I april i år började en ny era för ortopederna i Ängelholm. Chefsläkaren Anders Kjellin hade tagit beslutet, tillsammans med sin läkargrupp att inte återgå till Region Skånes regi. De tog ett nytt grepp och fick börja arbeta ur en annan vinkel då patientflödet inte fortsatte från regionen. Anders trodde på sig själv som chef och på det han gör i sin läkarroll. Företaget Aleris hade även tilltro och satsade stora pengar för att kunna flytta in verksamheten i Hälsostadens nya byggnad mitt emot Vattnets Hus.
Det har nu gått två år sedan Anders Kjellin antog chefsrollen då Lars Wahlström lämnade över stafettpinnen. Han hade då arbetat en längre tid på kliniken där han själv gjorde sin allmäntjänstgöring som nybakad läkare i början av millenniet. Även om Anders har arbetat vid andra kliniker är det något som fått honom att återkomma till Ängelholm trots att han måste pendla 12 mil dagligen.
– Man trivs på det här sjukhuset, det är en fin anda här som många kallar ängelholmsandan. Läget rent geografiskt är härligt och här finns ett driv i staden och området, särskilt entreprenörskapet och de stora företagen här gör något särskilt för staden, berättar Anders.
Ålder och kompetens
Redan när Anders gjorde lumpen på F10 kände han att Ängelholm hade något som var särskilt tilltalande.
– Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men vad det än är får vi alla jobba för att behålla det.
Kollegerna Herbert Franzén och Bengt Sturesson har båda arbetat på kliniken länge och ingen av dem ansåg att de borde blivit chef när kollegan Lars lämnade över till Anders.
– För oss var det också naturligt att få en chef i en ålder där satsningen kunde bli långsiktig och här kvalificerar Anders in både med ålder och kompetens, berättar Bengt.
Ängelholmsandan
Herbert fyller i att ängelholmsandan är något Torsten Havdrup, chefen som drev kliniken framåt under många år på 90 talet, myntade redan då.
– Vi har nästan obefintlig personalomsättning, här trivs vi och håller ihop för något vi tror på och arbetat länge för, säger han leende.
Personalrummet bjuder på skratt och gott mod i en till synes ostressad miljö. En välfungerande klinik kräver inte en chef som sitter heltid på kontoret. När Anders inte arbetar med chefsrelaterade uppdrag fortsätter han med sitt kliniska arbete som överläkare och är både ryggspecialist och handkirurg.
– Jag arbetar nog 75 procent med patienter, vil- ket är det roligaste i detta arbetet. Här får jag kontinuiteten och får träffa människan i alla led, vilket man inte får på alla kliniker, det är ju oerhört stimulerande.
Ett komplement
Anders berättar att verksamheten Aleris bedriver i Ängelholm är ett komplement till den landstingsdrivna vården och har tre operationssalar i Ängelholm. Personalstyrkan som arbetar här ligger runt ett femtiotal stycken, vilket ger en effektiv och personlig arbetsmiljö. De tar emot patienter som inte garanteras vård inom vårdgarantin. Hit kommer även patienter med privat sjukvårdsförsäkring eller de som väljer att bekosta sin vård direkt ur egen ficka.
– Vi finns här och erbjuder hjälp när ganska friska personer fått en mekanisk skada som kräver operation. Vi tar inte hand om akuta skador, det kan ju vara bra att veta om. Men har man fått en remiss via sin vårdcentral kan man tidigt få besked av Regionen om de kan hjälpa inom rimlig tid, annars kan man direkt vända sig till oss och förhoppningsvis inte behöva lida en längre tid i väntan på operation.
Akutsjukvård för Rögles spelare
De som arbetar vid kliniken vill verkligen finnas till för sina ängelholmare. Hockeyspelarna i Rögle har sjukvårdsförsäkring och avtal med Aleris vilket gör att de kan tas omhand här på hemmaplan direkt om de skadas.
– Det blir ju då en typ av akutsjukvård för dem, för oss känns det självklart att vi ska fortsätta med det, säger Anders.
De nya byggnaderna i Hälsostaden har gett Ängelholm ett tilltalande yttre men att de dessutom rymmer en verksamhet full med goda krafter, mod och kompetens bådar gott för Ängelholms framtid. Att Anders vågade stå stadigt, även om han var ganska ny i sin chefsroll, då det började storma kändes naturligt för honom. Han upplevde att han hade resten av kollegerna med sig men det var ändå han som chef som behövde ta det stora beslutet att våga gå all in, så att säga, och chansa.
– Även om det bara gått ett halvår så känner jag att vi lyckats, och vi kommer fortsätta jobba med det vi är bra på det sätt vi tror är bra för våra patienter, avslutar Anders.
