Lennart Öjesten hävdade att vägarna på Bjärehalvön är alldeles för bra i förhållande till sin säkerhet. Låter det paradoxalt? Måhända, men han menade att de är välhållna och ofta asfalterade men samtidigt smala, kuperade och kurviga. Kanske var det därför som Bjäre under en tid på 70-talet var det Audi Quattro-tätaste området i landet. Fast det gällde förstås inte Prärien, d.v.s. området väster om motellet på Hallandsåsen. Där körde man dollargrin från 50-talet och inget annat. Faktum är, att Präriens söner var så konservativa, att de vägrade acceptera högertrafikomläggningen till långt in på 80-talet.
Inte alla vägar inbjuder till höga hastigheter. På Agardhsgatan råder 30 km/tim. Vissa har inte en aning om det. En del tror att det är Gasaremsan. Men batteridrivna kålhuvuden är dessvärre inte särskilt läraktiga. På samma gata kör dessa kålhuvuden ibland mot enkelriktat. Alltså, hallå där – att många inte kan skilja på höger och vänster må så vara. Men när man inte vet vilket som är fram- respektive baklänges, då bör man ägna sig åt uteslutande bengång.
Köerna på Köpmansgatan är idag precis lika långa som på 50-talet. Vi ortsbor betraktade på den tiden trafiken som ren underhållning. Hörntrappan till Bergs leksaksaffär och den höga trappan mitt emot på andra sidan Köpmansgatan var vid ”rusningstrafik” (dvs stillastående) fullsatta med klasar av barn och ungdomar som kunnigt granskade förarnas beteenden och fällde träffsäkra, syrliga kommentarer.
Att ”titta på trafiken” kunde vara ett bisarrt söndagsnöje: då drog många till parkeringen vid Östra Karups kyrka för att därifrån förhoppningsvis bli vittne till en eller annan krock i det som makabert nog kallades för ”Dödens korsning”. På den tiden rådde på stora vägen fri hastighet. Den korsande trafiken missbedömde ofta hur snabba de bilarna var, som kom söderifrån och alltså hade fått extra fart nedför Hallandsåsen. För det mesta blev det bara plåtskador. En av ovannämnda Präriens söner blev inblandad i en sådan krock och polis rekvirerades. Ortens kände konstapel Batong-Johan anlände och frågade präriesonen varför han hade spikat igen högerdörren på sin Volvo PV. Präriesonen svarade: ”Aaa, ja’ går aldri’ den vajen.”
Många ger oss rådet att åka kollektivt. När jag bodde i Lund hade jag fyra busslinjer till Malmö och Trelleborg rakt utanför dörren. Och tre minuters promenad till alla Lunds stadsbussar, tillika samtliga Skånes busslinjer. Då fungerar det. Men åka buss i Båstad eller på Bjärehalvön? Svårt eller omöjligt. Låt oss se att politikernas vallöfte om utökad kollektivtrafik på Bjäre kommer att infrias. Vi vill inte se den dagen då vi firar ankomsten av den enda månatliga bussen i Båstad med blåsorkester, ballonger till barnen och allmän flaggning!
Och så över till en av livets tyngsta frågor: Vägbulor eller inte vägbulor? I min förra hemstad Lund är dessa så vanliga, att den ordinarie gatunivån snarare framstår som försmädliga gropar i vägbanan. I Båstad finns de också, fast i något mindre omfattning. Personligen har jag ett kluvet förhållande till vägbulor. Å ena sidan: vägbulor distraherar, irriterar, ökar utsläpp och buller samt utgör ett exempel på en förlegad 6-8 brödskivor om dagen-mentalitet. Överför vägbuletanken till gastronomins värld! Det skulle betyda att man först tillagade en delikat måltid men för att förebygga frosseri strax därpå tillsatte ruttnande murklor. Å andra sidan: som f.d. småbarnsförälder vet jag att man kan ha ett gott förhållande till bulorna. En motorburen ungdom dånade en gång förbi min 6-åriga dotters skola i Skanör. Han överskred gällande hastighet med flera tiotals km/tim. Det gjorde att han inte direkt skred över vägbulan vid skolans övergångsställe. Han flög. När han landade blev den stora Fordens bladfjädrar till kokt sparris. Bra.
Hur stor tidsvinst gör man med fortkörning? Låt oss se! Antag att vi på sträckan Malens Torg upp till Torget vid kyrkan kör i 50 km/tim i stället för 40 km/tim. Och låt oss säga att sträckan är 1,73 km. Gunnar Appelgren (lärare på Realskolan) lärde oss att tiden (tim) är sträckan (km) dividerad med hastigheten (km/tim). 40 km/tim ger oss 1,73:40 = 0,04325 tim, dvs 2,595 min, alltså 2 minuter och 36 sek. Nu tittar vi på 50 km/tim: 1,73:50 = 2 min och 5 sek. Tidsvinsten blir 31 sek. Vad ska vederbörande använda den tiden till i stället? Koka ett åttondels ägg?
Keep swinging!
Fritte Friberg
Krönikör
