Star quality är ett fenomen som känns igen omedelbart man råkar ut för det. Världsmedborgaren och Vejbystrandsommarflickan Matilda Gratte har begåvats med så mycket stjärnkvalitet att frågan är om hela Vintergatan räcker till. Hennes singel What Makes You Come har just kommit ut på Spotify. Vi mötte henne under ett numera sällsynt besök i Båstad.
Matilda känner sig lite vilsen bland alla tennisspelare och -publik. Hon har nämligen inte varit på den här sidan åsen sedan Danska Glassbaren stängde, för typ snart tio år sedan.
– Pappa brukade ta med min lillebror Felix och mig dit. Han sa alltid att ”det är den bästa glassbaren i hela världen” fast om jag ska vara ärlig tyckte vi barn inte glassen var så himla god. Men det var ändå en av sommarens måsten att vi skulle vallfärda hit, haha!
När Matilda var ett år köpte hennes mamma och pappa ett förfallet torp i Viarp, strax intill Förslöv. Den låg vid en bondgård och det luktade gris och var alltid insekter överallt. Där tillbringade hon hela sommarlovet.
– Vi åkte bil till stranden med gummibåt på taket och när vi kom hem på kvällen var det bara att slå ihjäl ungefär 300 flugor innan vi kunde börja laga middag.
Som tur är hittade familjen så småningom ett stort sommarhus i Vejbystrand, idag har pappa Anders bytt till en bostadsrätt istället. Matilda gör allt för att få en anledning att komma hit.
– Två somrar i rad har jag uppträtt på Restaurang Jonas nere vid hamnen. Det är speciellt eftersom det var stället man alltid gick till när jag var liten. När vi ätit klart fick vi barn gå ner till stranden och leka. Det gör att jag fortfarande känner mig som ett barn varje gång jag kommer dit.
Har du skrivit några låtar här i faggorna, tro?
– Båstad Dreaming, haha. Nä, men jag åkte hit förra sommaren för jag kände att jag verkligen ville skriva. Vädret var regnigt och pappa satt i lägenheten och skrev på en bok så jag åkte hit. Man kan ju verkligen inte göra något i Vejbystrand när det regnar. Ingenting. Så jag tog med mitt keyboard och satt och skrev i två veckor.
Det är sällan det händer att man bestämmer sig för att vara kreativ och åker någonstans och det blir något skrivet. Men den här gången klickade det av någon anledning för Matilda.
– Mycket man skriver blir inte klart utan ändras under resans gång. Men en av låtarna jag skrev i Vejbystrand finns med på kommande EP:n ”I´m gone”, som släpps senare i år.
På en av sommarens alla regniga dagar träffade vi solstrålen Matilda
Vissa människor man råkar på går inte att beskriva som något annat än ett slags väsen. Matilda Gratte är ett sådant. En varelse som tycks vara så självklar i det hon gör att det bara är att buga och beundra.
– Ändå är jag ingen konstnärssjäl egentligen utan älskar när livet är inrutat och jag har ett schema jag måste fullfölja med uppgifter som ska vara klara i tid och du ser resultatet i nästa vecka. Medan det här livet för det mesta är så frustrerande raka motsatsen. Kaos. Du vet inte när någonting ska hända. Det spelar ingen roll om du lägger ner jättemycket jobb, man måste ha tur och ligga rätt i tiden. Jag har faktiskt haft mörka stunder och tänkt att jag vill plugga på Handels och anmält mig men inte gått dit, haha. Det är verkligen välsignelsen och förbannelsen med att ha en sådan här drift. Man vet att man kan gilla andra saker, men det kommer alltid att stå i skuggan av passionen.
När jag lyssnar på dina låtar slås jag av hur svårt det är att placera in dig i någon speciell genre?
– Jag tror det kan vara en nackdel artistmässigt, särskilt i Sverige. Folk pockar på att man ska definiera sig och undrar hur de ska ”pitcha” mig. Det handlar ganska lite om musiken, utan att folk ska veta vad de får, marknaden liksom. Jag har hållit på med musiken som hantverk jättelänge och gillar att syssla med massa olika grejer. Tycker inte att man behöver bestämma genre. Men nu när jag skriver egen musik blir det mer bestämt soul och R&B. Andra frågar vem jag låter som. Men lyssna! Så får du säga vem du tycker jag låter som.
Den frågan kanske ändå inte är så konstig. Matilda är en fena på covers. Skitbra, sa Alexander Bard när hon deltog i Idol 2014 och till samtliga experters stora förskräckelse inte vann.
När du väljer att sjunga covers; är det artisten eller låten som betyder mest?
– Jag väljer nog att lyssna på musik med artister jag respekterar från början, så det blir oftast artisten först. Amy Winehouse har jag alltid lyssnat på. När jag bodde i London spelade jag i husbandet på en av de barerna på Denmark street där hon brukade hänga. En kväll på Alley Cat, som stället heter, kom det upp en snubbe på scen: ”jag är gitarrist, kan jag få spela med er”. Visst sa vi, och tänkte bara gå igenom formen först. Då sa han: ”det är jag som arrangerat låten”. Det var Robin Banerjee, Amys egen gitarrist!
Har du någonsin uppträtt med någon cover inför artisten själv?
– Ja, men då blev det skitkonstigt. I Idol skulle vi sjunga en låt för John Legend som satt där i en fåtölj och lyssnade. Jag skulle sjunga en rad. En rad! Och fuckade upp texten. Han bara log och jag skämdes. Där sabbade jag min relation med honom för all framtid, haha.
Annars vill inte Matilda snacka så mycket om Idol. Det har inget med kaxighet att göra, mer att hon vill lägga det bakom sig. Då är det roligare att prata om de senaste två åren. Som hon tillbringat på Berklee College of Music i Boston, en av världens högst aktade musikskolor, med en alumnlista innehållande namn som Quncy Jones, John Mayer, Paula Cole, Esperanza Spalding, Tia Fuller (som spelat med Beyoncé) och en uppsjö fler aktade branschnamn och Grammy Award-mottagare. Skolan är svindyr, men Matilda fick stipendium.
– Några av de gamla eleverna du nämner har jag haft som föreläsare. De är fantastiska och superrespekterade. Det är enormt prestigefullt att få gästjobba där som lärare.
Matilda valde Song Writing som huvudämne. Hon säger att det bästa med skolan, vid sidan om undervisningen, var nätverket hon kunde bygga. Campus har cirka 2 000 elever, hälften från USA och resten från olika håll av världen, varav en handfull svenskar.
– Det jag lärde mig mest på var att spela tillsammans med de andra jag pluggade med. Alla är medvetna om värdet av att skapa kontakter, på ett skönt sätt. Alla vill verkligen hjälpa varandra. Plötsligt släpper någon en låt och så har den en miljon lyssnare. Och så går vi i samma klass.
Efter examen sprids skolkamraterna över hela världen. Det är svårt att få artistvisa i USA, en ständig diskussion på Berklee var vem man skulle gifta sig med för att få stanna, skrattar Matilda.
Nu har du kompisar och kolleger ända borta i Kina, vad innebär det för framtiden?
– Just det att folk verkligen sprider ut sig överallt plus att de är mina vänner, gör att jag kan jobba över hela världen. I höst sticker jag till Los Angeles, sedan London, där jag har ett samarbete med en harpist som heter Tatyana. Vi pluggade ihop i Boston och hon är så häftig.
Matilda Gratte vet inte var hon bor. Fram till slutet av september ungefär befinner hon sig i Stockholm, därefter som sagt L A och London, sedan har hon ingen aning, förutom Vejbystrand nästa sommar, såklart – och kanske Båstad om Danska Glassbaren återuppstår från de döda.
Hur ser avslutningsvis dina drömmar ut, vad ska du bli när du blir stor?
– Jag fortsätter skriva och spela musik. Det hemskaste jag kan tänka mig är att vakna en morgon utan idéer och inspiration. Man mår så dåligt under sådana perioder. Jag kan inte bygga min kreativitet på vad andra människor ska tycka, gör man det så går det inte. EP:n jag släpper i höst är kanske inte den musik som lyssnas på mest, jag hade kunnat gå den vägen, men det är jag inte intresserad av. Pop och mainstream är kul att skriva och det gör jag gärna åt andra. Medan jag åt mig själv gör den musik jag vill göra och hoppas andra tycker om den också. Jag vill spela i olika band och olika konstellationer, både som instrumentalist och vokalist. Jag vill kunna göra vad jag vill!
Text: Claes Kanold
Foto: Peter Jakobsson
