I sommar är Görel Crona dubbelt aktuell i Laholmstrakten. I filmen ”Dödsdansen”, som visas på Lilla Filmfestivalen i Båstad, kan vi följa hennes kamp med uppsättningen av Strindbergs drama, och på Skottorps slott, där dramat sattes upp, återkommer hon med en ny pjäs – om Selma Lagerlöf.
Sedan Görel Crona för första gången besökte Skottorps slott för sju år sedan, då hon medverkade i Mikael Bergs lågbudgetfilm ”Fröken Julie” som spelades in där, föddes en längtan att återvända.
– Jag blev jätteförtjust i havet, naturen och hela den här miljön runt Laholmsbukten, säger Görel, då vi ses på ett kafé vid torget i Laholm, dit hon släpat med en ljuskrona, det senaste loppisfyndet från trakten.
Utöver sinnesron hon upplever med att vistas vid Laholmsbukten, förändrade mötet med slottet mycket i Görel Cronas liv. Här började en törst väckas efter mer konstnärlig frihet att ta skådespelandet helt i egna händer. Här föddes teaterdirektören Crona.Tillsammans med Ingmarie Müller-Uri, slottsfrun på Skottorp, startade hon upp en sommarteaterverksamhet som gav henne chansen att göra sina egna produktioner.
Först ut var just Strindbergs ”Dödsdansen” för fyra år sedan. Det tragikomiska triangeldramat blev Görel Cronas första samarbete med Johannes Brost. De spelar de bittra äkta makarna, artillerikaptenen Edgar och den före detta skådespelerskan Alice, som pinat och hatälskat varandra i 25 år.
För Görel var det väldigt oväntat att de skulle ”klicka så väldigt bra”.
– Det är intressant vad man tror sig veta om någon och vad som kan uppstå när man inleder en arbetsrelation med någon man inte hade tänkt att man skulle jobba med.
I dokumentären får vi följa deras arbete med allt från repetitionerna till att leta rekvisita på loppisar och få publik till föreställningarna. Det blir mycket miljöer från Skottorp, men också nedslag från bland annat Laholm och Mellbystrand, när Görel tar sig runt och delar ut flygblad och försöker få affischer uppsatta, viket visar sig inte vara helt lätt.
– Jag är inte någon helt trevlig typ i den här dokumentären, jag kämpar för föreställningen, säger Görel.
betydelse för Görel Crona och hennes produktioner. Foto: Petra Carlsson
Dokumentären är gjord av Jimi Vall Peterson och Johanna Andersson, som driver bolaget Färgfilm i Halmstad. Varken de eller Görel visste vad det skulle bli för typ av film – eller om det skulle bli något över huvud taget.
Jimi och Johanna, som kommer och gör oss sällskap, berättar att de filmade 100 timmar på tio dagar. Under våren 2015 började det långa arbetet med att se igenom materialet och sålla, hitta berättelsen.
– Ett tag fokuserade vi på alla fyra skådespelare, ett tag handlade det mer om Görel och Ingmarie på slottet och parallellen mellan dem, sen blev det mer fokus på Görel och hennes resa och process som både regissör, producent, kostymör, huvudskådespelare och marknadsansvarig.
Det var emellanåt ganska tufft den där sommaren 2014.
– Då var det många som sa att man inte kan sätta upp ”Dödsdansen” som sommarteater.
Något Görel Crona nu ler åt. För det visade sig gå hur bra som helst. Därefter har det blivit både den egna monologen ”Shakespeares dotter” och Harold Pinters ”Aska”, även den tillsammans med Brost.
Att Görel och Johannes skulle börja samarbeta var inte självklart, men det blev intensivt.
– I över tre år var vi väldigt mycket ute på turné och vi spelade både på Strindbergs Intima Teater och på Brunnsgatan i Stockholm. Vi blev en stor del av varandras liv. Vi hördes hela tiden och vi umgicks – inte så mycket privat – utan i relation till vårt arbete. Våra liv såg väldigt olika ut i övrigt.
Mötet på Skottorps slott blev uppstarten till några väldigt intensiva år med två tunga produktioner.
– Vi hade stora planer på att fortsätta vårt samarbete. Jag har skrivit ett operalibretto där Johannes skulle ha spelat huvudrollen. Det var specialskrivet för Skottorp.
Nu får det ligga i träda. Det var också på Skottorps slott de sågs en sista gång.
– Jag tror att den sista teaterföreställningen Johannes såg var när vi gjorde ”Fordringsägare” i Laholm i höstas.
Görel berättar att de pratade om att ta upp ”Dödsdansen” igen när han blev frisk.
– Jag var rädd att det inte skulle komma att bli så. Det kändes som sjukdomen var så långt gången, så jag förstod att det inte skulle vara lätt för honom att klara det när jag träffade honom på Skottorp i oktober. Det var vårt sista möte.
Görel suckar.
– Det var jobbigt. Han hade så mycket kvar att ge. Det är så med skådespelare att vi blir ofta bättre ju äldre vi blir.
Under vintern, parallellt med inspelningen av säsong två av TV-dramat ”Springfloden”, som kommer i SVT i höst, har Görel varit i full gång med repetitionerna av den musikaliska monologen ”Selmas samlade vrede”. På Skottorps slott spelar hon den tillsammans med två lokala musiker – violinisten Ida Hallström Björnberg från Laholm och cellisten Anna-Stina Mühlhäuser från Veinge. I monologen, som är skriven av Margareta Skantze, får vi möta barnet, tonårsflickan, studenten och kvinnan som är beredd att göra avkall på allt för att få skriva.
Görel Crona och musikduon bygger broar mellan ord och musik för att förstärka historien och visa en annan bild av Selma än sagotanten och förmedla Selmas kamp, passioner och öppenhjärtiga självinsikter.
– Det är en ny fas. Det är en väldigt annorlunda dynamik. Det är roligt att samarbeta med musiker, säger Görel, som utstrålar stort lugn och pratar behagligt långsamt.
I samband med föreställningen på Skottorp serveras även ost och vin från slottsfruns eget mejeri som gör det lilla formatet än mer intimt och välkomnande.
Det har varit en stor dröm att jobba med musikteater för Görel. Något vi förmodligen får se mer av framöver. Hon ser mer och mer regi framför sig.
– Det är klart att jag vill jobba som skådespelare också. Men någonting i mig säger att jag vill göra större och större produktioner, med mer och mer resurser. Jag känner att jag är redo för det.
Det har i sin tur lett till tankar om att en dag driva en egen teater.
– Det skulle vara min dröm, att ha en egen scen där jag fristående från allt kan bestämma vad jag vill spela.
Men det minskar inte längtan till Skottorp.
– Jag älskar ju den här säsongen på Skottorp och vill gärna ha en möjlighet att komma dit och spela två, tre veckor varje sommar. Det är den tid vi tror att vi kan spela den här typen av teater som Görel Crona Produktion väljer att göra – bra kvalitetsteater av olika slag.
