Vi minns sketchen med Gösta Ekman och Tage Danielsson i Svenska Ords revy ”Lådan” 1966. Gösta var i valet och inte minst kvalet inför två tidningsalternativ. Om ett par veckor är det val i Sverige. Kvalet är inte mindre än Göstas för 52 år sedan: vi har betydligt fler alternativ att välja mellan, alternativ som många säger står närmre varandra än på många år.
Under årens lopp har jag röstat på i stort sett alla partier utom Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Under gymnasietiden hände det t.o.m. att jag röstade radikalt. Men det sägs ju att den som inte är rebell i unga år har inget hjärta och den som inte är konservativ på äldre dar har ingen hjärna. Inte vet jag om det är en regel, men för min del ligger det säkert något i det.
Jag försöker följa den lokala politiken och besöka paneldebatter etc. Men jag kan inte påstå att jag umgås frekvent med politiker. I Lund lärde jag känna Gun Hellsvik och Bo Lundgren. I Båstad har vi haft ett fåtal rikspolitiker. Den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss (1881-1977) bodde till sin död i Stora Hult. Och helt centralt i Båstad hade Ian Wachtmeister ända till sin bortgång förra året en lägenhet. Ian startade Ny demokrati tillsammans med Bert Karlsson och partiet tog sig in i riksdagen 1991. Folkpartiledaren Sven Wedén bodde permanent på Väster i Båstad under 1960-70-talen till sin död 1976. Jag minns hur jag julen 1968 som blomsterbud i vår egen verksamhet levererade en julgrupp till honom och fick en 5-krona (!) i dricks. Just då var jag troligen beredd att rösta på Folkpartiet, men jag var ju bara 17 år …
Ett och annat parti har dessutom försökt att övertala mig till medlemskap. Kristdemokraterna betraktade mig under en period i början av 2000-talet som associerad medlem, tills att jag vänligt men mycket bestämt förklarade att det rörde sig om ett missförstånd. Och både Kryddan Peterson och jag upptäckte – efter ett engagemang för Centerns Ungdomsförbund på Håslövs bygdegård i Skåne – att vi anslutits till CUF! Det var våren 1988 och både Kryddan och jag var en bra bit över 30 år. Ungdomsförbund! Jo, man tackar!
En del TV-tittare trodde att Helt Apropå stod på sossarnas sida, andra trodde vi var moderater! Men sanningen är att vi ”slog åt alla håll”. Vårt motto var att ”Den som burit sig dumt åt, skall ha en knäpp på näsan”. Och dumheter förekom då som nu i alla politiska läger. Vi var med andra ord, som det heter, politiskt oberoende. Vår inställning kunde sägas vara baserad på ett humanistiskt och liberalt synsätt – inte politiskt sett, utan mer i moraliskt hänseende. Det kunde inte hjälpas att vi lärde oss en hel del om politik i allmänhet och inrikespolitik i synnerhet. Det berodde på, att vi – för att kunna vara vederhäftiga i vår satir – tvingades läsa alla dags- och kvällstidningar samtidigt som vi granskade alla nyhetskanaler på TV, inklusive CNN och BBC. Det var ganska slitsamt.
Roligare var det att klä ut sig! Dvs att maskeras till politiker. Det tål att sägas, att vi aldrig gick in för att IMITERA kända politiker, vi snarare PARODIERADE dem. Lotta Thorell gjorde ofta Gertrud Sigurdsen och Laila Freivalds. Elizabeth Banke fick bli Gun Hellsvik och Anna-Greta Leijon och Stellan Sundahl spelade till exempel Sten Andersson, Anne Wibble och Olof Palme. Redaktionsmedlemmen Gertrud Hemmel gjorde Ingvar Carlssons röst, när han tog skepnaden av en skosula. Själv blev jag tilldelad Roine Carlsson och Lennart Bodström, Stig Malm och Kjell-Olof Feldt. Jag tvingades bl a anta utmaningen att på Berns’ scen i vår första stora krogshow på premiären den 6 september 1990 göra en monolog maskerad till just Kjell-Olof Feldt med densamme på 1:a parkett! En rysare. Efter föreställningen kom Kjell-Olof med fru Birgitta von Otter bakom scenen och tackade. Birgitta erbjöd sig att klippa peruken, som hon tyckte var för yvig. Hon visste hur det skulle se ut: hon klippte Kjell-Olof hemma i köket.
Och så blev Kryddan Peterson till Alf Svensson och – Birgitta Dahl! Jag kommer aldrig att glömma när Kryddan kom ut från sminket som Birgitta Dahl första gången: hela artistfoajén exploderade i ett gapskratt som säkert fortfarande ekar i Malmö. Kryddan fick göra Dahl så ofta och länge, att han tröttnade på rollen. Han firade sista framträdandet genom att – vid festen i samband med Birgitta Dahls pensionering från talmansuppdraget – inför öppen ridå och framför näsan på den riktiga Birgitta byta om och sminka sig till Dahl samt framföra en monolog. Vid den påföljande dansen bjöd han upp Birgitta Dahl, som man alltså fick se dansa med sig själv!
