidigt väldigt tufft många gånger, det är skönt att ha vänner som sitter i samma sits att prata med, säger Siloë när hon och vännerna Valentina och Claudio träffas en kväll för att laga mat.
Språket är likt
Valentina Winkler bor hos en familj i Laholm. Hennes liv i Österrike skiljer sig en hel del från det liv hon nu lever. I sin egen familj är hon enda barnet och nu har hon fått två småsyskon. Claudio Strino kommer från Italien och har gjort sig hemmastadd i Halmstad.
– Tyska och svenska är ganska likt, så jag har det lättare med språket, förklarar Valentina på en svenska som går att förstå med lätthet.
Claudio och Siloë tittar på varandra och suckar uppgivet, italienska och franska är inte språk som ligger nära svenskan och de har det kämpigare med talet.
– Jag förstår mer och mer men får inte så lätt fram orden, förklarar Siloë.
De hoppas att de kommer prata svenska när det är dags att åka hem i juli, innan dess vill de alla uppleva så mycket av den svenska kulturen som de kan.
– Vi vill se norrsken! Säger de och skrattar. De har insett att det inte är det lättaste att skåda här på Bjärehalvön.