Per Thelander har varit kyrkoherde i Båstad och Östra Karup församling sedan 2005. Med andra ord är det han som är chef för all kyrklig verksamhet på orten och därför högaktuell så här dagarna inpå det kristna årets allra högtidligaste högtid.
Till Båstad kom Per Thelander från samma tjänst i ett annat turistparadis, nämligen Mallorca. Men vi ger oss inte in på att jämföra de bägge semesterorterna.
– Alla platser har sin karaktär, Båstads är väldigt trivsam och behaglig. Här finns många människor som haft ett framgångsrikt yrkesliv och flyttat till Båstad som pensionärer. Det är en mycket intellektuellt krävande skara som sitter i kyrkbänkarna, vilket jag tycker är en spännande utmaning.
Är dina församlingsbor gudfruktiga så det räcker?
– När frågan ställs på det viset blir svaret ett obetingat Ja. Många på andra orter skulle kanske säga att ”det alltid kan bli bättre och det kunde vara fler besökare i kyrkan” men det resonemanget ställer inte jag upp på. Människor gör precis det de i allmänhet har behov av: vi går och klipper oss, ringer brandkåren eller beger oss till kyrkan när vi behöver. Då gäller det att vi finns där och ställer upp med den kvalitet man förväntar sig. Vi har ett förtroendekapital att vara någon att hålla i handen när livet krisar. Det är det viktigt för kyrkans del att förvalta. Man måste möta människor med respekt och intresse varje gång.
Hur ser kyrkans roll och betydelse i samhället ut idag, generellt och i Båstad specifikt?
– I Båstad är vi ju också en aktör på kultursidan. Även om det är väldigt många människor som kommer till gudstjänsten för dess skull så innehåller många av våra arrangemang, inklusive gudstjänsterna, ofta livemusik av yppersta klass. Och i stort: ska kyrkan vara en liten ö, kulturen en och finansvärlden en annan? Nej, allt hänger ihop och Gud agerar med oss människor i alla livssammanhang.
Och ”din chef” Gud; vad säger du om hans närvaro i världen så som det ser ut idag?
– Jag ser det inte som en allmakt som struntar i människans lidande. Gud har givit människan förmågan att välja det goda. Alla resurser för att människan ska kunna leva ett gott och värdigt liv finns ju här, det är bara vi som kan ta det ansvaret. Att det finns de som håller på med kortsiktiga stridigheter, det kan vi inte skylla Gud för.
Men kan inte kyrkan göra mer?
– Hör det trotsiga budskap som kom för mer än tvåtusen år sedan: mitt uppdrag är att förkunna fred och frihet och alla människors lika värde. Detta är bara att tjata om och tjata om!
Vad säger du till tvivlarna – varför behövs religion i dessa moderna tider?
– Framför allt måste vi definiera vad religon är. Vet vi det längre, nu när begreppet inte varit så genomtänkt? Här kommer det människor som påstår att det och det kan jag inte göra på grund av min religion eller vissa kläder måste jag bära eller får jag inte bära. Religion handlar inte om sex och klädedräkter eller frisyrer utan om värderingar som sitter på insidan. Allt utifrån en intellektuell process som leder till goda gärningar, snarare än olika maner och beteenden. Detta diskuterar vi inte riktigt i vårt svenska samhälle utan vi pratar mer om sådant som skapar irritationer.
I Sverige har vi religionsfrihet, kyrkan och staten skildes dessutom åt för många år sedan, och landet härbärgerar allt fler människor som inte har kristendomen som sin religion, vilket av många kan upplevas som ett problem eller till och med ett hot. Kan man förebygga motsättningar genom att prata med varandra?
– Det förekommer naturligtvis en dialog över religionsgränserna, särskilt i Stockholm, Göteborg och Malmö, där friktionsytorna kan vara stora. Där finns många nyinvandrade muslimer som kommit till ett i deras ögon fullständigt absurt samhälle. Sedan vi i Sverige tog bort kristendomsundervisningen i skolorna har vi en hel generation tjänstemän, byråkrater och politiker som inte riktigt har kläm på det längre och som därför agerar lite i blindo och famlar efter lösningar på problem som de inte riktigt kan definiera eftersom de saknar grund för att kunna göra det. Om vi ser på en samhällsutveckling där religionen fasats ut, eftersom man vid byggandet av folkhemmet inte tyckte sig behöva religionen som ett surrogat, så får vi ett problem när nu välfärden monteras ner och Sverige blir ett land som alla andra. Nu har vi inte längre religionen att falla tillbaka.
Du möter ändå många unga människor inom ramen för ditt arbete?
– Vi har en hög andel konfirmander i församling. Varje år drygt trettio 14-15-åringar som träffas varje vecka och diskuterar. De här livsriterna behåller sitt grepp och vi människor har alltid ett behov att markera vår religiositet till vardags. Och i förmiddags träffade jag ett sextiotal sexåringar. Då packade jag upp min låda med figurer och berättade om Maria som blev kär i Josef och hur de fick bekymmer och for iväg till Betlehem, där de födde ett barn. Så kom de tre vise männen med presenter och det var det som var upphovet till våra julklappar. Det är jättekul för de små att se hur ett barn kunde förändra världen. Sådant hör också till en kyrkoherdes jobb.
Vilket osökt leder in oss på stundande helgdagar med bråda tider för kyrkans folk!
– På julafton blir det alltid fullsatt musikal i Östra Karups kyrka klockan elva. Samma dag klockan sexton är det traditionell julbön i Mariakyrkan med predikan av undertecknad och finstämd solosång av tenoren Glenn Bengtsson och dygnet avslutas med midnattsgudstjänst i Östra Karup 23.30. Dagen därpå, juldagen, inleds med julotta klockan sju i Mariakyrkan, då blir det trumpeter och grejer! Annandagen har vi också gudstjänst med sång i Mariakyrkan. Veckan efter är det nyårsbön på Nyårsafton klockan 16 och på nyårsdagen gudstjänst klockan elva. Vid samtliga tillfällen gäller det att var ute i god tid så man inte råkar hamna bakom någon pelare!
Därefter lär tempot sjunka ett par grader för Per Thelander och hans medarbetare. En eller annan ledig dag lär det bli. Vad hittar då vår kyrkoherde på en ledig dag?
– Om inte vardagssysslor som att påta i trädgården hemma i villan i Båstad eller köra till återvinningen kallar är det naturen som gäller. Det är så fantastiskt med byns belägenhet med både klippiga stränder, bok- och tallskog och öppna ägnar. Det ligger mycket i benämningen Nordens Toscana. Tennis och ridning hörde min ungdom till, numera tycker jag om att promenera. Under vintermånaderna går jag långsamt över plöjda åkrar och om jag misstänker att de ligger någon stenåldersplats i närheten brukar jag sakta in. Jag är nämligen lite amatörarkeolog och letar spår efter våra förfäder. Kan man läsa landskapet och fundera på var människor skulle tänkas ha bosatt för tio tusen år sedan går det att hitta spjutspetsar och yxbitar. Jag har en spännande samling hemma.
Någon särskilt gudomligt vacker plats du gärna dras till?
– Dagshöjd och markerna däromkring är väldigt mäktiga. Man känner att man kommer nära någonting som är större än vi kan uttrycka med ord. Där har jag också haft förmånen att vid klipporna få viga ett antal bröllopspar. Kärleken till vår fina halvö går inte att ta miste på. Faktum är att den är tätt in på livslång; som liten grabb var det i Torekov Per lärde sig simma, och han minns hur han under ett ungdomligt besök på tennisstadion tillsammans med fadern hittade en plånbok på åskådarläktarna, fylld med tiotusentals kronor. Som han givetvis lämnade in till polisen. En god gärning i sann kristen anda får man säga.
Nå, vad önskar sig då avslutningsvis vår sympatiske kyrkoherde av det nya år som snart står och bankar på porten?
– Att önska människor välgång och lycka kan man alltid göra och att saker och ting ska utveckla sig på ett bra sätt. Det finns många orosmoln med konstiga strömningar i politiken världen om, men vi hoppas att man i det lilla livet kan leva gott och väl med varandra. Det tycker jag man kan här på Bjäre.
Text: Claes Kanold Foto: Julia S Ormsmarck
