
Den evigt unga äventyraren Fredrik, Figge, Persson har aldrig låtit något eller någon stå mellan honom och en bra dag på snowboarden eller vid havet med kitesurfningen. Som barn kunde han envist traska uppför de snötäckta backarna nära föräldrahemmet i Hasslöv flertalet gånger på en dag. Allt för att få känna känslan av att åka utför på ett par slitna skidor. Skolan intresserade honom inte särskilt mycket och hans föräldrar, som var lärare, fick en son som inte riktigt var lika medgörlig som sina syskon. Genom alla år har känslan i äventyret gått först, men nu med en sexårig dotter ser han att tillvaron faktiskt kan spenderas med lite lugn och ro ibland och ändå kännas härligt.
Killen som tillsammans med några polare bestämde sig för att segla jorden runt, utan att någon av dem kunde segla, har genom åren tagit sig till fler platser och på otaliga äventyr världen över än de flesta ens drömmer om. En gång köpte han en enkel biljett till Whistler i Canada utan en krona på fickan och fick jobba med att skotta snö i fem månader för att få ihop pengar till äventyret, och returbiljetten. Han beskriver sig själv som rastlös och med en lustjakt inom sig som tillfälligt kan stillas men sedan väcks intresset åter för nästa äventyr. Nu när Figge är 50 år fyllda och inser att han är vuxen, får han ändå påminna sig själv titt som tätt.
– Min dotter, Melina, som nu är sex år gammal
hänger med på många av mina äventyr. När jag märkt att även hon får svårt att bara slappa och göra ingenting inser jag att det inte är helt sunt. För hennes skull ser jag därför till att finna lugnet lite mer nuförtiden.
Nu arbetar han som kock på sjön och är borta i perioder, vilket i sin tur ger honom mycket ledig tid när han väl är på hemmaplan. Med lägenhet ett stenkast från Malenstranden, som går från Båstad och norrut förbi Mellbystrand, sticker han gärna ut när vinden är rätt.
– Det gör att jag inte planerar mitt liv så mycket då jag vill inte behöva ställa in planer när vinden plötsligt blir perfekt. Min kropp får inte ro någon annanstans om det plötsligt blir optimalt kiteväder, berättar Figge samtidigt som han småskrattar åt sitt eget förhållningssätt.
Att vara som andra är inte min grej
Livsstilen har lett till en del uppoffringar som han förstår att andra människor kan finna udda.
– Att vara som alla andra har aldrig varit min grej och jag kan inte riktigt förklara drivet inom mig, det har alltid funnits där. Vi som sysslar med kitesurfing är alla lite speciella men förstår varandra och ställer upp för varandra. Det är sällan vi sticker ut ensamma med tanke på risker, men det blir som med de flesta saker man själv vänjer sig vid. Man säger till andra att aldrig ge sig ut ensam, men så är vinden perfekt och ingen har tid att följa med och man tänker att man ”ska bara”, säger Figge och skruvar lite skyldigt på sig.
Äventyrslusten har han sett till att hålla inom rimlig ram de senaste åren då papparollen blivit hans första prioritet. Han tittar tillbaka på sitt eget liv och inser att det hänt så oerhört mycket att han faktiskt inte ens minns allt. Barndomen och uppväxten minns han dock klart och tydligt och det är även det som gör att han vill finnas tillgänglig för sin dotter.
– Jag har förlorat flertalet vänner genom åren på många olika vis, det är väl en av anledningarna till att jag vill leva fullt ut så länge jag kan. Med Melina i mitt liv visar jag därför mer hänsyn och egot får stå tillbaka, berättar Figge.

Att passa in
När Figge tänker tillbaka till sin uppväxt berättar han om starten på Sturegymnasiet i Halmstad. Då hade han förmodligen aldrig köpt ett eget klädesplagg, intresset fanns inte för utseendet. Att vara bondlurken från Hasslöv minns han tydligt och de två gymnasieåren fick honom att styla till sig lite.
–Det tog nog två veckor innan jag insåg att jag kanske borde bry mig lite om att passa in, det hade liksom aldrig spelat mig någon roll. Lika lite som jag hade koll på omvärlden. Jag visste knappt var Halmstad låg, än mindre Helsingborg eller resten av världen. Min värld var mina rastlösa äventyr på landet.
Intresset för att resa fick han av bilresorna hans föräldrar tog med honom på i deras gamla Volvo Amazon kombi söderut i Europa.
– Jag minns så väl hur vi tre syskon låg och sov där bak och vi tog oss till Österrike på semester, det var då jag såg vad som fanns i världen.
Att övervinna rädslan
Från dagen då han blev 18 år har han tagit sig från äventyr till äventyr världen över och däremellan funnit arbete för att tjäna pengar.
– När jag skaffade snowboard var det så nytt att vi nog bara var två på skidorten Zermatt i Schweiz som åkte och alla tittade väldigt mycket på oss. Det blev otaliga vurpor men sådant motstånd har aldrig varit något som stoppat mig, utan bara sporrat mig att bli bättre. En gång tidigt i min kitekarriär skadade jag mitt knä riktigt illa och en rädsla spred sig i kroppen efteråt. Jag hade svårt att övervinna rädslan. Det var när jag såg en kille med benprotes dra iväg med sin kite som det släppte igen, jag vill och ska inte låta något stå mellan mig och min frihetskänsla.
Att leva fullt ut behöver inte innebära att man lever livsfarligt eller dumdristigt, men att mata sin själ med det den behöver är något Figges berättelse står för. När ett barn kommer in i ens liv får det plötsligt en ny innebörd och kärlek till livet. Även den evige äventyraren kan njuta av en dag i soffan framför ett barnprogram.