Examenstider. Dags att välja yrke. Själv tänkte jag bli tandläkare. Och så blev jag jurist! Tandläkarbanan inleddes med naturvetenskap på Ängelholms gymnasium. I Lergöka-stan blev jag strängt taget humanist istället. Jag har alltid lagt skulden på läraren i matte. Men – handen på hjärtat – den som ville bli tandläkare, den blev tandläkare. Alltså gick jag förmodligen frivilligt genom en metamorfos från tandläkare till advokat.
Har ni förresten tänkt på hur vi i Sverige ser på vårt jobb? Vi säger inte som t ex engelsmannen: ”I am a dentist.” Ofta säger vi istället: ”Jag arbetar som tandläkare.” Egendomligt! Man anar något underförstått: ”Egentligen är jag advokat, men jag arbetar som tandläkare.” Och hur ser vi på andras jobb? Under 10 år med Helt Apropå både på Malmö-TV och på krogscenen arbetade vi mer än dubbel heltid – 90 timmars arbetsveckor. Trots det fick vi ofta frågan: ”Det måste vara roligt att arbeta med underhållning. Men vad gör du egentligen?” Det var inte helt lätt att förklara hur underhållning var mitt jobb. Därför tänkte jag ta tillfället i akt att en gång för alla berätta vad jag egentligen har arbetat med. Och vad jag också arbetar med.
Jag tog studenten, dvs gick ut gymnasiet 1971, muckade som vpl underofficer från Flottan 1973 och landade alltså i Lund hösten 1973. Jag skrev in mig vid Juridiska fakulteten men därpå följde fem år av ”tvärvetenskapliga” studier enligt osthyvelsprincipen. Det betydde att jag läste juridik i ett år, företagsekonomi i ett år, maskinteknologi i ett år, musikvetenskap i ett år och informationsteknik i ett år. Under fem år hann jag också med att vara reseledare på Mallorca, arbeta sommartid hos Stig-Bertil Svensson i Båstad och extraknäcka på Systembolaget i Lund.
Men 1978 inträffade ett mirakel: jag tog mig samman och började om på Juridicum. Samtidigt flyttade jag in på Thomanders Studenthem i Lund, ett hus som innehåller en hel del studentikosa aktiviteter och som under åren innehållit en del profiler, t ex Hans Alfredson, Stellan Sundahl och Johan Wester. Under tiden var jag mycket aktiv i studentspexen, som i sin tur öppnade porten till TV-underhållning. Idag begriper ingen hur det gick till att ta en juristexamen hösten 1984 parallellt med allt annat. Efter examen gick jag i princip direkt in i en 10-årig heltidstjänst hos SvT i Malmö.
Juridikkunskaperna har faktiskt kommit till användning, dels som juridiskt ombud i mål inom försäkringsjuridik samt reklam- och konkurrensrätt, men framför allt under de perioder Skatteverket har varit min brevvän.
1993-95 var jag copywriter på en av Sveriges största reklambyråer inom B2B (dvs business to business, reklam riktad till företag). Jag skrev bl a artiklar till SAS Cargos kundtidning och reste en del i Skandinavien. När jag skulle intervjua chefen på ett transportföretag i Köpenhamn fick jag innan avresan en kort lektion i dansk språkpsykologi: Var på din vakt när dansken under en ekonomisk förhandling säger: Jamen, de’ ska vi godt finde ud a’. Hör du den repliken, låt alla varningsklockor ringa!” Repliken uteblev, men rådet delar jag gärna med mig av.
Efter arbetet på reklambyrå ville jag utveckla mig som kommunikatör och sökte mig därför till ett företag i Malmö med global verksamhet inom utbildning och organisationsutveckling. Efter att som projektledare ha arbetat med en produktlansering av en ny golvteknik med traditionsbundet affärsfolk i USA och Canada – det gick åt en del Budweiser och pizza – belönades vi med en internationell utmärkelse för effektiv pedagogik i Chicago år 2000. Det gällde att vara pragmatisk!
I början av 2000-talet var jag chef för reklamskolan RMI Berghs, som just bytt namn till Berghs School of Communication, i Malmö. Vi inledde ett utbildningsutbyte med den danska reklamskolan i Köpenhamn. För att diskutera ett samarbete besökte jag hösten 2001 rektorn på hans kontor i Nyhavn. Efter någon timme kom vi in på de ekonomiska villkoren. Plötsligt sa den danske rektorn: – Jamen, de’ ska vi godt finde ud a’ …
Epilog: Idag är jag egentligen skribent, utbildare och juridiskt ombud. Och underhållare. Helt Apropå har aldrig slutat att existera. Nyligen spelade Lotta Thorell, Kryddan Peterson och jag revy i Eslöv och kommande höst spelar vi farsen ”Rakt ner i fickan” på Nöjesteatern i Malmö tillsammans med bl a Allan Svensson och Carina Lidbom. Välkomna!
Keep Swinging!
Fritte Friberg, Krönikör
